BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Queera rörliga bilder är ett konstnärligt forskningsprojekt med stöd från Vetenskapsrådet som påbörjades 2013 och som avslutades med en utställning, bok- och skivrelease på Göteborgs konsthall i februari 2017. Det har handlat mycket om att skapa plats för queera experimentella rörliga bilder men också om det egna filmskapandet. Ingrid Ryberg som har varit medarbetare i projektet under hela perioden har fokuserat på att skriva om och visa äldre svensk queer film, säger Anna Linder över en kopp kaffe och en smoothie.
– När jag sökte stöd för projektet och filmen Spermahoran så tänkte jag mycket på hur jag ville att den skulle presenteras. I och med att det kunde dröja fem år så kunde ju DVD-skivan vara ute ur leken när filmen var klar. Samtidigt ville jag ha någon form av publikation med queera rörliga bilder.
Tidigare har Anna Linder även släppt sina filmer på DVD. Cum Pane (2002) och Densen (2009) har omsorgsfullt paketerats i konstnärliga utföranden som är en upplevelse i sig. Den förstnämnda är en meditativ experimentell dokumentär om morföräldrarnas tunnbrödsbakande vid en het häll, med musik av internationella improvisations-storheterna Mats Gustafsson och Ken Vandermark. Den senare är en musikalisk resa genom Tokyo, Sankt Petersburg, Barcelona, Milano och Buenos Aires, tonsatt av hyllade trion Tape.
Lösningen den här gången blev digital. I boken finns en QR-kod som läsaren kan scanna av. Den leder vidare till en hemlig sida där Spermahoran och relaterat rörligt bildmaterial finns.
– Det hela är så mycket mer än bara en bok. Vi har gjort en massa researcharbete och vi har curerat mängder av program kring queer film. Jag ville inte att det skulle bli en bok från början, utan något mer rörligt och textilt. Hitta en taktil känsla och utgå från det textila uttrycket. Två år in i projektet bjöds Bastion Agency Studio Lab in som formgivare. De är otroligt duktiga på att hitta lösningar för en queer form. De bryter ned många normer inom den grafiska designen. Boken består av flera lösa delar som är sammanfogade. Vi ville ha en öppen rygg, så att trådarna som binder samman allt syns. Du måste också sprätta dig in i boken vilket gör varje enskild kopia unik. Bastion skapade också ett helt nytt typsnitt med trådkänsla, ”Linder Unlimited”, säger Anna Linder och ler.
Under de fyra åren som forskningsprojektet har pågått blev många barn till och det är delvis den resan som på ett poetiskt vis skildras i den 12 minuter långa experimentella filmen Spermahoran. I boken beskrivs Spermahoran så här:
"En queer experimentell film om ofrivillig barnlöshet i en värld där de normativa heterosexuella relationerna sätter reglerna för vem och vilka som får bli föräldrar och på vilket sätt. Dessa kroppar som normaliserar oss till kön när vi vill reproducera oss själva. Om viljan att ge bort den möjligheten till någon annan och den gemensamma längtan och försöken att bli gravida tillsammans."
Boken avhandlar många filmer som länge varit som spårlöst försvunna från filmhistorien. Tidigare bortglömda eller undanskuffade filmer av kända namn som Susan Sontag och Mai Zetterling. Bland annat återges ett samtal där Gösta Ekman medverkar och berättar om sina upplevelser av att filma med Susan Sontag.
– Nu känns det som om det blivit något enklare för ett queert filmskapande i Sverige de senaste åren. Det är till exempel en mycket större andel queera personer som kommer in på Akademin Valand Film efter att mitt projekt startat. På Konsthallen var det hela 471 besökare under de två dagarna som utställningen Queera rörliga bilder visades i februari, och det var fantastiskt att se människor ta del av samtal och queer film från 1920-talet, till exempel.
