Krönika. .

2013-09-15 02:00

Sött som äpple, beskt som döden

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

"Det doftar som sött äpple, som senap, ni kommer inte se någon rök och viktigast av allt rusa nu inte in i skyddsrummet på gården utan ta er till taket. Andas in i en blöt handduk. Men helst av allt försök att inte andas alls.” Detta var min lärare som med skräckslagna ögon desperat försökte förklara för alla nioåringar i klassen att någonting nytt hänt i krigets kaos.

Kemiska vapen var det nya heta samtalsämnet under krigets alla mörka stunder. Bomber som dödade folk som flugor. En stad, inte så långt bort från oss, hade fått agera testpilot. Bilder av barn, vuxna och djur spred sig överallt. Sovande på gator och torg, med gulaktigt damm över sig. En stenad stad. Människor hade bara lagt sig mitt i en rörelse och fallit ner på marken. 

Året var 1988 och kriget mellan Irak och Iran hade tagit ny vändning. Alla visste att slutet var nära. Jag minns diskussionerna hemma, oron över alla släktingar och vänner.  Frustrationen över omvärldens tystnad. Velandet från stormakterna. Har kemiska vapen verkligen blivit använda från diktatorn i Baghdad mot sitt eget folk? Har Saddam Hussain verkligen tagit sitt rasistiska krig mot kurder ett steg längre?

Allt detta minns jag nu när jag låter bilder på krigets Syrien invadera mitt redan krigstraumatiserade sinne.

Samma nationalsocialistiska ideologi, Assads Baath regim, samma massmord på kurder, en diktator som dödar sitt eget folk.  Samma tystnad om kurdernas situation mitt i ett blodigt krig.

Min bror säger: ”Det är precis som första världskriget. Alla parter utkämpar sitt krig utan några direkta mot eller för och ­flyttar  kriget till en geografiskt  begränsad plats."

Jag stirrar på en video, där svenska artister, politiker och konstnärer visar och ber till stöd för norra Syrien, västra Kurdistan, enligt Kurdistans karta, där solen går ner, Rojava, helt enkelt. 

Författaren Dilsa Demirbag-Sten tittar in i kameran och säger: ”människor blir mördade på det mest brutala sättet”

Artisten Jason Diakité (Timbuktu) ­fyller i: “På kommandot av terrorister med nära koppling till Al-Qaida” 

De beskriver brutaliteterna, människor som blir brända levande på bål, barn som blir halshuggna, gravida kvinnor som får sina magar uppsprättade, bara för att de är kurder. 

De säger: ”Många såg på när förintelsen ägde rum. Det ångrar man idag. Låt oss inte få ännu en tragedi att ångra. Stoppa massmordet på kurder i Rojava!”

Trifa Shakely

▲ Höstens alla aktiviteter som kommit igång. Nya utgivna böcker, klubbar och hemmafester att se fram emot.

▼  Anhängarna till Syriens diktator ­Assad som tilläts öppet vara med under protesterna kring Obamas ­besök i Sverige.