Debatt: Håll Sverige utanför kärnvapenalliansen Nato

Världens kärnvapenarsenal fortsatte att utvecklas genom provverksamhet fram till slutet av 1990-talet.  Nordkorea utförde ett kärnvapenprov 2009. I dag finns ett internationellt avtalsförslag om stopp mot kärnvapenprover, som respekteras utan att vara undertecknat. Den internationella dagen mot kärnvapenprov 29 augusti markerar stängningen av kärnprovanläggningen i Kazakstan och är ett utmärkt tillfälle att granska hur en nästan bortglömd kamp mot kärnvapen kan lyftas, och vinnas.

Att kärnvapenprov inte längre sker – många minns säkert bojkotten av franska viner under 1990-talet som slutligen fick den franske presidenten Jacques Chirac att stoppa den franska provverksamheten vid Mururoa – och att antalet kärnvapen i världen minskat, från över 50 000 till dagens 16 000, är inte grund för att glömma kampen mot kärnvapen.

För det första – senare tiders forskning visar att till och med ett mycket begränsat kärnvapenkrig i någon del av världen skulle medföra förödande konsekvenser, med klimatförändring genom solens förmörkelse, och kanske ett stopp för allt liv på jorden.

För det andra – det pågår en förnyelse av kärnvapen som innebär att samma antal vapen kommer att bli många gånger mer effektiva – och förödande. Nobelpristagaren Obama – han fick sitt pris just för sitt uttalade kärnvapenmotstånd – har godkänt den enorma budgetsatsningen på förnyelse, 1 000 miljarder dollar de kommande åren. Ryssland följer efter, liksom England.

Att förbjuda kärnvapen på humanitära grunder är ett initiativ som togs för några år sedan.  Norge var initiativtagare. Sverige under Carl Bildt höll sig från början avvisande, sedan kallsinniga. Under Margot Wallström har politiken ändrats, och Sverige är bland de 159 länder som står bakom kravet, precis som Röda korset, den internationella läkarrörelsen mot kärnvapen och hela fredsrörelsen.

Nu finns också ett ytterligare initiativ: Österrike och Sydafrika har lagt fram en grundtext som förbjuder kärnvapen och har stöd i FN av 116 länder. Här är Sverige ännu inte med på banan, och det behövs påtryckningar så att Sverige blir lika drivande och aktivt i kampen mot kärnvapen som var fallet under flera decennier med Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin som ansvariga för den svenska linjen. Ett tydligt feministiskt kärnvapenmotstånd!

I den svenska politiska framtiden ligger också vårt lands relation till Nato. Nato har kärnvapen i sin strategi, och på ett sätt som avviker från några av de frågor som Sverige drivit i många sammanhang – att kärnvapenländer ska förbinda sig att inte använda kärnvapen mot icke kärnvapenländer, att kärnvapenländerna ska förbinda sig att aldrig bli först att använda kärnvapen och så vidare. Detta är förslag som Sverige drivit i kampen mot kärnvapen, vid sidan av arbetet mot provstopp, mot kontroll av klyvbart materiel och så vidare. 

Nu måste vi lyfta en diskussion om vad det svenska successiva närmandet till Nato innebär för möjligheten att driva kärnvapenmotstånd, högaktuellt genom beslutet nästa vår i riksdagen att godkänna ett värdlandsavtal med Nato.

Sveriges alliansfrihet och att vi stannar utanför kärnvapenalliansen Nato framstår som det viktigaste bidraget vi kan ge till en kärnvapenfri framtid.