En signalsubstans, eller neurotransmittor, är en molekyl som förmedlar en nervsignal på kemisk väg från en nervcell till en annan. De är inblandade så fort vi rör oss, känner, tänker, upplever eller minns något. Kort sagt så spelar de här små kemiska reaktionerna en oerhört stor roll i centrala nervsystemet och allt från depressioner, psykoser och neuroser till sjukdomar som Parkinsons eller diagnoser som ADHD kan bero på problem med signalsubstanser i hjärnan.
– Till mitten av förra seklet så trodde man att hjärncellerna hade kontakt med varandra helt enkelt genom elektriska impulser som hoppade över till varandra. Men det vi upptäckte på 50-talet är att det sker genom kemiska budbärare. Hjärnan är ingen telefonväxel utan en kemisk fabrik, säger Arvid Carlsson när han tar emot på Sahlgrenska Science Park.
Nobelpriset i fysiologi
Efter ett inspirerande halvår som gästforskare i USA i mitten av 50-talet upptäckte han kort efter återkomsten till hemmauniversitet i Lund dopaminet som en av hjärnans absolut viktigaste signalsubstanser. Ämnet har sedan dess varit föremål för intensiv forskning, eftersom dess funktion har kunnat sammankopplas med en rad patologiska tillstånd och sjukdomar.
– Dopaminet var liksom spjutspetsen för att börja förstå hur komplicerat hjärnans signalsystem är. Jag rapporterade in mina upptäckter i oktober 1958, men anser fortfarande att vi bara är i början av det här. Men jag som är så gammal har mitt perspektiv, och det finns dem som inte håller med mig.
Det skulle gå 40 år innan Arvid Carlsson tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2000. Och hela den tiden, samt de 14 år som passerat efter, har han oförtrutet forskat vidare inom samma fält. Ämnet han är inriktad på nu heter OSU6162 och är enligt Carlsson det största hoppet för framtida medicin.
– Till skillnad från annan medicin som bara skjutsar eller drar ner på halterna av dopamin eller serotonin så fungerar OSU6162 som en stabilisator. Har patienten för mycket av exempelvis dopamin, som det ofta är vid schizofreni, dämpas nivåerna och har patienten istället för lite, får substansen halten att öka. När nivåerna hålls neutrala så behöver inte kroppen producera någon motreaktion, som den gör när man höjer eller sänker nivåerna med annan medicin, och det blir mindre biverkningar.
Arvid Carlsson och Science Park har fortfarande en lång väg att gå innan OSU6162 kan tänkas bli en färdig medicin i handeln. Att substanspatentet har gått ut gör att läkemedelsföretagen inte ser samma ekonomiska potential i det.
– Man får rätt ofta höra att; det Carlsson gjorde fram tills för fem år sedan var bra, men den senaste tiden verkar han vara ute och cykla. Men det har de sagt i 50 år nu.
Han är ändå fast besluten att få OSU6162 i hamn och hoppas på en så kallad vetenskaplig rådgivning via Läkemedelsverket under 2015.
– Det här är så enormt viktigt för mig. Jag känner mig som Odysseus och det här är mitt Ithaka. Jag måste se till att hålla mig vid liv tills min resa är klar.
Det fria tänkandet viktigt
Att hålla sig vid god hälsa och sin egen livsstil är något Arvid gärna pratar om. Han har slutat resa då han lätt får infektioner av det. Han har även slutat helt med alkohol.
– Fy sjutton vad många gånger man suttit och druckit i överkant i samband med vetenskapliga möten och blivit lite bakfull. Jag har aldrig haft några alkoholproblem, men när man blir äldre och får samma symptom av ett enda glas vin och vaknar och känner sig svettig, så är det inte värt det längre, så jag slutade.
Att motionera sin hjärna och hålla tankarna alerta ligger honom också varmt om hjärtat.
– Naturligtvis är kroppen också viktig, men många glömmer bort huvudet som också behöver stimulans för att fungera bra. Att lösa korsord eller liknande, avslappnande och roliga saker är bra. Min egen passion är krypto. Det ger en mycket mer direkt belöning att klara av än forskningen som tar väldigt många år. Sen är även det fria tänkandet viktigt, nästan som meditation, där tankarna får vandra fritt.
