Sport.

2020-04-17 01:41
Fredrik Samuelsson springer 1 000 m under sjukampen i Friidrotts-EM 2019. Bild: Erik Simander/TT
Fredrik Samuelsson springer 1 000 m under sjukampen i Friidrotts-EM 2019.
Puffetikett
ETC Göteborg

Två dagars kamp – gren för gren

Här berättar Fredrik Samuelsson om tankarna inför och under en tiokampstävling, dag för dag och gren för gren.

DAG 1

”Jag är en extrem ’förstadagare’, känner att jag måste få en bra start för att hänga med och sen kan det rulla på. Längd och höjd är ju mina två ess och de kommer första dagen. Pressen är att prestera bra i de två, förlorade poäng där är inte lätt att hämta upp i andra grenar.

100 meter: ”Man är ofta nervös, inför hela tiokampen. En tjuvstart kan man göra, då blir hela fältet varnat. Nästa så blir man diskvalificerad. Det gäller att sätta en bra start och ha bra acceleration.”

Längd: ”Då vill jag bara gå ut på banan med självförtroende. Detta är min gren, det är bara att gasa på.”

Kula: ”Jag vill gå in och känna mig stark. Jag stöter med glidstil, som nästan alla tiokampare. Rotationstekniken är svårare att bemästra.”

Höjd: ”Här vill jag kliva in och njuta, detta är en stark gren. Tycker oftast det är den roligaste grenen. Just i längd och höjd tar jag hjälp av publiken, drar igång klapp.”

400 meter: ”Detta är ’syragrenen’, alltid lite nervöst, man vet vad som komma skall, ruskigt trött när man går i mål. Jag måste våga öppna hårt. Är jag för mesig tar jag ändå inte i kapp på slutet.”

DAG 2

”När man stiger upp gör det ont i varenda muskel. Detta skulle man vilja förmedla – att folk fick känna på vad man går igenom, mentalt och fysiskt. Att fungera på topp i fem grenar en dag, och sen göra det igen i fem grenar dagen därpå…  Det är verkligen något eget, det är tufft.”

110 m häck: ”Att prestera på max klockan tio på morgonen efter kanske fyra-fem timmars sömn är inte riktigt optimalt. Häcken är snabbhetsbaserad men kräver också rörlighet och teknik. Normalt sett en ganska bra gren för mig, men svår. Har 100 meter gått bra går ofta häcken bra också.”

Diskus: ”Svåraste omställningen – från en snabb- och explosivbaserad gren till att man ska gå in och ha ett lugn, rytm och känsla i ringen. Det gäller att sätta tekniken, för mig likaväl som för Daniel Ståhl.”

Stav: ”På tal om teknik, här har du den svåraste grenen av alla. Det är väldigt känsligt med vind, sol, regn. Många parametrar spelar in, en ställning som går att flytta, välja rätt stav etc. Den svåraste men kanske också den coolaste grenen, både att utföra och att titta på.”

Spjut: ”Kanske den mest tekniska grenen efter stavhoppet. De positioner man ligger i är extremt påfrestande. Det är lätt att få skador och jag har fått en del ryggproblem. Spjut är den gren jag bemästrar sämst både tekniskt och känslomässigt.”

1500 meter: ”Känslan är ångest. En till två timmar efter spjutet, riktigt jobbigt för kropp och skalle. Enda uthållighetsgrenen och den vi tränar minst på. Om du fick ta bort en gren så skulle det ju bli 1 500. Samtidigt är det kraftprovet som ska genomföras. Bästa känslan när man går i mål.”