Frågan är varför det gått så illa. Så sent som i valet 2010 utnämnde Mona Sahlin S i Göteborg till partiets skyltfönster.
Marie Demker, som är professor i statsvetenskap och dekan för humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet, tycker att det finns en vilsenhet hos Socialdemokraterna i Göteborg.
– Stadens ledande politiker har inte förstått att den stora omvandlingen av samhället, från arbetarstad till kunskapsstad, innebär att även politiken måste förändras. Istället håller man fast vid gamla politiska skiljelinjer och saknar visioner om framtiden, säger hon.
Trend i Europa
Enligt Marie Demker är raset för S en del av den allmänna tillbakagången för socialdemokratin i hela Europa. Trenden slår extra hårt i en gammal industristad som Göteborg.
Men det räcker inte som förklaring till det dramatiska tappet. Sedan 2006 har S gått från en klart dominerande ställning med ett väljarstöd på 36 procent till att bli ett av flera politiska alternativ kring 20-procentsstrecket.
Ett bättre svar kan finnas i den så kallade GAL-TAN-skalan. Den visar hur nya värderingar är på väg att ersätta de klassiska motsättningarna mellan vänster och höger. Statsvetare har på senare år noterat att frågor om livsstil, kultur, öppenhet och migration kommit att spela allt större roll för vänsterväljarna.
– Problemet för S i Göteborg är att de inte anpassat sig till det nya politiska landskapet. Det är märkligt att Socialdemokraterna under de senaste fyra åren inte alls låtit sig färgas av sina samarbetspartners i det rödgrönrosa styret, säger Marie Demker.
Tvärtom blev det i mitten av förra mandatperioden tydligt att S fjärmade sig från såväl Vänsterpartiet och Miljöpartiet som Feministiskt initiativ. I maj 2017 lämnade Fi samarbetet i protest mot stadens behandling av asylsökande ensamkommande flyktingar. Vid det tillfället uttalade även MP och V sitt missnöje.
– S agerar som om vi bara är små stödpartier och inte samarbetspartners. Det är en väldig skillnad mot det respektfulla klimat och lyssnande ledarskap som rådde när vi inledde det rödgröna samarbetet, sa en av de anställda i Stadshuset då.
Lierade sig med M
I fråga efter fråga lierade sig Socialdemokraterna med Moderaterna istället för att söka kompromisser med sina rödgröna vänner. Samarbetspartierna hamnade på politisk kollisionskurs när det till exempel gällde den nya arenan, Boplats, utförsäljningen av allmännyttiga bostäder, stadens parkeringspolicy och höjningen av politikernas arvoden.
Med viss förvåning har Marie Demker noterat att partiets främsta företrädare Ann-Sofie Hermansson fortfarande använder gamla termer och pratar om delvis förlegade politiska skiljelinjer när hon uttalar sig. Bilden förstärks av att hon också ofta hänvisar till Göran Johansson, Socialdemokraternas starke man från 1988 till 2009.
– Jag tror det är ett felaktigt grepp som förmedlar bilden av ett gammaldags parti. Förutom att många unga väljare inte vet vem han var, minns andra Göran Johansson som en klassisk pamp. Genom att hylla honom blir budskapet att den kritik som fanns från exempelvis S-kvinnorna egentligen inte betydde något.
Facklig inflytade ett problem
Ett annat problem för Socialdemokraterna i Göteborg är, enligt Marie Demker, det starka fackliga inflytandet. Trots att arbetslivet förändrats och facket inte längre är lika relevant för de unga, spelar den fackliga bakgrunden en avgörande roll när S nominerar personer till politiska poster. Hon ser det som en kvarleva från den tid då motståndarna i kampen på arbetsplatserna var anhängare av föregångarna till Vänsterpartiet eller Kommunistiska partiet.
– Sedan dess har hela stan omvandlas, bland annat genom att Göteborgs universitet vuxit och blivit en av stadens största arbetsplatser.
