Hoppa till innehållet

ETC Göteborg

Debatt: Vågar Sverige tänka nytt?

”Gör landsbygden levande igen; förbered en återflyttning till landsbygden, underlätta för dem som vill ha en verksamhet där, subventionera hyror, se till att post, sjukvård, apotek, skolor och kultur är självklara delar av vår landsbygd”
”Gör landsbygden levande igen; förbered en återflyttning till landsbygden, underlätta för dem som vill ha en verksamhet där, subventionera hyror, se till att post, sjukvård, apotek, skolor och kultur är självklara delar av vår landsbygd” Bild: Bild: Tore Meek/TT

Dagens ETC.

”Det hjälper inte att vi vanliga medborgare sorterar, återanvänder, sparar på el och vatten om inte staten vågar ta till de stora, viktiga, nödvändiga besluten.”
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Efter flera decennier med den svenska modellen, som börjat krackelera, så börjar man också höra vapenskrammel.

En global upprustning pågår – krig ingen kan vinna. Rädsla och desinformation sprids. Det planeras nu för det militära kriget, men kriget mot naturen har pågått länge. Båda krigen kommer att utplåna livet på planeten.

Vid 1900-talets början bodde 90 procent av befolkningen på landsbygden, 10 procent i städerna. Sedan länge är det tvärsom. Vad är det för mening att försvara ett land som inte är bebott? Med fem bomber över våra största städer är svenska folket mer eller mindre utplånat.

85 procent av svenska folket vill att Sverige undertecknar avtalet om att stoppa alla kärnvapen (Palmecentret/Sifo). Ett avtal som Sverige har varit med att arbeta fram. Vilka är de 15 procent som bestämmer så mycket?

Har Inga Thorssons, Barbro Alvings, Alva Myrdahls och Ingrid Segerstedt Wibergs med fleras kamp och arbete för en fredlig värld utan atomvapen redan glömts bort?

Thorssonrapporten ”Utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling” handlar om omställningen från militär till civil produktion, och 2019 skulle detta kunna innebära en omställning också till ny grön teknik istället för den extremt förorenande militärindustrin.

Sverige och världen står inför kanske de största utmaningar vi haft i historien. Vad gör vi? Vad kan vi göra? Inte är det hopplösa politikergräl och påhopp på Twitter för att få röster som kommer att rädda oss.

Vågar Sverige tänka nytt?

Vågar vi än en gång gå i bräschen för ett nytänkande?

Våra riksdagsledamöter anser att vi måste upprusta. Hur ska vi få pengar till detta utan att skära ner på skolor, sjukvård med mera? Mitt förslag är:

Progressiv krigs-/försvarsskatt för alla som tjänar 45 000 kronor per månad, mer för dem som tjänar mer (de mindre bemedlade är de som först dör som fotsoldater, i översvämningar, i ras).

Återinför fastighetsskatt, arvsskatt, förmögenhetsskatt för att få ekonomi att stärka landsbygden och infrastrukturen.

Gör landsbygden levande igen; förbered en återflyttning till landsbygden, underlätta för dem som vill ha en verksamhet där, subventionera hyror, se till att post, sjukvård, apotek, skolor och kultur är självklara delar av vår landsbygd. Gör landsbygden lockande för människor, så att de/vi flyttar dit. Varför ska vi försvara landet om det inte är bebott?

Förbjud privatbilism i städer och stora samhällen. Bygg ut kollektivtrafiken i hela landet, till dess det fungerar, subventionera bensin eller annat drivmedel för dem i glesbygd.

Bygg ut järnvägen, avvakta med snabbtågen.

Studier är gratis i Sverige, de betalas av våra skattebetalare. Studielån går till hyra, mat, böcker med mera. Alla som har en högskoleutbildning bör som tack tjänstgöra tre till fem år på landsbygden. Det skulle innebära att lärare, läkare, sjuksköterskor, apotekare, bibliotekarier, konstnärer, skådespelare, musiker med mera skulle finnas i hela landet.

Inför minimilön som man kan leva på, men även en maximilön. Man lever bra på en lön på 45 000 kronor per månad.

Människor är kloka. Människor förstår. Men för att göra detta bör statsministern och finansministern tillsammans med andra politiker få ordentligt med återkommande tid att i radio och tv tala om visioner, hur vi kommer dit och hur vi alla gemensamt kan uppnå målet. Min erfarenhet är att människor kan göra stora uppoffringar om de förstår varför.

Det hjälper inte att vi vanliga medborgare sorterar, återanvänder, sparar på el och vatten om inte staten vågar ta till de stora, viktiga, nödvändiga besluten. Underskatta inte era väljare!

Min förhoppning är att regeringen tillsammans med våra riksdagsledamöter ska våga tänka nytt, våga vara visionärer och våga ta första steget!

Ämnen i artikeln