Hösten 2012 samlade Kolonien ihop musiker från tre kontinenter till Världens band som nu består av 14 musiker. Att repa blir lite komplicerat.
– Vi är alla ganska unga och det krävs mycket uppoffringar av var och en av oss, som att vi kunna spela för väldigt lite pengar under lång tid. Det hade inte funkat att ha det här som försörjning, utan det här är något annat och så länge vi är överens om det så funkar det bra. Men det krävs att alla kan vara med på heltid när vi väl ses, säger Anna Möller.
Två månaders turné
I dag släpps skivan Transglobal Roots Fusion och bandet är nu på sin hittills längsta turné. I två månader flyttar bandet in i två turnébussar som rullar mellan Sverige, Danmark, Norge, England och Skottland. I helgen befinner de sig på Musicport i England, en festival för folkmusik och, den något spretiga genren, världsmusik.
– Från början var världsmusik en kolonialbeteckning på allt som inte är den egna hemkulturens musik, men den beteckningen är ju ganska kass eftersom den förändras beroende på var du befinner dig. Men ”world music” är väl ett sound som betecknar att man mixar folkmusik från olika musikkulturer och att det får uppstå något nytt därigenom, att folkmusik blir världsmusik, säger Anna Möller.
Även om de gärna hade önskat har det inte varit möjligt att samlas på en och samma plats för att spela in skivan. Sedan trummisar och bas lagt grunden har respektive musiker spelat in på hemmaplan och därefter har alla delarna fogats samman till en skiva här i Sverige. Bandet har själva finansierat skivan och Anna Möller konstaterar att det inte går att leva på bandet, men att alla är dedikerade att fortsätta. Hon menar att det är en livsstil att vara världsmusiker.
– Det är svårt att syssla med så mycket gränsöverskridande musik utan att vara politisk. Det finns ickepolitisk folk- och världsmusik, men när Världens band är som allra bäst fungerar vi som levande bevis på att mångkultur är väldigt bra och berikande och att olikheter lyfter var och en i en grupp. Vi har jättemånga intressanta diskussioner för vi krockar på en massa sätt, men vi får ha i tretimmarsmöten där alla får tala ut för att vi ska förstå varann och det gör vi alltid. Vi sysslar ju med musik, men man kan applicera det här på vad som helst, säger hon.
”Sverigedemokratiskt skräckobjekt”
Musiken är en blandning av nyskriven musik och traditionell musik från Indien, Sverige, Senegal, Tunisien, England, Skottland och Frankrike. Transglobal Roots Fusion är bandets första album, men de har redan hunnit med tre turnéer med spelningar på bland annat Urkult, Stockholm Folkfestival, Sage Gateshead, Musicport, Korröfestivalen och SOAS. Anna Möller konstaterar att de flesta musiker talar om att påverka, men tycker också att det känns särskilt aktuellt att turnera med just den här musiken just nu.
– Vi snackar mycket om flyktingkrisen som är nu och vi blir det sverigedemokratiska skräckobjektet. De har försökt att använda spelmansstämmor som något renodlat och fint, att här är det ”den rena kulturen där det funkar allra bäst”. Vi är den absoluta motsatsen till det och vi får vara med om fantastiska möten och växer som människor efter varje turné. Det händer stora saker när man utmanas på det här sättet. Det ligger mycket arbete och slit bakom för att vi utmanas så mycket i våra personligheter genom de här inte alltid så självklara mötena. Vi hoppas kunna inspirera en och annan EU-politiker till att öppna alla gränser.
