– När man håller på med omvårdnad är man ofta ganska nära, men nu ser man till att inte ha för mycket kontakt. Jag personligen brukar krama om vissa som jag känner att jag kan krama om, men det gör jag inte just nu. De är ju medvetna om läget och är förstående, säger hon.

Munskydden är en bristvara och ansvariga på stadsdelens hemsjukvård har inventerat ifall att de behöver omlokaliseras.

– Det är läskigt nu för saker och ting försvinner, både handsprit och munskydd. Det är folk som stjäl och säljer på svarta marknaden, så det måste vi låsa in nuförtiden.

Hängandes i lokalen, som delas av tre arbetsgrupper, finns nu påsar med kit som utöver handskar och förkläden också innehåller armskydd, visir och de av Arbetsmiljöverket nu föreskrivna munskydden. Fast kiten sparas till fall med misstänkt smitta.

– Vi hoppas att inte så många blir smittade för vi måste spara på det. Jag har inte märkt att oron varit stor. Vi får se hur det blir om fler blir smittade, siffrorna stiger ju nu och toppen har inte nåtts i Göteborg ännu. Vi jobbar på och försöker hålla god hygien och humöret uppe, säger Halima Ljungqvist och konstaterar att hon ser munskydd på andra håll.

– På stan ser man många som har munskydd, för att skydda sig själva verka det som. Men är man sjuk ska man ju inte gå ut, säger hon.

Det har fattats beslut om särskilda team som ska åka ut till smittade vårdtagare, men de är ännu på planeringsstadiet. Än så länge är det alltså Halima Ljungqvist med kollegor som möter de gamla.

Ett par av de ungefär 50 vårdtagarna i hennes område har avsagt sig hemtjänsten och klarar sig själva med hjälp av anhöriga. De flesta tar det dock enligt Halima Ljungqvist med ro.
Personalen testas inte för viruset utan ska hålla sig hemma om de har symtom som feber, huvudvärk och hosta. Det gör att de varit lite färre, men än så länge har det funnits ganska goda möjligheter att täcka upp med vikarier.

– Själva verksamheten har ändå flutit på bra. Man får ta bort städ och sådana uppdrag som inte är livsnödvändiga om det är brist på personal. Det har ju hänt innan också, säger hon.

Promenader och ibland dusch för dem som har det flera gånger i veckan är också uppgifter som kan rationaliseras bort när tid och personal inte räcker till.

Halima Ljungqvist konstaterar att arbetet visserligen är stressigt, men mycket värre än vanligt är det inte. Om hon fick önska sig något inför den nära framtiden är det mer krisberedskap.

– Man skulle vilja vara mer förberedd ifall att många blir sjuka, både bland personalen och vårdtagarna. Att man skulle ha mer skyddsutrustning och kanske något slags krisschema.