Nyheter.

2019-11-13 08:03
  • Henrik Thunman tror att 70 procent av allt plastavfall skulle kunna återanvändas till nya produkter med den nya metod han utvecklat tillsammans med sina forskarkollegor. Bild: Annelie Moran
    Henrik Thunman tror att 70 procent av allt plastavfall skulle kunna återanvändas till nya produkter med den nya metod han utvecklat tillsammans med sina forskarkollegor.
  • Bild: Annelie Moran
Puffetikett
ETC Göteborg

Chalmersforskarnas metod gör plastskräpet till ny råvara

Nu erbjuder Chalmersforskare plastproducenterna ett sätt att använda sopor istället för olja för att producera plast. Men prislappen ligger på över 20 miljarder. Och de skulle behöva hela Sveriges plastavfall som råvara.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på ETC Göteborg!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Bara cirka sju procent av den plast vi sorterar ut ur våra sopor blir till nya produkter medan majoriteten eldas upp. Och den nygamla plasten har dessutom färre användningsområden. Det finns flera orsaker till att det i dagsläget är svårt att bryta ner plast för att sedan kunna börja om helt från början. Bland annat eftersom material, som exempelvis plastpåsar, består av flera olika lager av molekyler som är svåra att dela upp. Ungefär som när man blandat ihop en pannkakssmet är det väldigt svårt att dela upp den i mjölk, mjöl, ägg och smör igen.

Nu har forskare på Chalmers hittat ett system där använd plast ska kunna delas upp i sina ursprungliga beståndsdelar, ämnen som eten och propen, och användas till att bygga ny likvärdig råvara i andra änden. Dessutom kan metoden styras så den även kan ge andra eftertraktade produkter, som vätgas. Den förutsätter inga avancerade sorteringssystem och kan öka mängden plast som blir till nya produkter tiofalt. Dessutom kan den fungera som en ekonomisk morot för företag att ta hand om avfall.

Henrik Thunman öppnar dörren till Chalmers kraftcentral som ligger mitt på högskolans område i Johanneberg. Han är professor i energiteknik på Chalmers, och en av forskarna bakom metoden som presenterades i den vetenskapliga tidskriften Sustainable materials and technologies nyligen.

Nyckelspelare globalt

Forskningsprojektet, som fått stöd från Energimyndigheten, har använt Borealis anläggning i Stenungsund som modell för en testanläggning. Det internationella företaget är den absolut största producent av plast i Sverige och också en av nyckelspelarna globalt. Det är varmt i lokalerna jämfört med det begynnande vintervädret utanför och Henrik Thunman förklarar att doktoranderna ofta får jobba i uppåt 40 grader när experimentanläggningarna körs för fullt. Där inne finns testanläggningar som använts för exempelvis Gobigas förgasning och Vattenfalls koldioxidinfångning, som nu blivit till en variant av Borealis ”ångkracking”.

Processen tillåter plast som råvara istället för dagens fossila råvara, det vill säga olika komponenter av olja. Råvarorna omvandlas till gaser genom att de snabbt hettas upp till mellan 600–850 grader.

Prislapp på 20 miljarder

Skillnaden mellan Borealis storskaliga anläggning och forskarnas pilotprojekt är att råvaran, det vill säga oljan, bytts ut mot använd plast. Henrik Thunman visar en hink med plastbitar i svart, rött och grönt – gamla kablar som befriats från koppartråd och hackats upp för att kunna matas in i testanläggningen.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

– Skulle Sverige plötsligt bli isolerade och vi skulle behöva en sådan här anläggning för vår egen förbrukning så skulle man sätta upp en på sex till sju månader. Men då gör man det med hög risk, då man är i ett läge då det får kosta vad som helst, säger Henrik Thunman och tillägger att det sannolikt snarare handlar om fem till tio år från ett beslut om att satsa tills att ett så kallat returraffinaderi kan vara på plats.

Han uppskattar prislappen, om Borealis väljer att börja använda plastpåsar som råvara istället för olja, till mellan 20 och 25 miljarder kronor. Men efter omställningen skulle deras råvarukostnader sjuka med flera miljarder om året i oljekostnader. Enligt Henrik Thunman skulle Stenungsund behöva omvandla cirka 1,5 miljoner ton plastavfall årligen för att täcka sitt behov av råmaterial, en siffra som också motsvarar Sveriges totala plastavfall. Men plastavfall kan komma att bli eftertraktat i framtiden, till produktion av allt från flygbränsle till fjärr­värme.

– Om de här multinationella företagen ska göra en investering på 20–25 miljarder i Sverige så får det inte vara några större tveksamheter att de får materialflöden. Det kommer ju importeras från flera ställen, men de måste kunna lita på att de inte helt plötsligt står utan material, säger Henrik Thunman.

Miljömässiga fördelar

Han menar att plast egentligen är ett material som ger oss flera miljömässiga fördelar men som har fått så dåligt rykte eftersom vi inte lyckas ta hand om den efter att vi använt den, utan den istället hamnat i exempelvis hav och vattendrag.

– Jag tycker det är djupt tragiskt att man får den sneda uppfattningen att plast är så dåligt, säger han och pekar på fördelar som att materialet är billigt och kan fylla många olika funktioner.

Testanläggningens silverfärgade förbränningsugn, rör och olika behållare kan ta hand om cirka 100 till 200 kilo plast om dagen, bara en liten droppe pannkakssmet jämfört med de 100 ton råvara som dagligen bränns i Stenungsund. Förhoppningen från Chalmers håll är att bygga upp kunskap och kompetens om ett positivt besked plötsligt kommer från Borealis ägare i Abu Dhabi eller någon av de andra stora plastproducenterna.

– Är de med, då händer det. Det är ganska spännande att se om de väljer det här.

Plaståtervinning

Enligt Avfall Sverige ligger svenskarnas plastavfall på cirka 130 kilo per person och år och det ökar i ”rask” takt. Enligt Naturvårdsverket har vår årliga plastsopmängd ökat med 30 kilo sedan 2010.

Idag förbränns plastavfall exempelvis på Renova utanför Göteborg. Värmen från förbränningen används för att värma upp fjärrvärmeledningar som går ut till ett omfattande antal hushåll i regionen. Renova kallar det energiåtervinning. Förbränningen leder dock till utsläpp av växthusgaser.