Nyheter.

2021-04-09 08:09
  • Nu planeras övervakningskameror för att överaka räkfisket bättre.  Bild: Berit Roald/TT
    Nu planeras övervakningskameror för att överaka räkfisket bättre. 
  • Peter Ronelöv Olsson, ordförande för Sveriges fiskares producentorganisation (SPFO), när ETC Göteborg intervjuade honom 2019.  Bild: Annelie Moran
    Peter Ronelöv Olsson, ordförande för Sveriges fiskares producentorganisation (SPFO), när ETC Göteborg intervjuade honom 2019.
  • Niclas Törnell, enhetschef  för avdelningen för fiskerikontroll på Havs- och vattenmyndigheten.  Bild: Natalie Greppi
    Niclas Törnell, enhetschef för avdelningen för fiskerikontroll på Havs- och vattenmyndigheten. 
  • Andelen räkor som slängs tillbaka i havet tycks ha ökat kraftigt de senaste åren.  Bild: Adam Ihse/TT
    Andelen räkor som slängs tillbaka i havet tycks ha ökat kraftigt de senaste åren. 
Puffetikett
ETC Göteborg

Tuffare insatser mot olaglig räkdumpning

Svenska fiskare fortsätter dumpa mindre värda räkor i Västerhavet, trots att det är olagligt. Detta vet myndigheterna då de ser att fångsten mystiskt nog består allt mindre av den olönsamma räkan, men man lyckas inte ta lagbrytarna på bar gärning. Nu ska det omdebatterade förslaget om att ha kameraövervakning ombord på fiskefartygen testas.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på ETC Göteborg!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Göteborg och hela Västkusten har gjort sig känt för sina färska räkor. Västerhavets delikatess, nordhavsräkan, är dock klassad som ”Nära hotad” av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som pekar på att populationen av arten har minskat med 20 procent de senaste tio åren. Ändå överutnyttjas räkkvoten varje år av svenska fiskare som slänger tillbaka de mindre räkorna i havet, som då dör, för att istället få plats med nya, stora. Detta har varit förbjudet inom EU sedan 2009, men både europeiska och svenska myndigheter är väl medvetna om att det fortfarande sker när ingen ser.

För att förstå varför ätbara räkor förkastas på det här sättet behövs en snabbkurs i fisket. Nordhavsräkan fiskas av svenska, danska och norska fartyg med bottentrål i Skagerrak, Kattegatt, Koster- och Gullmarsfjorden samt Nordsjön, längs Norska rännan. Fångsten delas in i två kategorier:

• Kokräkor som är större räkor som kokas ombord. Säljs som färskvara och är den som vi äter vid festbordet. Dessa räkor säljs för över 200 kronor kilot.

• Råräkor, även kallad småräka, som är mindre räkor som säljs råa. Vi hittar dem i frys­diskar, på räkmackor och i räksallader. Värdet för dessa är cirka tio gånger mindre, de säljs för omkring 20 kronor kilot.

Till problemet är att de billigare och dyrare räkorna ingår i samma kvot över hur mycket fiskaren får ta upp årligen. En yrkesfiskare kan därför lockas slänga tillbaka den mindre värda råräkan i havet för att få plats med mer av den lönsamma kokräka och då tjäna mer pengar. Detta kallas ”high-grading” och är enligt Havs- och vattenmyndigheten ett problem inom svenskt räkfiske.

– Vi bestämmer i en demokratiskt process hur hårt resursen kan utnyttjas och sedan finns det några som av ekonomiska incitament överutnyttjar kvoten på ett sätt som är varken hållbart eller lagligt, säger Niclas Törnell, enhetschef på avdelningen för fiskerikontroll på Havs- och vattenmyndigheten.

2015 infördes så kallad landningsskyldighet inom EU, vilket innebär att alla fångster av kvoterade arter måste registreras i land. Statistiken över landad räka tyder dock på att allt som tas upp inte landas. Havs- och vattenmyndigheten brukar jämföra statistik med hur det såg ut 2016 eftersom den svenska räkkvoten var väldigt stor det året, 2 054 kilo, vilket innebar att det fanns väldigt små incitament till dumpa räkor. Sedan dess har den svenska kvoten minskat år för år till att förra året ligga på 1 143 kilo. Samtidigt har andelen kokräka i fångsten ökat år för år.

– 2016 var fördelningen 48 procent kokräka och 52 procent råräka. Sedan har vi sett, i takt med att kvoten totalt har gått ner, att storleksförhållandena mellan de här två fraktionerna förskjuts hela tiden till kokräkans fördel. Förra året så bestod fångsten av 67 procent kokräka vilket är betydligt högre än man förväntar sig. Det indikerar på att här sker ett utkast av den mindre värda råräkan, säger Niclas Törnell.

Den svenska Kustbevakningen utför årligen kontroller av fångsten ombord på båtar och i land och även då ser man tecken på att fusk förekommer.