I en analys av raset för Socialdemokraterna går det naturligtvis inte att bortse från Västlänken och det nybildade partiet Demokraterna. Statsvetarprofessor Marie Demker menar att just infrastrukturprojekt ser ut att trigga igång en helt ny skiljelinje i politiken. En liknande utveckling har skett på flera andra platser i Europa.
– Det finns en tydlig koppling mellan arbetarrörelsen och bilsamhället. Många förknippar genombrottet för bilismen på 50-talet med möjligheten till klassresor. Bilen förde med sig större handlings- och rörelsefrihet och var den tidens frihetssymbol.
Många äldre mot Västlänken
Mot den bakgrunden är det inte konstigt att många äldre män engagerats i kampen mot byggandet av järnvägstunneln Västlänken. En granskning av vilka som röstade på Demokraterna visar vidare att många är bosatta i centrum eller i de västra stadsdelarna.
– Det är ingen tvekan om att Västlänken har en enormt mobiliserande kraft och det är både Moderaterna och Socialdemokraterna som fått ta stryk, konstaterar Marie Demker.
Förlorat på två fronter
Socialdemokraterna har alltså förlorat på två fronter. Förutom att unga väljare övergett S för främst Vänsterpartiet, så valde en grupp tidigare trogna socialdemokrater i höstas att lägga sin röst på det nya missnöjespartiet.
Marie Demker tycker det är svårt att förstå varför de etablerade partierna inte tydligare försvarat Västlänken och det västsvenska paketet. Trots att det kommit en kanonad av kritik är politikerna fortfarande defensiva, menar hon.
– Jag är övertygad om att det varit ett stort misstag att ge motståndarna agendan istället för att ha ett offensivt försvar av Västlänken.
Riskerar tappa förtroendet
På sikt kan framväxandet av Demokraterna få allvarliga konsekvenser, befarar Marie Demker. När väljarna inser att byggandet av Västlänken inte kan stoppas finns risken att de tappar förtroendet för demokratin.
Statsvetarprofessorn ser också problem framöver för Socialdemokraterna. Inte minst för att partiet saknar visioner om framtidens Göteborg. Det enda område där S är visionärt är när det gäller tekniska lösningar, menar hon.
– Det är tydligt att utvecklingen inom Volvo och på Lindholmen engagerar S. Däremot förmår man inte tänka nytt när det gäller hur man ska lösa andra problem.
I Malmö har Socialdemokraterna fortfarande stöd av drygt 31 procent av väljarna, En orsak är att de ledande företrädarna där varit mer offensiva och bättre på att hitta nya lösningar, säger Marie Demker, som ser samregerandet med Liberalerna som ett exempel på att S i Malmö klarat att tänka utanför boxen.
Även på riksplanet finns en annan medvetenhet om de nya politiska skiljelinjerna. Enligt Marie Demker står de fyra partierna bakom januariavtalet - S, MP, C och L - nära varandra på GAL-TAN-skalan.
– Det är svårt att förstå varför inte Socialdemokraterna i Göteborg sökte samarbete över blockgränsen efter höstens val. Istället har man hamnat i en oppositionsroll, något som jag tror de får svårt att hantera.
Före valet reagerade Marie Demker på att Ann-Sofie Hermansson hela tiden avfärdade de opinionsmätningar som pekade på en kraftig tillbakagång.
– Att siffrorna inte togs på riktigt allvar tyder på att S har stora problem med sin självbild, säger hon.
Oroligt i partiet
Men kanske var det var helt enkelt för oroligt och deppigt internt i partiet under månaderna före valet. Socialdemokraterna hade redan 2014 gjort sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes och partiföreträdarna vågade nog inte ens tänka tanken att det skulle kunna gå ännu sämre.
Bland yngre partimedlemmar fanns också en utbredd rädsla för effekterna av partiets kursändring åt höger, bort från miljö- och asylrörelsen. Under ett enda år hade partiet tappat nära 500 medlemmar.
Andra oroade sig över vad alla misslyckanden under mandatperioden skulle betyda. Förutom skandalen inom Intraservice som ledde till kommunalrådet Tord Karlssons avgång, drabbades ju partiet av ett uppmärksammat avhopp när Jajha Zeqiraj gick över till Demokraterna.
