Debatt: Samhället ska bidra till trygghet – inte droghandel och exkludering

Gränsen till fel sida av samhället har blivit tunn och det är lätt att trilla över.

Sociala insatser för ensamkommande ungdomars grundläggande behov måste införas omedelbart. Fram till 2016 kunde ensamkommande få stöd och insatser i form av boendestöd, socialsekreterare och god man fram till 21 års ålder. Nu två år senare kämpar ungdomar fortfarande på grund av det ogenomtänkta politiska beslutet. Insatser från stat och kommun måste ske nu, innan vi förlorar fler ungdomar.

Alla ungdomar vi möter förlorade allt sitt stöd över en natt. Vi kallar en av dessa ungdomar för Josef. Hans första nätter i Göteborg utan stöd tillbringade han i Nordstan sida vid sida med kriminella gäng. Josefs oro minskade av tabletter som gängen delade ut och så småningom infann sig sömnen. Efter några nätter krävde de kriminella gängen att få betalt för medicinen. För att kunna betala tvingades Josef till att börja sälja droger. Parallellt med drogförsäljning och hemlöshet försökte Josef upprätthålla sina trygga sammanhang, gymnasiestudier och en eftertraktad praktikplats. En dag tar polisen Josef som då bär på droger för en stor summa pengar. Polisen beslagtar drogerna. Josef stod nu i stor skuld till det kriminella gänget.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Vi riskerar varje dag att fler ungdomar förloras till liknande öden. Dessa individers framtid måste säkras. I slutändan handlar detta om vilket samhälle vi vill leva i. Jag vill stoppa ett exkluderande samhälle som bland annat leder till ett växande drogkrig där unga människor faller offer på båda sidor, säljare och köpare. I mitt jobb möter jag dagligen ensamkommande ungdomar och deras öden. Många av dem har jag och mina kollegor lyckats hålla kvar på den trygga sidan av gränsen, i goda sammanhang. Andra har vi förlorat.

Stat och kommun har skapat problematiken. Därför behöver de ta ansvar och lösa problemet. Ensamkommande ungdomar måste få upprättelse och inkluderas i vårt samhälle. Stödinsatser till dessa ungdomar behöver återinföras. Ett tryggt boende är avgörande för att lyckas i skola, arbete och sociala sammanhang. Framförallt livsviktigt för att kunna hålla sig borta från boendelösningar som innebär droghandel och prostitution. Ett steg mot ett inkluderande samhälle är att gymnasielagen ändras så att den innefattar alla i gruppen ensamkommande.

På en morgonrunda möter jag och min kollega en ungdom som inte ingår i gymnasielagen. Han passerade gränsen till Sverige ett par dagar för sent. Under vårt försök att motivera till skolgång orkar inte ungdomen hålla tårarna tillbaka. En blick mellan mig och min kollega och vi stoppar snacket om skolan. Vi sätter oss ner på golvet och lyssnar. Han berättar att han känner sig energilös och inte längre känner igen sig själv. Tidigare hade han full närvaro i skolan och stormtrivdes. Nu är han uppgiven och klarar knappt att resa sig upp från sin madrass som ligger på ett av stadens kalla kyrkogolv. Det enda jag och min kollega kan göra är att finnas där. Vi kan inte ge honom det han önskar och framförallt inte det vi ser att han behöver. Bästa lösningen för ensamkommande är att alla oavsett när de kom till Sverige ska ha rätt att gå i skolan och söka tillfälligt uppehållstillstånd genom den nya gymnasielagen.

Gymnasielagen exkluderar en stor del av de ensamkommande ungdomarna. Även här bär staten ansvar. Alla ensamkommande som befinner sig i Sverige måste få rätt att söka tillfälliga uppehållstillstånd. Lagen måste omedelbart ändras och datumen hösten 2015 då ungdomarna kom bör inte ha någon betydelse.

Politikerna bör fokusera på att inkludera och ge trygga sammanhang för alla. Annars riskerar vi att ungdomen på madrassen i kyrkan och många fler i samma situation förloras, drabbas av öden likt Josefs.

Svenska staten, kommun och socialtjänst bör ta beslut om inkludering på allvar. Ge alla ensamkommande möjlighet att stanna i Sverige genom gymnasielagen. Se till att utföra stödinsatser som leder till trygga boende. En stat ska bidra till trygghet och inte till droghandel och exkludering.