– När Kustbevakningen är ombord och observerar så är det en annan fördelning än när fiskare rapporterar sin fångst i land. Så vår totala slutsats är att här sker något som inte får ske, det vill säga ett utkast av räka i strid med fiskelagen och grundprincipen i EU:s gemensamma fiskeripolitik om att alla kvoterade arter ska landas, säger Niclas Törnell.

Ingen vet inte hur stor mängd räkor fiskare slänger i havet, då det sker bakom ryggen på myndigheter. SLU gör varje år uppskattningar över hur stor mängd man tror dumpas baserat på provtagningar på vad fiskares fångst består. Förra året skattade SLU att svenska räkfiskare slängde 10 procent av den totala fångsten. Det är mer än både Danmark och Norge uppskattar att deras räkfiskare slänger. Danmark tror exempelvis att enbart 2,5 procent av deras totala räkfångst kastades förra året. Länderna beräknar sin statistik på olika sätt, men det finns anledningar att misstänka att danskarna slänger mindre.

– Det finns ingen marknad för råräkor i Sverige, men det finns det i Danmark. Danskarna kokar inte lika mycket räka som svenskarna. De har ett mottagningscentrum som kan ta emot massor med råräkor, säger Mats Ulmestrand, som är miljöanalytiker på SLU.

Samtidigt så har Sverige en låg räkkvot jämfört med grannländerna. Norge har den högsta kvoten men där gäller inte EU-förbudet mot att kasta ut räkor eftersom landet står utanför unionen. Även Danmark har en hög årskvot och får fånga cirka 1000 ton mer räkor än Sverige.

– Danskarna landar alla räkor de fångar för de kommer inte gå i taket. Svenskarna är rädda för att de ska gå i taket och då vill de hellre ha kokräkor, säger Mats Ulmestrand.

Man kan även se att Danmarks landade fångst består av en betydligt större andel råräka än Sveriges. En bidragande faktor till detta kan dock också vara att länderna har olika maskstorlekar på trålarna.

– Nästan alla svenska fiskares trålar har maskor som är 45 millimeter eller större, så att småräkor åker ut. Medan danskarna har 25 millimeter, säger Mats Ulmestrand.

Räkfisket har länge varit en kontroversiellt fråga i Sverige där yrkesfiskare, myndigheter, miljöaktivister och andra som förespråkar ett mer hållbart fiske inte sällan har olika perspektiv och åsikter. ETC Göteborg har, precis som många andra tidningar, genom året skrivit ett antal artiklar och publicerat debattartiklar i ämnet. När ETC Göteborg 2019 intervjuade Peter Ronelöv Olsson, ordförande för Sveriges fiskares producentorganisation (SPFO) som företräder cirka 250 fiskefartyg, uppgav han att han är missnöjd över hur miljö­rörelsen och media porträtterar näringen. Bilden är för ensidig och fiskare som sköter sig får bära hundhuvudet för andra som inte gör det, menade han. När ETC Göteborg kontaktar honom inför denna artikel svarar han att han inte vill uttala sig för att vi ”skriver nedlåtande och anklagande om svenskt fiske”, utan att specificerar vad han syftar på. En googlesökning ger inte många träffar alls på uttalanden från organisationen gällande att fångst dumpas. Senaste gången Peter Ronelöv Olsson kommenterade dumpning av just råräkor är enligt sökresultatet 2013 till P4 Göteborg och då pekade han på det Mats Ulmestrand nämnde om att Sverige har större maskor.

– Svenska fiskare har större maskor och riktar in sig på kokräkan, alltså den större räkan. Jag ska inte säga att något inte sker, det finns säkert individer som gör på det ena eller det andra sättet, det finns det i alla branscher. Sedan har Fiskeriverket (en svensk myndighet som lagts ner) hävdat att det finns ett utkast men det är ingenting som någon bevisar, sa han till P4 Göteborg då.

Svenska myndigheter misstänkte redan då att svenska fiskare bröt mot reglerna, men första gången det bevisades var dock inte förrän 2016 då den första personen, en fiskare i Bohuslän, dömdes till böter för att ha slängt räkor ombord vid tre tillfällen. Hav- och vattenmyndighetens Niclas Törnell känner inte till någon annan som har dömts för brottet sedan dess, även om myndigheten misstänker att många fler brutit mot lagen. Niclas Törnell vill dock påpeka att inte alla gör det.

– Det är tillräckligt många som gör det här för att det ska bli ett stort problem, men det är viktigt att vara tydlig med att alla inte gör det. Vi gör kontroller där vi ser att fördelningen mellan kokräka och råräka stämmer. Man ska inte dra alla över en kam, säger han.

Problemet för Havs- och vattenmyndigheten och Kustbevakningen är att det är extremt svårt att ta de som begår brottet på bar gärning.

– Det har vi med nuvarande kontrollverktyg små möjligheter till att göra. Det enda egentliga verktyg som vi har i dag är Kustbevakningens flygspaning, när de flyger över vattnet och i realtid filmar när sådant här utkast sker. Men då har man problematiken med att på det avståndet säkerställa att det verkligen är fråga om ett olagligt utkast. Det finns en stor problematik i att stävja detta, säger han.

