Debatt: Matematiken fördärvar många elevers liv

I grundskolan får eleverna 1 125 lektionstimmar matte. Det är ett hundratal timmar mera än vad de får i ämnena geografi, historia, religionskunskap, samhällskunskap och konsumentkunskap sammanlagt. Vad eleverna lär sig i dessa andra ämnen ingår inte i OECD:s Pisa-undersökningar. Därför talar man heller inte så mycket om det skoldebatten. Där är det matte och naturvetenskap som räknas. Trots alla lektioner i matte klarade sig de svenska eleverna dåligt i ämnet i jämförelse med andra länders elever. Kravet från Moderaterna kom snabbt. Ännu fler matematiklektioner i grundskolan! Och därmed ännu färre lektioner i de andra ämnena.

Vad är det då för matematik som är så viktig att alla elever måste lära sig den? Det har Skolverket bestämt. Kraven för godkänt betyg i årskurs 9 omfattar bland annat följande:

”Eleven ska kunna välja och använda strategier och metoder med viss anpassning till problemets karaktär samt bidra till att formulera enkla matematiska modeller som kan tillämpas i sammanhanget. Eleven för enkla och till viss del underbyggda resonemang om val av tillvägagångssätt och om resultatens rimlighet i förhållande till problemsituationen samt kan bidra till att ge något förslag på alternativt tillvägagångssätt. Eleven kan redogöra för och samtala om tillvägagångssätt på ett i huvudsak fungerande sätt och använder då symboler, algebraiska uttryck, formler, grafer, funktioner och andra matematiska uttrycksformer med viss anpassning till syfte och sammanhang.”

I vilka situationer kommer eleverna i sitt framtida liv att behöva göra allt detta? Ämnesexperterna i matte hävdar att alla elever i framtiden behöver kunna mycket mer matte. Det är en myt. Sant är att alla elever kan behöva lära sig sådan matematik som de behöver kunna i vardagslivet, det vill säga de fyra räknesätten, procenträkning, överslagsberäkning, lite enkel statistik och kanske också en enkel ekvation. Men mycket få elever kommer att ha användning för all den övriga skolmatematik som krävs för att de ska få godkänt betyg i årskurs nio.

Det stora flertalet elever kommer att arbeta som sjukvårdsbiträden, hemvårdare, barnskötare, hotell- och kontorsstädare, kockar, köks- och restaurangbiträden, lagerarbetare, vägarbetare, bussförare, förskollärare och butiksanställda etcetera. De kommer inte att i sina jobb behöva använda någon matematik utöver vardagsmatematiken. Många kommer att ha en räkneapp i sina mobiler. Om de trots allt skulle behöva mer kunskaper i matematik kan de få hjälp av kolleger, på nätet eller genom någon kursverksamhet.

Matematikens utbredning på de andra ämnenas bekostnad för med sig allvarliga konsekvenser för många elever. De går miste om mycket av det för dem meningsfulla lärande som de hade kunnat få i de andra ämnena. Kunskapskraven i matematik bidrar också till den omfattande stress och oro, den psykiska ohälsa och de självmordstankar hos eleverna som Socialstyrelsen och Rädda Barnen funnit i sina undersökningar.

Statistiken talar om att 42 procent av elever med lågutbildade föräldrar misslyckas med att få tillräckliga betyg för att få gå ett gymnasieprogram. Det är framför allt kunskapskraven i matematik som gör att de misslyckas med det.

För många elever har självförtroende och framtidstro malts ner av att de ständigt misslyckats i skolan. Efter grundskolan har många varken skola eller arbete att gå till och de flesta har ont om pengar. En del av dem tyr sig då till kriminella gäng där de kan få uppskattning och tjäna pengar. En gemenskap som leder till att mångas liv förstörs genom gängstrider, missbruk, prostitution och annan brottslighet. Frågan är vilket ansvar skolan bär för att så många ungdomar hamnat fel i livet.