– För mig handlar det om att jag inte kan sluta bry mig. Att vara familjehem är väldigt utvecklande och det känns bra att vi kan göra en insats när vi har möjligheten, säger Annicka.
Djuren hjälper barnen
Ungdomarna som har bott hemma hos dem har kommit från vitt skilda bakgrunder. Ett krav har dock varit att barnen de tar emot inte ska vara alltför unga.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi har bestämt oss för att inte ta emot barn som ännu inte nått skolåldern. Eftersom vi bor på en gård med djur krävs det att barnen är lite äldre, berättar Lasse.
Att paret har djur som hästar, kor och katter har varit ett viktigt verktyg i uppdraget som familjehem.
– Vissa av de här barnen har aldrig haft kontakt med djur innan, så i början kan de vara lite rädda. Men det brukar inte dröja länge innan de kastar sig upp ur sängen när de får höra att en av kossorna har kalvat, berättar Annicka.
Djuren är även till stor känslomässig hjälp för många av barnen, enligt Annicka och Lasses erfarenhet. Att få vara nära katter och hundar, eller att få rida och uppleva känslan av att ha kontroll över en häst som väger 600 kilo, är bra för självförtroendet och har ångestdämpande effekt hos många av barnen.
Lätt att trilla mellan stolarna
Även om uppdraget som familjehem innebär många glädjeämnen kan det stundtals vara krävande. Barnen som bor hos Annicka och Lasse kommer ofta från trassliga familjeförhållanden. En del av dem har själva varit missbrukare.
– Vi har försökt att främst ta emot ungdomar som inte kommer från vårt direkta närområde, så att det blir lite distans till familjen och det tidigare umgänget. Men ibland har avståndet inte hjälpt, säger Lasse.
När Annicka och Lasse berättar om ungdomarna som bott hos dem är det många historier som slutar lyckligt. Flera av de som bott på gården hör fortfarande av sig till Annicka och Lasse, andra kommer ibland och hälsar på.
Sen finns det dem vars röster har tystnat. De som av olika anledningar inte längre lever.
– Man blir alltid väldigt berörd när man får reda på att något av barnen som har bott hos oss har dött, säger Lasse.
– Då kan det kännas som att allt arbete som vi har lagt ner har varit meningslöst. Samtidigt är det inte vårt fel, det är inte vi som är orsaken, utan systemet som har brustit någonstans, säger Annicka.
De berättar att de tidigare upplevt att ungdomarna lätt trillar mellan stolarna när de väl har flyttat ifrån familjehemmet.
– Men det har förbättrats under det senaste året, säger Lasse.
Viktigt med tydliga regler
Annicka och Lasse har genom åren lärt sig vilka strategier som passar dem bäst när nya ungdomar flyttar in hos dem. Att redan från första stund vara tydlig med vilka regler som gäller i hemmet har varit viktigt.
– Det kan vara lätt att tänka att man kanske kan släppa lite på regler under de första månaderna när barnet precis har flyttat in. Men det funkar inte. Alla familjer har ju olika regler och det gäller att vara tydlig med vad det är som gäller, berättar Annicka.
En annan viktig del har varit att ungdomarna ska känna sig som en del av familjen.
– De måste känna sig som familjemedlemmar och det är viktigt att inte stänga dem ute. Vi försöker få med dem på aktiviteterna vi gör, även om det såklart alltid är frivilligt. Man måste se barnen och inse att det finns goda egenskaper hos dem alla och att det är ens uppgift att försöka plocka fram dem, säger Lasse.
Deras tips till de som funderar på att bli familjehem är att se till så att tiden och engagemanget finns.
– Känner du att det är stressigt att ta hand om dina egna barn är det inte en bra idé att bli familjehem, säger Annicka och Lasse fyller i:
– Och var medveten om att det kan vara både tröttsamt och slitsamt. Men i slutändan är det värt det.
