Debatt: När insatser uteblir skadas barn för livet

För ett drygt år sedan lovade politiker att detta ”inte ska behöva ske igen”. Att det vidtagits åtgärder kring de akuta barnärenden som läggs på hög i Göteborgs Stad. Det visade sig vara tomma löften.

I mars i år lade Stadsledningskontoret fram en utredning till kommunstyrelsen rörande social­sekreterares förutsättningar att utföra sitt jobb. Återigen står bland annat vikten av att öka de personella resurserna i fokus.

I utredning går att läsa om den verklighet som våra mest utsatta barn möter. Barnen möter socialsekreterare där 75 procent av dem har funderat på att byta tjänst. De möter fortfarande socialsekreterare med alltför många ärenden och de möter socialsekreterare som lider av etisk stress, som delvis grundar sig på vetskapen att de inte har insatser att erbjuda som möter barnets behov. 

I utredning går att läsa ”Möjligheten att utföra sitt jobb med kvalitet är avhängigt bland annat att det finns verkningsfulla insatser att erbjuda barn och unga i behov av stöd och skydd”. Även barnen i kontakt med socialtjänsten och forskaren Maria Heimer(1) larmar om samma problem. Det som erbjuds, om något överhuvudtaget erbjuds, är kortsiktiga stödinsatser som inte utvärderats på decennier.

Barnrättsorganisationen Maskrosbarn har dagligen samtal med barn som får stöd i organisationen och de vittnar år efter år om att insatserna från socialtjänsten ofta kommer för sent och är otillräckliga. Barnen får inte stöd för sin egen skull utan fokus läggs på föräldrarna och deras problembeskrivning och barnen blir heller inte inkluderade i planerna för sina egna insatser. Det skapar en uppgivenhet och brist på förtroende för vuxenvärlden hos barnen och det skapar en desperation hos de som ska hjälpa barnen som tvingas se detta fortgå, år efter år.

– De tar föräldrarnas parti istället för barnets och då känns det som att jag inte är någon utan bara till besvär, säger en 16-åring ungdom i organisationen Maskrosbarn om sin kontakt med Socialtjänsten.

– Jag vet inte. Jag har liksom inte fått veta vad det finns för stöd riktigt. De har aldrig sagt nånting så jag vet inte vad det finns för alternativ eller nånting sånt, säger en 15-åring ungdom i organisationen Maskrosbarn om sin kontakt med Socialtjänsten

Så, politiker, att tillsätta personella resurser är en förutsättning för att hinna med ärendena. Nya insats­er för barnens egna skull är avgörande för att barnen ska få ett stöd där de ges en chans att vara trygga, må bättre och inte utveckla negativa konsekvenser. Detta behövs:

• En översyn av de insatser som erbjuds idag, där barn som använt dem får delta i utvärderingen.

• Prioritera att ta fram nya insats­er och involvera barnen i utvecklande av dem.

• Undersök vilka insatser som erbjuds utanför den kommunala verksamheten och gör det enkelt för socialsekreterare att kunna använda sig av dem, både när det kommer till avtal och eventuella kostnader – barns liv och rätt till stöd har inte ett pris.

1. Docent vid Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet. Läs Heimer, M., Näsman, E., Palme, J.(2017). Rättighetsbärare eller problembärare? Barns rätt att komma till tals och socialtjänstens insatser.