Debatt. .

2018-03-09 11:57
Vägen runt ombyggnaden vid Gamlestadstorget har bara blivit längre och längre sedan ombyggnaden började, menar debattören.  Foto: Privat
Vägen runt ombyggnaden vid Gamlestadstorget har bara blivit längre och längre sedan ombyggnaden började, menar debattören.

Hur tänker egentligen Västtrafik?

Varför verkar det alltid som att resenärerna är  lägsta prioritet för Västtrafik och varför är det inte möjligt att göra något åt detta? Sedan utgrävningen vid Gamlestadstorget påbörjades 2013 har omvägen för de som byter spårvagn där bara blivit längre och längre. Till sist så lång att resenärerna i stället väljer att gå på spåret. I ett år har resenärerna gått på spåret, men nu när ombyggnaden är klar om några månader har Västtrafik satt in vakter för att hindra resenärerna från att göra ett snabbt byte.

Västtrafik önskar att de som dagligen pendlar mellan Angered och Bergsjön i stället skall byta vid Drottningtorget eller Ejdergatan. Via Drottningtorget blir åktiden 12 minuter längre i varje riktning.  Vilket gör åktiden till jobbet under ett år lite över tre heltidsarbetsveckor längre, om man inte räknar med den extra väntetiden. För byte vid Ejdergatan finns bara vagn 6 och 8 och den extra åktiden blir bara fyra minuter. Men oftast går dessa vagnar ungefär samtidigt och Västtrafik har inte tänkt ut att det skulle vara en idé att dessa vagnar väntar in resenärerna som byter här när vagnarna kommer samtidigt till hållplatsen.

När vagnarna ankommer till Ejdergatan samtidigt och åker utan att vänta på bytande resenärer blir åktiden via Ejdergatan samma som via Drottningtorget. Snabbaste byte är möjligtvis om man går runt ombyggnaden vid Gamlestadstorget, vilket vakterna, som stannar resenärerna som går på spåret, säger tar åtta minuter. Vem önskar egentligen gå på spåret? Det är bara sista utvägen för att Västtrafik inte tänker på sina resenärer. Vägen runt ombyggnaden vid Gamlestadstorget har bara blivit längre och längre sedan ombyggnaden började. Den går nu över elva vägbanor med sju trafikljus som alla i värsta fall kan ge en minuts extra promenad. Man kan självklart välja att gå i vägbanan, men där kör inte bilarna på räls.

Om de ansvariga hos Västtrafik själva hade fått dessa val för komma till jobbet, hur glada skulle de varit då? Vad hjälper stora orange skyltar som säger ”Ursäkta omvägen”?  Det sparar ingen resenär någon tid. Varför kan inte skyltarna bara säga ”Vi bryr oss inte tillräckligt om er resenärer för att hitta en bättre lösning för er”. Vakterna säger att det är olagligt att gå på spåret och räknas som olaga intrång, vilket kan ge upp till ett år i fängelse. Hur tänker då en vakt som stannar någon som har 15 meter kvar av genvägen över spåret och ber denna att vända om och gå tillbaka via spåret?  Då får man ju gå olagligt tillbaka 150 meter på spåret. Hur kan man först säga att det är olagligt att gå på spåret och sedan tvinga någon att stanna där längre än nödvändigt?

Eftersom omvägen bara har blivit längre verkar det också som att Västtrafiks intresse för att fördröja resenärernas restid har ökat i samma takt. I Brunnsparken, på Drottningtorget eller i resten av staden är det inga vakter som hotar folk som går på spåret med olaga intrång. Kanske kan det vara olaga intrång att gå på byggplatsen, men där spårvagnarna kör kan inte räknas som en byggplats – i så fall hade det nog inte kört några spårvagnar där. Vad är skillnaden på att gå på spåret vid Gamlestadstorget och att gå på spåret i stan? Det verkar mest som Västtrafik bara gillar att irritera och krångla till det för sina resenärer. Vad vinner de på det?  Inget ekonomiskt i alla fall.  Vad kostar det att ha vakter gående på spåret på fulltid jämfört med att sätta ut containrar som resenärerna kan gå igenom så som det var de första månaderna efter ombyggnaden startade?  Största delen av sträckan där folk går mellan hållplatserna används inte alls och är bara blockerade.  Innan blockeringen var det möjligt att gå där och bara behöva gå 10–20 meter på själva spåret vid byte.

/ Less resenär