– Oftast sker ju sånt här i mer alternativa rum. Vi har kämpat med att lyfta ut filmerna, att hitta andra platser som inte är de där som bara alla redan insatta hittar till eller letar upp. Jag har ju jobbat mycket på Fylkingen i Stockholm och då kan det vara så att en kämpar ihjäl sig för att få dit 50 pers. I det hänseendet är Konsthallen extremt folklig, säger Anna Linder och leker med parametrarna.
Anna berättar att när samarbetet med Konsthallen började 2011 med Queer Eyes var de lite nervösa för att det skulle bli bråkigt, men att det bara var en person som reste sig upp och högljutt lämnade lokalerna.
En annan lyckad filmvisning Anna Linder minns från Konsthallen är när Queer Eyes flyttade över till Bio Roy och visade Norrtullsligan från 1923, efter Elin Wägners debutroman. Att locka en massa folk till en gammal stumfilm, med kända jazzmusikern Cecilia Persson på piano, är den typen av glädjekickar Anna Linder får i sitt arbete med att lyfta fram queerfilm, både från förr och nu.
– Jag fick reda på att den fanns via en vän på Arsenal i Berlin. Det var hennes svenska favoritfilm och själv hade jag aldrig sett den för att den nästan aldrig visats i Sverige. Till Bio Roy kom det 240 pers, och många var klädda i samma stil som de i filmen, i skjorta och slips, säger Anna Linder och ler åt minnet.
– I och med att queerfilmen inte lyfts in i den allmänna filmhistorien, inte visats, inte skrivits om så har den ständigt förbisetts. Sedan i höstas utvecklar jag idén kring att starta ett arkiv, en plattform, en community kring queera rörliga bilder i Sverige. Med ett startstöd från Kulturbryggan pratar jag med upphovspersoner som är queera om vad de själva vill ha och vad de önskar, så att det hela inte bara är min idé. Det är viktigt att vi är flera som samsas kring formen.
Samma tanke om samarbete genomsyrar även Anna Linders egen kortfilm Spermahoran, som premiärvisades på den internationella filmfestivalen i Rotterdom i fjol. Filmen är en betydande del av projektet, och bereds mycken plats i den nya boken. Anna Línder skriver ”om att forska i det mest privata”, om inseminationsresor till Köpenhamn och att hitta det rätta tajmingen.
– På julafton 2012 fick vi veta att graviditeten var ett faktum. Då blev det bråttom med att få igång filmandet. Filmen följer flera personers kroppar och fokus i filmen ligger inte på de enskilda personerna, utan vi har försökt bygga filmen som en stor familjekropp. Det är inte så viktigt vems kropp som är vems. Det finns inget behov av att det ska vara tydligt.
– Musiken och texten är viktig i filmen. Det textila, det rörliga ljuset och det mörka rummet. Erika Angell som gjort den fantastiska musiken växte upp på Orust men bor numera i Kanada, och har efter filmen inspirerats att göra livekonserter där hon bygger vidare på filmmusiken. Vi som medverkar skrev texterna var för sig och sen gjorde Erika sitt urval.
Vissa fraser är extra påtagliga och talande. Som de om ”transparence”, eller ”trans parents”.
– Filmen handlar mycket om barnlängtan och svårigheter kring att kunna få barn. Att det inte är givet. Och att du sen faktiskt kan få barn med andras hjälp.
– Det har varit en sådan lyx att få bjuda in så duktiga skribenter att skriva om filmen i boken. Mitt språk är rörliga bilder, men jag är inte alltid så bra på att skriva om mina rörliga bilder, det är helt enkelt inte mitt språk. De har satt ord på mina känslor, så precist. Det är som att få en present.
Bland bokens skribenter finns Amelie Björck och Louise Wolthers. Och Anna Linder poängterar att Juli Apponens ljudverk Spermahoran från 2009 varit absolut avgörande för verket.
– I början av juli visas Spermahoran på en experimentfilmfestival i Marseille, samt på en queer-filmfestival i Rio de Janeiro. I höst händer det två roliga saker. Dels en grupputställning i Södertälje Konsthall som heter Family First och så kommer jag ha en soloutställning i Ljubljana, Slovenien som arrangeras av City of Woman.
