Ett tryck på porttelefonen. Kort väntan. Ett brus, och en mansröst svarar. Jag förklarar att jag ska träffa Linda Petersson. Det blir en mikropaus men sedan surrar det i låset och dörren går upp. Tre trappor upp. För varje steg närmar sig ljudet av människor som utövar någon form av fysisk aktivitet. Röster, rop, dunsar, sorl, och ljudet av fötter mot matta. En entré och en hall där golvet är fyllt av skor och kängor.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Hej, välkommen, säger Linda Petersson, och visar in i lokalen.
Hon är iförd sin judogi, det vill säga den dräkt som judoutövare bär under såväl träning som tävling. Det svarta bältet är korrekt knutet framtill och vittnar om att hon inte är nybörjare i sammanhanget.
– Vi håller på och tränar inför gradering till helgen, så vi håller till här i hörnet på mattan, säger Linda Petersson.
Ska snart gradera
Vanligen tränar Linda i en annan klubb, JK Jinkei, i Slakthuset på andra sidan stan. Där är hon även grundare och huvudinstruktör, och håller i allt från barn- och lek-judo till avancerad träning. Men just denna vecka fokuserar Linda Petersson på sig själv och sin egen utveckling. Kommande helg ska hon gradera till fjärde dan för utövare med svart bälte.
– Eftersom graderingen ska vara här på Göteborgs judoklubb så vill jag köra i denna lokalen. Det är lite speciellt dessutom. Det är första gången som det är lika många kvinnor som män som sitter med och bedömer, berättar Linda Petersson.
Vi kommer in på ämnet kvinnor och kampsport. Är judo en grabbig sport med machokultur? Eller är det en fördom att kampsport är för folk med för mycket testosteron?
– Det är har blivit mycket bättre. Nu är det ju första gången någonsin som det är hälften kvinnor som bedömer en riksgradering, det har aldrig hänt förut. Men sedan handlar det förmodligen mycket om vilken klubb man tillhör. Själv upplevde jag mer av att det var mansdominerat när jag var yngre. Men samtidigt tror jag inte att judon är lika grabbig som fotboll till exempel, berättar Linda Petersson.
Hon berättar att det ofta är gemensamma träningar, samt att det även i lagsammanhang ofta är både tjejer och killar med i samma sällskap.
– Sedan är ju tävlingsmomentet uppdelat, men man reser och umgås tjejer och killar tillsammans så det är ofta bra och inget konstigt med det.
Det finns dock exempel på när Linda Petersson själv har fått känna på hur det är att vara ung och kvinna, och dessutom duktig på det hon gör.
– Jo, men jag har fått slita en del. Till exempel blev jag invald i organisationen Ung judo när jag var yngre, och blev ordförande året därpå. Där fanns det de som hade problem med att jag var ung och tjej, tog för sig och ville uträtta saker. Men allt det där har blivit mycket bättre, det har skett stor förändring på senare år, menar Linda Petersson.
Kampsport från Japan
Judo grundades i Japan under sent 1800-tal och blev snart en populär sport världen över. Sedan 1964 är det Olympisk gren för män. 1988 ingick sporten i de paralympiska spelen för första gången, men först 1992 kunde kvinnor tävla om medaljer i OS.
En match avgörs genom att de tävlande kastar sin motståndare, lyckas med en fasthållning, armlås eller halslås. Ett snabbt och stilmässigt rent kast som får motståndaren på rygg kallas Ippon och är direkt matchavgörande. Annars delas det ut poäng för lyckade kast som dock inte anses uppnå nivå för Ippon.
– För min del var det nog när jag såg tjejer tävla i OS som intresset uppstod. Egentligen ville jag börja med karate när jag var liten, men det ville inte mamma, så då blev det judo, säger Linda Petersson.
”Måste vara stryktålig”
Judo innehåller, till skillnad från karate inga sparkar och slag. Men det innebär inte att det inte kan göra ont.
– Jo, man måste nog vara lite stryktålig. Det gör ont med judo, framför allt om man tävlar. Det blir stukade fingrar, fötter och axlarna tar en del stryk. Men så är det i nästan alla idrotter, det handlar ofta lite om att lära sig hantera smärta och att det gör ont ibland. Samtidigt finns det forskning som visar att träning, lite smärta och fysisk kontakt gör att vi mår bättre, säger Linda Petersson med ett skratt.
Hur har det varit med tävlingar för din del?
– Jag började fightas tidigt och tävlade mycket förr. Dock inte nu längre. Dels har jag haft lite problem med ryggen, men sedan tror jag även att rädslan att förlora till slut blev större än viljan att vinna. Det gick bra för mig när jag tävlade, men jag hatar verkligen att förlora, säger Linda Petersson.
Istället handlar judon i dag för Linda Petersson om att utveckla teknik och kunskaper på ett personligt plan, samt att träna såväl unga som gamla i den egna klubben.
– Vi har ju lekjudo för de riktigt unga, från fyra till sju år. Så vi har medlemmar i alla åldrar, från fyra till 60. Det är pappa som är äldst, skrattar Linda Petersson.
Men det finns även andra som drar nytta av Linda Peterssons kunskaper. Bland annat kommer innebandylaget IBK Göteborg till Linda Petersson för att träna fys och styrka, och även Pixbos damlag har vid tillfällen anlitat henne för att köra lite hårdträning.
– Vi kör judofys, det vill säga den typen av träning vi kör när vi tränar judo. Framför allt blir det mycket styrka och rörlighet, öva upp smidighet. Judo tränar hela kroppen och är väldigt allsidig träning, säger Linda Petersson.
Vad skulle du säga till de som är lite nyfikna på att prova?
– Gör det, det är bara att testa. Man är varmt välkommen i alla klubbar, stämningen är god och vi tar hand om varandra. En del kanske drar sig då det kan upplevas lite intimt med brottning, men det är kul. Vi jobbar dessutom mycket med värdegrunder och att ta väl hand om varandra.
