Ledare. Laila Vianden.

2018-11-29 03:00
Puffetikett
ETC Göteborg

Alliansen kallar minskningar för satsningar

Oavsett läget i kommunfullmäktige, kvarstår våra behov av rimliga arbetsplatser och en arbetsbelastning som inte gör oss sjuka.

Göteborg väntar politiskt kaos. En svag Allians som är beroende av stöd från Demokraterna och Sverigedemokraterna, samtidigt som dessa ska hållas på en armlängds avstånd, innebär en splittrad höger. Vi har även en splittrad vänsteropposition, där Socialdemokraterna, som i egenskap av största parti förväntades ta initiativ till att bilda nytt styre, av någon outgrundlig anledning valde att ligga lågt och har därmed funnit sig akterseglade.

Förbittringen mellan S och V utspelas inför öppen ridå, och S tycks högst ovilliga att återuppta samarbetet med det forna blocket. Möjligen skymtar här något i synen på V, Fi och MP som stödpartier snarare än som koalitionspartners.

Men nu befinner vi oss här. Göteborgsalliansen gick till val på att staden behöver ett nytt styre, vilket vi nu har. Det är bara att gratulera.

Så hur kommer det att bli? Under valrörelsen har Alliansen, förutom rop om fler poliser och hårdare tag, pratat om att man vill förbättra styrningen, ”renodla det kommunala uppdraget” samt bygga en stark välfärd. Vad innebär det i praktiken, givet deras budget?


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

SKL:s prisindex (som räknar med inflation och löneökningar) för kommunal verksamhet är 2,9 procent, det vill säga höjs inte budgeten med 2,9 procent så innebär det i praktiken en besparing som ska tas in genom exempelvis ”effektivare styrning och uppföljning” – oftast genom att kommunens anställda får jobba mer och hårdare. Med redan hård arbetsbelastning, höga ohälsotal och mycket stress förefaller det därför rimligt att en Allians som pratat mycket om god välfärd följer SKL:s prisindex.

Ändå räknar alliansbudgeten med ett lägre index. Nämndernas ramar för 2019 kompenseras för en löneutveckling om 2,0 till 2,55 procent (SKL räknar med 3,0 procent för just löner). Till välfärdsverksamheter, som man säger sig vilja satsa på, höjs lönekompensationen till totalt 2,85 procent (hit räknas bland annat socialtjänsten).

Det enda område där man kan tala om en blygsam satsning är förskola och skola – där räknar man med en löneutveckling på 3,15 procent. I ärlighetens namn tillkommer en satsning på elevhälsa, men den är mindre än i både S och röd-grön-rosas budget.

Hur en minskning kan sägas vara en satsning är svårbegripligt. Det är stadens invånare och anställda som kommer att få bära bördan av alliansens budget – man räknar bland annat med att ”högre förändringstryck, pressade priser och effektiviseringar” ska ge besparingar på 150 miljoner kronor. Vidare planerar man att höja priset på månadskortet, samt att höja avgifterna för förskola och fritids.

Med budgeten kommer även förslag om ombildningar i stadens ytterområden samt slopade krav på att bygga nya hyresrätter. I budgeten skriver man att ”det är de boendes önskan som ska styra”. Trots omfattande och kostsamma subventioner till högavlönade som redan äger sitt boende, trots att hyresrätter utgör en oproportionerligt dyr boendeform, trots att den lägst avlönade tredjedelen av befolkningen betalar en allt större andel av sin lön till hyran, och trots att den mest efterfrågade upplåtelseformen är just billiga hyresrätter, väljer man att angripa det befintliga beståndet av hyresrätter och styra om nyproduktionen. Det är anmärkningsvärt.

Oavsett läget i kommunfullmäktige, kvarstår våra behov av rimliga arbetsplatser och en arbetsbelastning som inte gör oss sjuka. Det gör även våra behov av bostäder och en grundläggande samhällsservice. Vi kommer dessutom fortsätta att behöva det här trots att högern misslyckas med att förnya sig och släppa den nyliberala reformsargen. Vi behöver utjämning och dessutom behöver vi en skoningslös miljöpolitik om vi överhuvudtaget ska ha kvar ett Göteborg såsom vi nu känner det. Därför är det tragiskt att Alliansen även skär ner budgeten för social resurs- samt för miljöförvaltningen.

Man väljer  att göra ett stort nummer av ”effektiviseringar” samtidigt som man framhärdar i en politik som nått vägs ände. Vi har utan tvekan ett nytt styre. Problemet är dock att det är ett styre som inte tycks vilja någonting överhuvudtaget.