Debatt. .

2015-09-15 15:16
BILD: Karin Annebäck

Borgerligt hyckleri på Götaplatsen

Senaste veckorna har för de flesta av oss präglats chock, sorg, glädje och hopp.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Chock över fruktansvärda bilder på drunknade barn i medelhavet och trakasserade flyktingar genom Europa. Sorg över insikten att så många dör på vägen, eller aldrig ens kan påbörja resan mot ett nytt liv. Glädje över att de som nu kommer fram möts av solidaritet och medmänsklighet. Hopp om en annan värld där vi oavsett hudfärg, religion eller bakgrund hjälper varandra och delar med oss av vad vi har.

 

Det är ett hopp som behövs i ett land där rasistiska formuleringar och frågeställningar allt oftare lämnas oemotsagda, men de senaste veckorna har visat att det inte behöver vara så. Det kanske tydligaste tecknet var hur över tiotusentals människor samlades i onsdags och visade vilken solidaritet som finns i Göteborg.

 

Arrangörerna i Grön Ungdom valde att låta bli att ge talartid till tre ungdomsförbund, de mer eller mindre öppet främlingsfientliga och invandringsmotståndarna Sverigedemokratisk Ungdom och Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, samt Ung Vänster.

 

Medan Ung Vänster som varit emot transportörsansvar, Dublinförordningen, förvar, deportationer och alla inskränkningar av asylrätten från dag 1, tilläts liberaler och socialdemokrater vinna politiska poänger genom att kritisera konsekvenserna av sina egna politik. Det handlar inte om att vi är missnöjda  för att vi själva inte fick hålla tal, den bästa och värdigaste manifestationen hade inte inkluderat politiska partier och ungdomsförbund, utan låtit flyktingar, asylgrupper, frivilligorganisationer, gode män och de som välkomnar folk på Göteborgs centralstation få ta scenen. Däremot är det bra att fler och fler, nu även representanter från högern tar över våra paroller och slagord, men att liberaler som de senaste åren ägnat oändligt mycket mer tid åt att försvara nazisters och sverigedemokraters mötesfrihet än asylrätten tillåts plocka politiska poänger är skamligt.

 

Förste och huvudtalare på manifestationen var Gustav Fridolin, trots att dagens inhumana flyktingpolitik bygger på en överenskommelse mellan högeralliansen och miljöpartiet. Fridolin och miljöpartiet sålde efter valet 2010 ut sina vallöften om en mänskligare flyktingpolitik och stärkt asylrätt och Fridolin bär därför en personlig skuld för alla de som utvisas, eller riskerar att utvisas, antingen till andra EU-länder som Italien eller Spanien eller tillbaka till sina hemländer där de riskerar tortyr, förföljelse och död.  En annan talare var Birgitta Ohlsson från folkpartiet som när det begav sig applåderade George W. Bush krig mot terrorismen,  Irakkriget och andra imperialistiska äventyr som skapat de katastrofer som människor idag flyr ifrån. Som EU-minister bär hon, liksom sina partikamrater Jan Björklund och EU-kommisionär Cecilia Malmström på många sätt det yttersta ansvaret för Sveriges deltagande i EU:s omänskliga politik.

 

Lärdomarna från de senaste veckorna är att det finns en enorm potential för solidaritet och att när vi går tillsammans kan vi tvinga politiker, media, myndigheter och företag att gå över på vår sida. Men att Stefan Löfven och Angela Merkel för en något humanare politik nu än vad de gjorde för ett år sedan gör dem inte till hjältar, hjältar är de aktivister som dag efter dag, år efter år, oavsett och oftast trots opinionen hjälper människor hit, gömmer papperslösa, förhindrar deportationer med juridisk hjälp eller med sina kroppar. Och de allra största hjältarna är de som offrar och riskerar allt för att ge sina vänner och sin familj ett bättre liv.

 

Adam Lundqvist,

distriktstyrelsen Ung Vänster Göteborg och Bohuslän