Debatt: Stoppa nedskärningarna – sänk chefslönerna

Den uppmärksamme göteborgaren har nog lagt märke till en sak. Sedan ett par månader är det fler än de så kallade  ”griniga gubbarna” som samlas utanför börsen när kommunfullmäktige sammanträder. Numera finns också Kommunupproret, ett försök att samla de som har eller kommer att drabbas av nedskärningar, social nedrustning, renovräkningar med mera till gemensamma protester. Det är behövligt. Den nya regimen i kommunen har lagt in en högre växel i attackerna på välfärden.

På många sätt är det sig likt. Nedskärningar är inget nytt. De rödgröna bröt till och med en tyst överenskommelse med medborgarna förra året. Under valår brukar politikerna hålla fingrarna i styr. Men inte då. 2018 var en vanlig dag på jobbet för alla budgetslavar. Flera stadsdelar skar ner viktig verksamhet för att hålla de allt snävare budgetramarna från kommunfullmäktige.

I Kortedala skulle det bäst fungerande stadsdelsbiblioteket i Göteborg stympas. I Backa hotades den populära pensionärsverksamheten Livslust liksom ungdomsverksamheten på fritidsgården.

Det nya styret ångar på i samma spår. Dessutom hårt ideologiskt. Kommunägda bostäder och lokaler ska säljas ut till privata intressen.

Nedskärningarna har samma profil och slår nedåt.Subventionen till Västtrafikkortet försvinner och priset stiger kraftigt.

Simundervisning och fria bad för barn och ungdom ställs in. Anslagen till stadslantgårdarna i Bergsjön och Bergum dras in. Motionscentralen i Backa hotas av stängning. Med mycket mera. Allt uppskattat, viktigt och varje nedskärning för sig ger inte särskilt mycket pengar.

Med vilken rätt kör man över folkviljan? Varför ger man inga rimliga förklaringar till besluten och varför försöker man inte ens leva upp till alla stolta deklarationer? Policydokumenten svämmar över med fraser om jämlikhet, delaktighet, transparens och medinflytande.

Parallellt med nedskärningar pågår ett ofantligt slöseri. Prestigeprojekt som linbanan tillåts sluka ofattbara 77 miljoner bara i projektering. För att sedan och förhoppningsvis aldrig realiseras. För dessa pengar kunde Backa motionscentral drivits i 77 år.

Vi fattar att det mesta kostar pengar. Troligen bättre än högavlönade politiker. Vi håller absolut med den gamle sossen Gustav Möller som sa: Varje bortslösad skattekrona är en stöld från folket.

Så varsågod: Ett par anspråkslösa förslag.

Låt ingen politiker, chef eller annan anställd tjäna mer än 50 000 per månad. En hög lön för de flesta göteborgare. Det är ett dåligt skämt att stadsdelschefer tjänar över 100 000 i månaden. De som jobbar hårdast, med mest stress och hälsofarliga villkor tjänar knappt fjärdedelen. Förslaget ger oss utrymme både till satsningar och rättvisare löner i kommunen.

Göteborgs kommun har 236 kommunikatörer. Några bolag och förvaltningar har både kommunikationschef, kommunikationsstrateger och kommunikatörer. Vad de gör är oklart. Antalet, helt sjukt. Kostnaderna för skattebetalarna orimlig. Nästan 13 miljoner i månaden, eller 151 miljoner per år kan användas bättre.

Visst vill vi ha information. Men den är ju, antalet kommunikatörer till trots, bristfällig, uppfluffad och i sista stund. Om den ens når fram. Vad vi göteborgare framförallt skulle behöva är tvåvägskommunikation. Information, förklaringar och några som lyssnar och tar medborgarnas kritik och bekymmer på allvar.

Därför vill vi föreslå ett folkveto. Politikerna ska lyssna på väljarna. Med dagens digitala möjligheter vore det en enkel affär och vitalisera demokratin. När så många viktiga kommunala verksamheter, som borde utvecklas istället för att avvecklas, hotas måste folket få yttra sig mer än vart fjärde år.