Hur går tankarna idag?
ETC hälsade på hemma i villan i Lerum för att få svaret.
– Jag har fortfarande tydliga tankar om vad jag skulle vilja utveckla på den posten. Jag har massor av idéer.
Robert Kronberg pratar och gestikulerar när han gör i ordning kaffet innan vi sätter oss ner för ett samtal.
”Ett go i friidrotten”
Att vi ställer frågan beror på att nu i höst skulle nuvarande förbundskapten Karin Torneklint egentligen ha avgått. Men det kom en pandemi emellan. För att behålla stabiliteten i landslaget sitter hon kvar i ett år till. Den rekryteringsprocess som hann startas har lagts på is och börjar om i vår.
– Det är ju ett go i svensk friidrott i dag och de gör många bra saker. Men vi behöver, och kan bli, bättre på att jobba skadeförebyggande. Ännu mer samarbeten mellan olika idrotter vore också bra, säger Robert Kronberg.
Men han betonar:
– Så visst, jag är intresserad av rollen som förbundskapten vid något tillfälle i livet, men kanske inte just nu.
När han tänker på sin egen roll inser Robert att han kommit bort ifrån friidrotten en del ändå, även om han mer eller mindre dagligen jobbar i Friidrottens Hus.
– Om jag skulle få frågan någon gång i framtiden skulle jag vilja slussas in. En roll som sportchef först kanske, om det fanns någon, för att sedan bli förbundskapten.
Lyckad nedtrappning
Robert Kronberg har lyckats väl med nedtrappningen från elitidrotten. Intresset för tyngdlyftning gjorde det lättare. Steget från häcken till stången och tyngderna kändes självklart.
– Tyngdlyftning är en härlig sport. Det är där och då och det är explosivt. Det liknar faktiskt häcklöpning på det viset. Och jag älskade styrketräningen redan under häcktiden.
Det har blivit guld i såväl lag-SM som i EM för veteraner i tyngdlyftning för den tidigare häckstjärnan.
– Jag är starkare idag än jag var under tiden i världstoppen i häck, säger han.
Arbetar som personlig tränare
Robert Kronberg utbildade sig i beteendevetenskap och jobbar nu som personlig tränare och friskvårdskonsulent, har eget företag och håller föreläsningar.
– Jag jobbar efter ett koncept för att lösa spänningar, smärta och stress i kroppen, att försöka hitta obalansen som är orsaken.
Balans i kroppen var annars verkligen något Robert Kronberg hade under sin häckkarriär. När han upptäckte häcklöpningen som elvaåring sa det bara klick – kärlek direkt. Tränaren Peter Fröberg var med från första början och hela vägen in i mål.
– Jag var en talang och hängiven träningen. Mentaliteten och tekniken var mina styrkor. Jag kunde optimera det jag var bra på. Och det bara bubblade i mig från början, jag skulle bli bäst i Sverige genom tiderna. Det var som en bomb som låg och tickade, en attityd.
Det var ett väldigt jobb att långsamt sträva sig upp mot världstoppen.
– Vi fick uppfinna mycket själva, det fanns ingen modern ”korta häcken-kultur” i Sverige. Vi skrev ner allt, var vi befann oss i träningen. Det var som att koka ner en ”mission impossible.”
Silver som junior
1995 blev det silver på junior-EM och första SM-tecknet togs 1997. Men det stora målet var OS i Sydney 2000. En strikt treårsplan gjordes upp och de levde som i en bubbla.
Väl i OS tog han sig relativt enkelt vidare från försök och kvartsfinal. När han stod på startlinjen i semifinalen plockade han fram sin mentala storhet. Robert berättar en detalj:
– Jag hade bana åtta. På bana sju var australiensaren Kyle Vander-Kuyp och alltså den som presenterades före mig. Han möttes förstås av våldsamt publikjubel. Jag låtsades att det var jag istället och tog till mig jublet som en extra kraft.
När starten gick gjorde Robert sedan sitt livs lopp, mentalt sett. Han ledde vid första häcken och kom i mål som fyra på 13,39 – före normalt sett bättre konkurrenter. Han var i final.
En final som gick två timmar senare samma kväll.
– När vi satt därinne i ”call room” och väntade på att gå ut till starten hörde vi publikvrålet och extasen. Det var finalen på 400 för kvinnor där Cathy Freeman från Australien var favorit och något av en symbol för hela OS. Och hon vann ju... Jag blev alltför tagen av stundens allvar. En av finalkonkurrenterna, tysken Florian Schwarthoff, såg det och kom fram och la händerna på mina axlar och sa: ”njut bara av stunden.”
Karriären tog slut
Tyskens lugnande ord hjälpte inte. Det var för kort tid sedan semifinalen för att kunna prestera en ny maxprestation mentalt sett för Robert. Han var inte redo och slutade sist i finalen.
OS 2000 blev ändå starten på en lång karriär i världstoppen.
Hösten 2011 förberedde han en eventuell sista satsning – mot OS 2012 i London. Han var skadefri och ville nå en topptid för att fortsätta satsa. Men efter ett lopp i Finland insåg han plötsligt att det inte skulle gå. Elitkarriären var över.
– Jag minns det så väl. Jag satte mig ner och storbölade och ringde farsan och sa att det var slut.
Robert Kronberg tyckte ändå att det var skönt att ha bestämt sig. Resten av den hösten blev en lång ”terapeutisk avtackning”.
Hjärtligt utslängd
Inte minst efter Finnkampen där Robert under banketten blev klädd i gubbkläder och ”utslängd” under råa men hjärtliga former efter lång och trogen tjänst i landslaget. Ett landslag där han i många år var lagkapten.
Kanske kommer karriären i friidrott att börja om någon gång. Som förbundskapten.
