Jag menar att flera av kommentarerna speglar en historielöshet som är lätt att förstå när man ser hur bristfälligt våra museer lever upp till sitt uppdrag. Vi behöver öka vår kunskap om hur dåtidens maktstrukturer är kopplade till dagens maktstrukturer.
Alla tror sig veta att statyn endast är en hyllning till Göteborgs födelse. Det är lika historielöst som att säga att sydstatsmonumenten bara är minnesmärken över amerikanska inbördeskriget. En staty föreställande Gustav II Adolf av en känd nationalromantiker och uppsatt först år 1854 representerar militärisk nationalism, rövarkrig och utsugning av befolkningen. Den representerar inte Göteborg. I varje fall inte mitt Göteborg.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Historielösheten speglar också vårt förhållande till monarkin. Folk vill kanske identifiera sig med dåtidens och nutidens kungliga ”storheter” och många tycker att monarkin bara är mysig och harmlös. En Sifo-undersökning som genomfördes förra året (lagom till kungens 70-årsdag) visar att skrämmande många gillar monarkin. Och det ser inte ut att bli bättre om Viktoria blir drottning.
Hur kan det starka stöd som monarkin har så långt in på 2000-talet förklaras? ”För att det var så länge sedan de hade någon verklig makt”, tror kanske vissa och blundar för de enorma medfödda privilegier och ekonomiska tillgångar kungafamiljen besitter. ”För att det är en fin svensk tradition som minner om fornstora dar”? Är stormaktstider något en civiliserad befolkning ska vara stolt över?
En del av svaret tror jag ändå ligger i mediernas okritiska rapportering av kungahuset. I ett samhälle som dyrkar kändisar levererar den tredje statsmakten reportage av Hänt Extra-karaktär. Istället för kritiskt granskande får vi följa hur kungligheterna åker kortege från slottet och firas ”med pompa och ståt”.
Socialdemokraterna gjorde ett strategiskt val när de inte tog strid för att avskaffa monarkin. Och jag kan tycka att det de gjorde var rätt i början av förra seklet. Demokratiseringen av Sverige och byggandet av den socialistiska välfärdsstaten var mer akuta frågor. Men idag är läget ett annat. Högern har flyttat fram positionerna. De rättvisor som välfärdsstaten har skapat framhålls av högern som bevis för att en oreglerad kapitalism är vägen till lycka för alla och för att välfärdsstaten inte behövs. Jimmie Åkesson kan i en SVT-intervju under Almedalsveckan säga att vi inte längre har några klassmotsättningar i Sverige utan att bli ifrågasatt.
Vi behöver en sanningsenlig historiebeskrivning om högerns motstånd mot demokratin och social rättvisa. Socialismen har uppnått otroligt mycket i Sverige men monarkin är en tydlig symbol för hur mycket som ändå finns kvar av det gamla klassamhället.
En annan vanlig kommentar på förra ledaren var att adelns privilegier är passé och inte påverkar oss idag. Men liksom kungahuset lever adeln fortfarande gott på sina gamla rövade privilegier. Adeln utgör cirka 2,8 promille av vår befolkning, men Expressen har i år visat att adeln utgör nästan 7 procent av de i Sverige med en förmögenhet på minst en miljard. Adelns toppskikt består av 13 personer som i dag har en samlad förmögenhet på 145 miljarder kronor. Det motsvarar drygt hälften av hela kostnaden för svensk sjukvård under ett år.
Militärens snedrekrytering av överklass och adel till befälspositioner aktualiseras genom återinförandet av värnplikten. Det gav inte bara dessa grupper makt över försvaret. Det gav dem även enorma fördelar i yrkeslivet. Enligt en rapport 2015 från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, ökade värnplikt som pluton- eller kompanibefäl sannolikheten att nå en chefsposition vid 30–40 års ålder med 75 procent.
Och då har vi inte ens gått in på de informella maktnätverk som monarkin och adeln är en del av.
Reaktionerna på min förra ledare har än mer stärkt mig i åsikten att vi behöver placera våra kungastatyer i bättre historiska sammanhang och ställa högre krav på våra museer om hur de undervisar oss om historien. Men framförallt visar de hur viktigt det är vi återtar initiativet i kampen mot klasssamhället. Vi kan börja med att flytta kungen, monarkin och adeln till historien!
