Sport.

2021-07-15 03:57
Sjukdom och skador. Men viljan att komma igen och att omgivningen trott på henne har varit några av Jenny Carlsons drivkrafter. Sen har hon haft ett mål. ”Just nu har jag ju nått det”, säger hon. Bild: Ludvig Thunman/Bildbyrån
Sjukdom och skador. Men viljan att komma igen och att omgivningen trott på henne har varit några av Jenny Carlsons drivkrafter. Sen har hon haft ett mål. ”Just nu har jag ju nått det”, säger hon.
Puffetikett
Dagens ETC

”Det blev en chock”

Fem frågor till Kärrafostrade Jenny Carlson, 26, som tog en sensationell plats i Sveriges OS-trupp i handboll

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

1. Du debuterade i landslaget i mars och fick sen också en plats i OS-truppen. Hur överraskad blev du över det?

– Det blev en chock! Jag blev otroligt glad förstås. Landslaget och OS är ju en dröm som funnits där. Det har gått fort, men jag har gjort en bra säsong i Danmark. Men överraskad, ja absolut.

2. Du kommer från Säve på Hisingen och är fostrad i Kärra HF. Hur är din bakgrund inom handbollen?

– Min pappa spelade fotboll och mamma handboll. Jag var lite bättre på handboll, så det blev det. Jag följde med storebrorsan på hans träningar. Så det blev att jag spelade i Kärra från att jag var liten fram till studenten. 2014 gick jag till Lugi, när Kärra lämnat damelitserien. 2018 blev det Ringköping i Danmark och idag spelar jag i Holstebro Håndbold.

3. Skador och en svår sjukdom har följt dig under karriären. Hur har du kunnat hantera det?

– Det har varit tufft. Jag fick ulcerös kolit när jag var 18 år. Och då var man ju ”ung och dum” och körde på lite för länge många gånger. Jag har haft perioder när det inte varit så bra och jag har varit inlagd på sjukhus. Men jag hade väl vant mig vid att vara sjuk på något sätt. Jag trodde det var det ”nya normala.” Till slut gick det inte längre, tarmen var så dålig och jag mådde så dåligt. I oktober 2018 fick jag en operation. De tog bort hela tjocktarmen och jag fick stomipåse. Läkarna var osäkra på om jag nånsin kunde spela professionell handboll igen och många tvivlade. Det är ju en stor operation där man tar bort ett helt organ. Men det blev en drivkraft att komma igen och en väldigt lyckad process. Kärleken till handbollen och träning har hållit mig uppe och en omgivning som trott på mig. Nu vet jag igen hur det är att inte vara sjuk. Sen har jag haft andra skador – en axelskada redan i Kärra och en korsbandsskada i Lugi. Men rehaben från dem var ”enklare”.

4. Kan du ”koppla bort” stomipåsen när du spelar?

– Rädslan släppte efter första träningen när jag provade, och det höll. Sen får man ha lite småkoll på den under matchens gång. Men det är inget jag springer och tänker på, det är mest före matchen och i halvtid. Den är lindad runt kroppen under match för att hållas på plats, ser ut som ett ryggskydd.

5. Vilka är dina bästa egenskaper på handbollsplanen?

– I första hand är det nog min spelförståelse. Jag har blick för spelet, är en typisk playmaker. Sen är jag hyfsat explosiv också och det är det jag försöker använda ihop med spelförståelsen. I OS-truppen är jag uppsatt som högernia, ska avlasta Emma Lindqvist är väl tanken. Men det kan säkert bli flera olika positioner. Förbundskapten Axnér har betonat att jag är uttagen för att ”användas”, inte bara sitta på bänken.