Utkast av fångst sker även för andra arter än räka och regeringen vill nu se ett hårdare tag mot fiskarna. En av punkterna i januari­överenskommelsen, som slöts vid regeringsbildningen, var att man ska testa kamera­övervakning ombord på fartygen. Havs- och vattenmyndigheten fick vid årsskiftet i uppdrag att testa detta under tre års tid med start i år.

– Vi håller på att planera det just nu. Försöket ska omfatta minst 15 fartyg fördelade på tre olika segment och det ska pågå under en treårsperiod för att vi ska få god kunskap, säger Niclas Törnell.

Förslag om att införa kameraövervakning har väckt debatt och blivit starkt kritiserat av yrkesfiskebranschen. I en intervju i Ekot 2020 ifrågasatte SFPO:s ordförande Peter Ronelöv Olsson regeringens syfte med kameraövervakningen, vilken är att se till att all kvoterad fångst landas.

– I Sverige tror jag inte att det är något stort problem. Det land som följer detta bäst i Europa är Sverige, sa han till Ekot.

Han menade också att detta skulle leda till ett övervakningssamhälle.

– Vem vill jobba under kameraövervakning. Jag tror inte att någon vill det, säger Peter Ronelöv Olsson till Ekot.

Niclas Törnell har förståelse för att yrkesfiskare kan vara kritiska, men han menar att det är viktigt att se till att lagen inte bryts.

– Det konstateras på både nationell och europeisk nivå att det sker en överträdelse här. Det är därför debatten kring att incitamenten med att installera kameror ombord på fartyg är så livlig. Å ena sidan är det lätt att förstå att det är en utmaning ur integritetsperspektiv för fiskaren som ska ha en en sådan utrustning ombord, å andra sidan så finns det inget annat kostnadseffektivt alternativ för att säkerställa att landningsskyldigheten efterlevs, säger Niclas Törnell.

En annan punkt i januariöverenskommelsen handlade om ny reglering för bottentrålning, som är en av de vanligaste fiskemetoderna och som används vid bland annat räkfiske. Bottentrålning skadar miljön på havsbotten men i dag är det ändå tillåtet i vissa skyddade marina områden, bland annat vissa områden längs Västkusten. Nu har Havs- och vattenmyndigheten utrett hur man skulle kunna förbjuda bottentrålning i de skyddade områdena.

– Vi rekommenderar ett generellt förbud för bottentrålning inom marina skyddade områden. Ska bottentrålning i skyddade områden tillåtas ska man kunna påvisa att sitt fiske inte är skadligt för miljön istället för vice versa. Men för att detta ska gälla behövs bevarandeplaner tas fram för de skyddade områdena, en uppgift som ligger på länsstyrelserna., säger Mats Svensson, avdelningschef på havsförvaltningen på Hav- och vattenmyndigheten.

Myndighetens utredning lämnades in till regeringen i höstas som nu ska ta ställning i frågan. SFPO:s Peter Ronelöv Olsson har tidigare kritiserat planerna då han menar att det skulle drabba både räk- och kräftfisket.

– Det är ett slag som är såpass stort att det är 40 procent mot det svenska räkfisket och 30 procent mot fisket efter havskräfta. Där gick lönsamheten och då slår man ihjäl oss och slår ihjäl verksamheten, sa SFPO:s Peter Ronelöv Olsson i en Ekotintervju förra året.

Enligt Mats Svensson är räk- och kräftfisket relativt lönsamt i dag i jämförelse med fiske av andra arter.

– Det finns stora problem med lönsamheten inom en del fisken i dag. Räk- och havskräftefisket är två undantag, som är relativt lönsamma och de använder bottentrålning som en metod. Det handlar om vad konsumenterna vill ha, som styr efterfrågan. Många känner dock inte till hur och var produkterna fångas, säger Mats Svensson.

Räkfiske i Västerhavet

Nordhavsräkan fiskas med bottentrål av svenska, danska och norska fiskare i Skagerrak, Kattegatt, Koster- och Gullmarsfjorden och Nordsjön, längs Norska rännan

Ländernas årliga räkkvoterna tas fram i förhandlingar mellan EU och Norge. Förra året var Sveriges kvot 1143 ton, Danmarks 2123 ton och Norges 2849 ton.

Nordhavsräkan är MSC-certifierad, miljömärke som säger att den fiskas hållbart. Samtidigt är den rödlistad av SLU som klassar den som ”Nära hotad”.

Räkan delas in i: kokräkor, större räkor som kokas ombord och som är mest lönsamma, och råräkor, mindre räkor som säjs råa och som är betydligt mindre värda.

Sedan 2009 är det förbjudet på EU-nivå att slänga tillbaka räkor i havet.

Enligt Havs- och vattenmyndigheten slänger vissa svenska fiskare tillbaka råräkor för att kunna ta upp mer av den mer lönsamma kokräkan, detta kallas high-grading.

Internationella havsforskningsrådet Ices för statstik över hur mycket länderna själva uppskattar att deras räkfiskare slänger, så kallat utkast. Förra året var Sveriges utkast 10 % Danmarks 2,5 % och Norge 1,5 %.