Debatt: Vi behöver en ny social bostadspolitik

Dagens bostadssituation påminner om den vi hade för hundra år sedan. Trångboddheten spred sig och antalet inneboende ökade. Precis som i dag var urbaniseringen kraftig och bostadsbyggandet för lågt.  

Bostadskrisen i början av 1900-talet var anledningen till att HSB bildades. Bostadskonsumenterna tog saken i egna händer. Politiken tog ansvar och en social bostadspolitik tog form. I dag har vi andra förutsättningar. Det är inte längre möjligt för enskilda aktörer att ta den sortens samhällsbyggaransvar. Nu krävs andra slags gemensamma lösningar. 

Den stora brytpunkten för den sociala bostadspolitiken skedde i början av 90-talet när den statliga bostadspolitiken successivt började avvecklas: stödet till nyproduktion slopades stegvis, andelen hushåll med bostadsbidrag har minskat markant och allmännyttans roll har urholkats.

Förändringarna var delvis nödvändiga, men avvecklingen följdes inte av någon ny politik. Regeringens mål för byggandet är att 250 000 bostäder ska stå klara 2020. Boverket menar att siffran snarare bör vara drygt 400 000. Men oavsett vilken nivå man väljer finns det väldigt lite som tyder på att regeringen kommer att nå målet med nuvarande politik.

Det krävs i dag betydligt större grepp om bostadsfrågan. Det tar lång tid att bygga bort bostadsbristen. Och för att vi ska ha en chans att lyckas krävs långsiktiga överenskommelser över flera mandatperioder. Vi behöver breda bostadspolitiska samtal över blockgränsen.

Ett första steg är att tillsätta en social bostadskommission för att tillsammans med partierna, kommunerna, fastighetsägare, byggbolag och hyresgäster ta fram en ny långsiktig bostadspolitik. Där bör frågor som rör de ekonomiska och skattemässiga villkoren som krävs för att få en välfungerande bostadsmarknad ingå, alltså att se över hela skattepaketet på bostäder, exempelvis flyttskatt, fastighetsskatt och byggmoms. Men också att förbättra hushållens möjlighet att efterfråga olika typer av bostäder, genom att se över stödet till enskilda hushåll, exempelvis bostadsbidragen och villkor för bosparande.

Det är sannerligen ingen lätt match att lösa bostadskrisen, men en synnerligen svår situation har sällan simpla svar. Och i ärlighetens namn har vi inget val. Samhället har redan tagit stor skada av bostadskrisen och särskilt mycket mer tål vi inte. Murarna för de som står utanför bostadsmarknaden måste minska markant. Och lösningen finns i en ny social bostadspolitik.