Mycket av rapporteringen från sommarens musikfestivaler handlade inte om konserterna utan om de hundratals sexuella övergrepp som skedde på områdena. Rubrikerna handlade om att en tjej blev våldtagen i publikhavet under en Håkan Hellström-konsert och att Bråvalla ställde in nästa års festival efter ett tiotal övergrepp.
En av de som reagerade på händelserna var Emma Knyckare som skrev på Twitter: ”Vad tror ni om att vi styr ihop en asfet festival dit bara icke män är välkomna, som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig?”.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Inlägget fick stor respons och många ville att hennes spontana utspel skulle bli verklighet. På en månad samlade Emma Knyckare in över en halv miljon kronor från personer som ville vara med och bidra, och bildade en projektgrupp på ett tjugotal personer som ordnar allt det praktiska. Igår avslöjade de att den historiska festivalen kommer att äga rum på Bananpiren den sista helgen i augusti.
– Det känns kul att äntligen få berätta för andra nu. Det blir så stor pepp när man börjar peppa igång tillsammans, säger Emma Knyckare.
”Ett fantastiskt ställe”
Bara tre av personerna i projektgruppen bor i Göteborg men hon lyckades ändå få igenom att festivalen skulle hålla till i hennes hemstad. Hon åker förbi Bananpiren varje dag på väg till jobbet och myser varje gång hon ser kajskjulen som hon hoppas ska fyllas med festivalsugna människor i slutet av sommaren.
– Min allra första konsert var på var på Bananpiren och om jag inte minns fel spelade Markoolio. Det har hänt mycket där sedan dess men det är är ett fantastiskt ställe och det känns råmäktigt att ha en plats där man kan vara både inomhus och utomhus, säger hon.
Datumet för festivalen blir den 31 augusti och 1 september. I början på nästa år ska de avslöja de första bokade artisterna och en del av biljetterna släpps om två veckor.
– Just nu tänker jag så mycket på när vi är på Bananpiren dagarna innan och de första matstånden börjar rulla in. Jag ser framför mig hur den första artisten går upp på scenen och drar igång skiten. Då kommer jag gråta som ett litet barn, krama projektgruppen och tänka att 'vi gjorde det', säger hon.