– Grått och livlöst, säger Christel Rosengren om torget i området där hon har bott de senaste 24 åren. Hon är ordförande i den lokala hyresgästföreningen i övre Lövgärdet, där allmännyttan äger bostäderna, via Poseidon.

Pia Leppäniemi är engagerad i södra Lövgärdets hyresgästförening, vars motpart numera är Victoria Park, efter åtskilliga ägarbyten mellan olika privata hyresvärdar. Under de 19 år hon har bott här har ägarna kommit och gått, något som gjort det svårt att få kontinuitet i arbetet med att försöka rusta upp området och göra det tryggare.

Varit otryggt länge

Utsatt har området nämligen varit länge, anser båda två – sedan långt innan polisen skapade sin lista på särskilt utsatta områden.

– Man får gå ganska långt tillbaka i tiden egentligen för att man inte ska känna att det är ett otryggt område, säger Christel Rosengren.

Tidigare fanns en viss skillnad  mellan området som ägs av allmännyttan och det privatägda – där det senare kändes mer otryggt, enligt Christel Rosengren. Men numera är problemen som skapar otrygghet mer jämnt utspridda, tycker hon. Det handlar framförallt om personrån, narkotikahandel på öppen gata och vandalism. Både hon och Pia Leppäniemi uppfattar det även som att det kryper ner i åldrarna, till barn i grundskoleåldern.

– Jag tror det skulle behövas lite mer vuxna förebilder. Men även ungdomar som vuxit upp här och börjat jobba och studera högre uppåt, som visar att det går att komma någonvart, säger Pia Leppäniemi.

Nystartat nätverk

Nu ingår de lokala hyresgästföreningarna i ett nytt nätverk tillsammans med bland annat forskare, Göteborgs räddningsmission, Erikshjälpen, Lövgärdesskolan, bostadsbolag och flera lokala föreningar. ”Lyftet”, som det kallas, har som huvudmål att Lövgärdet ska plockas bort från polisens lista på särskilt utsatta områden år 2025. Christel Rosengren tror att det egentligen lär ta längre tid än så, men har stora förhoppningar om att nätverket ska bidra till att skapa varaktiga förändringar i området. Enligt lokalområdespolischefen Ulf Merlander, som ETC Göteborg intervjuat tidigare, finns goda förutsättningar att minska brottsligheten i Lövgärdet.

Många projekt

Det har varit svårt att organisera folk i området för att till exempel anordna trygghetsvandringar, berättar hon. Kanske för att de känner sig rädda att vara ute ensamma. Men det behövs vuxna som är ute och går, vare sig det är i form av nattvandrare eller lokalpoliser, tycker hon.

Samtidigt räcker det inte som enda åtgärd, anser Christel Rosengren.

– Jag tycker att man behöver jobba med alla delarna samtidigt. Det hjälper liksom inte att sätta jättemycket resurser på polis och ha en Kling och Klang i området, även om det behövs. Men jag tror man behöver lägga insatserna på både skola, tryggheten och området. Och inte bara punktinsatser.

Om det är något Lövgärdet har sett mycket av, så är det projekt, menar hon.

– Vi har haft miljontals i detta område och alla har mer eller mindre lagts ner, vilket innebär att alla boende vet att det aldrig leder till någonting bra eller konkret.

Brist på resurser

De hade själva stora förhoppningar om ett försök att skapa en ny mötesplats för ett par år sedan. Inte en fritidsgård, utan en lokal som skulle vara tillgänglig för människor i alla åldrar, dagtid så väl som kvällstid. Den fritidsgård som redan finns i Lövgärdet saknar resurser och riktar sig som de flesta andra till ungdomar mellan 13 och 20 år. Men i området finns inga självklara mötesplatser för dem som hamnar under eller över den åldersgruppen, menar Christel Rosengren och Pia Leppäniemi. Men planerna rann ut i sanden.

De berättar om de mat- och bakdagar som de haft inom Hyresgästföreningen. Tre vuxna på ett 40-tal barn som dessutom drog med sina småsyskon – vid ett tillfälle blev det så packat att de inte kunde ta emot alla. Behovet av aktiviteter och en gemensam plats att vara på är stort.

– Det är helt enkelt en brist på resurser och att det inte finns något mötesforum. Hade det funnits tror jag att man lättare hade kunnat arbeta med trygghetsfrågor, i alla fall när det gäller ungdomar. Man kan komma åt dem genom att de har andra saker att aktivera sig med. Då minimerar man chansen att de hamnar utanför och i fel umgängeskretsar. Det är väldigt lätt hänt annars, säger Christel Rosengren.

Oförtjänt dåligt rykte

Lövgärdet har potential, tycker hon. Framförallt i form av områdets barn och unga som enligt henne både är positiva och har starka viljor. Men i ett område där den genomsnittliga årsinkomsten ligger på drygt 180 000 kronor är det viktigt att de fritidssysslor som finns att tillgå både är kostnadsfria och ligger nära, understryker Pia Leppäniemi.

Trots de problem som hon och Christel Rosengren beskriver tycker hon att Lövgärdet har ett oförtjänt dåligt rykte. Folk reagerar med rädsla när hon berättar att hon bor här. Hon har fått höra att det inte finns någon framtid för de unga i området.

– Men det finns grymma ungdomar som kämpar med skolan, som läser vidare på universitet, som får bra jobb.

Lövgärdesborna har dessutom en ojämförbar tillgång till naturen, något som förvånar många, menar hon.

– Man har ju ändå helt andra förutsättningar här när det gäller skogarna. Det är bara att man ibland kan känna sig otrygg. Det är många som bor kvar i området och som har gjort det i många år. Jag tycker det är tråkigt ibland, med folk som dömer ut en för att man bor här.