Solidaritetskämpen från Styrsö

– Skillnaden den här gången var uttrycket i soldaternas ögon. Man ser bara deras ögon på grund av maskerna, och de har tidigare uttryckt rädsla och hat. Den här gången var de bara riktigt rädda, så jag antar att de blivit itutade något som inte stämde om vilka vi var. Vi försökte tala så vänligt och lugnande som det gick för att de skulle förstå att vi inte var våldsamma, berättar Charlie.

Tillbaka i hemmahamn

Han är tillbaka på Styrsö och arbetar som inhoppare på fiskebåtarna. Det fasta jobbet han hade förlorade han då han blev kvar i Gaza.

– Redan ombord på Estelle 2012 träffade jag en person från den kanadensiska organisationen. Jag blev på grund av min bakgrund och kompetens ombedd att stanna och hjälpa till att bygga en båt till Gaza Arc.

Gaza Arc var ett försök att få hål på blockaden inifrån och segla ut med hantverk och jordbruksprodukter. Men bland småbåtarna i Gaza citys hamn finns inga fartyg som klarar att gå över Medelhavet. Det blev Charlies och de andras uppgift att bygga om en trålare som kanadensarna köpt till att klara den uppgiften. Men arbetet tog lång tid då det finns så lite material att få tag i.

– När det bara var fyra dagar kvar till provsegling sänkte israelisk militär båten med två sprängladdningar. Den sjönk till hälften, men vi fick upp den och började om med reparationerna igen.

Lite mer än två månader senare hade kriget precis brutit ut på nytt. Fredagen den 11 juli 2014 totalförstördes arken. Fartyget träffades av en missil, troligen avfyrad från ett israeliskt krigsfartyg i vattnen utanför Gaza.

Veckorna som följde stannade Charlie kvar i Gaza och agerade mänsklig sköld på Al Wafa-sjukhuset tillsammans med vänner från International Solidarity Movement. 

Stort politiskt intresse

Charlie Andreassons engagemang går egentligen långt tillbaka, fast från början mest på ett intresseplan.

– Jag är ju sjöman i grund och botten, men har alltid intresserat mig för större politiska frågor. 2009 läste jag en kurs i internationella relationer på Göteborgs universitet, och det var en lektor i konflikthantering som första gången nämnde Ship to Gaza.

Boken Dagbok från Gaza är utgiven på förlaget Korpen och är Andreassons första bok, även om han medger att den gett viss mersmak. I hans upplevelser från året på plats ryms inte bara den stigande hopplösheten, även om Charlie vittnar om hur det hela tiden blir värre och värre för befolkningen. Där fanns även en värme och fin stämning mellan människor.

– Jag har varit runt i världen en hel del som både sjöman och tidigare backpacker. På många ställen känns det som om alla bara försöker lura dig hela tiden, så jag trodde det skulle vara lite likadant där. Inte minst då de vet hur västvärlden har vänt dem ryggen. Men det var en fantastisk stämning och människorna jag träffade var öppna och nyfikna. Jag brukar berätta om en frukthandlare som inte hade växel när jag köpte av honom. Jag tänkte inte så mycket mer på det, men tre, fyra dagar senare när jag gick förbi igen så kom han framspringande med min växel.

Hur länge Charlie blir hemma den här gången återstår att se. I veckan ska Ship to Gaza ha utvärderingsmöte efter seglatsen med Marianne.

– Vi ska se om det är något vi kan göra annorlunda till nästa gång. Men vi kommer fortsätta att bulta på porten tills vi kommer in.