Nyheter.

2018-05-07 15:48
Charlotte Flink driver Bergums andelsjordbruk tillsammans med Jenny Persson, de är en av de aktörer som arrenderar mark av Göteborgs stad.  Bild: Sonya Oldenvik Cunningham
Charlotte Flink driver Bergums andelsjordbruk tillsammans med Jenny Persson, de är en av de aktörer som arrenderar mark av Göteborgs stad.

God grogrund i staden för självförsörjning

Göteborg skulle kunna tillgodose sin konsumtion av grönsaker med endast 23 procent av den jordbruksmark som staden äger. Det visar ny forskning från Göteborgs universitet. I kombination med kommunala satsningar och ett växande intresse bland allmänheten, utgör det en god grogrund för ökad självförsörjning.

Staden äger i nuläget drygt 3 000 hektar jordbruksmark. Mark som köptes upp under 60-talet i förberedelse för stadsexpansion men som i dag till stor del ockuperas av hästgårdar och golfbanor. Nu har fokus skiftat till att i första hand premiera matproduktion när odlingsbar mark blir ledig.

Enligt Martin Berg, planeringsledare för Stadsbruk Göteborg, handlar lokal matproduktion dels om att skapa god hälsa, mötesplatser och utrymme för pedagogisk verksamhet, men han betonar också de hårda värdena, i form av arbetsmöjligheter och matförsörjning.

– I dag jobbar vi mycket med den kommersiella biten, säger Martin.

Möjlig jordbrukskarriär

I och kring staden arrenderas jordbruksmark ut till nya typer av producenter med nya metoder, bland annat en 2.7 hektar stor yta i Angered.

– Testbäddarna i Angered är till för att kunna testa sin affärsmodell och vi vill på sikt skapa möjligheter till jordbrukskarriär. För att sänka trösklarna för den som vill prova en jordbruksorienterad affärsidé har staden stängslat av och sett till att det finns vatten och andra faciliteter.

Martin fortsätter:

– Tanken på sikt är att 20 aktörer ska arrendera och i år har vi 18, med cirka 500-1 000 kvadratkilometer vardera.

Förutom arrenden har staden också skapat ett sammanhang som kallas Stadsbruksinkubatorn, ett forum för utbildning och skapande av kunskap tillsammans med nya entreprenörer. Med hjälp av workshopsserier och affärsrådgivning vill kommunen stärka nätverken mellan människor som sysslar med olika former av urban och periurban odling.

Satsningen är inne på andra säsongen och det finns, enligt Martin Berg, några pionjärer som är närmare heltidssysselsättning. Kajodlingen, som säljer bladgrönt till restauranger och för självplock, Bergums andelsjordbruk och Lilla jordbruket är några av dem. Martin ser de goda exemplen som viktiga för att få andra att följa efter och märker av ett allt starkare momentum.

– Ju fler som håller på, desto fler kommer ju att börja. Vi har betydligt fler i år än förra året.

Nya beräkningsmodeller

Martin menar att nya sätt att odla kräver att man räknar på helt andra sätt än inom konventionellt jordbruk, där man använder traktor, glesa rader och monokultur. En yteffektiv, arbetsintensiv och diversifierad odling ger helt andra möjligheter till självförsörjning.

– Potentialen är mycket högre än man tror, och beräkningsmodeller som visar på hur många jobb vi kan skapa och vad jordbruksmarken egentligen är värd för staden är någonting vi efterfrågar.

Till hur stor utsträckning kan Göteborg egentligen vara självförsörjande?

Gunilla Almered Olsson är professor i humanekologi vid Göteborgs universitet och arbetar med ett pågående forskningsprojekt som undersöker möjligheterna till ökad självförsörjningsgrad i Göteborg. Varje år konsumeras 32 723 ton grönsaker i staden, enligt jordbruksverket. Livsmedelsverket rekommenderar dock en större grönsakskonsumtion, 49 885 ton. Man har utifrån dessa siffror räknat ut ett genomsnittligt ytbehov per gröda och sammanslagit det till en totalyta: 13,14 kvadratmeter per person och år för att mätta en göteborgare. Detta motsvarar 59.7 kilo grönsaker per person och år vilket skulle ta mellan 720 och 1 100 hektar i anspråk.

Forskningen visar att stadens nuvarande konsumtion av grönsaker skulle kunna mötas med bara 23 procent av stadens tillgängliga jordbruksmark om man använder konventionella metoder. För agroekologisk eller biointensiv odling är siffran ännu lägre: 18–19 procent.

– Det är svindlande, säger Gunilla, och beror framför allt på att biointensiv odling ger betydligt högre avkastning än konventionell odling tack vare tät plantering, användning av kompost, samplanering, förlängd odlingsäsong, djupbäddar med mera.

– Sedan är det kanske inte vare sig möjligt eller önskvärt att vara 100 procent självförsörjande. Vi kan ju till exempel inte odla kaffe, säger Gunilla.

Bra för ekosystemet

Hon menar vidare att matproduktion inte bara handlar om varor som produceras och konsumeras, men att processen kan erbjuda en rad ekosystemstjänster och att matproduktion som är anpassad till det lokala ekosystemet kan ha positiv påverkan på landskap och biologisk och kulturell mångfald.

– Jordbruk där man använder agroekologiska metoder har väldigt lite klimateffekter jämfört med industriell matproduktion som använder mycket fossil energi som ger negativ påverkan, inte minst på jord- och vattenkvalitet.

Gunilla ser många dimensioner i matfrågan: miljö, ekologi, mänsklig säkerhet och livskvalitet. Hon ser den också som en tänkbar katalysator för utveckling mot hållbarare samhällen och ett sätt att lösa upp polariseringen mellan stad och landsbygd. Hon menar att lokal matproduktion är detsamma som lokal utveckling, eftersom den kan få effekter för sysselsättningen, andelen människor som bor kring städer och servicekvaliteten.

– En annan viktig aspekt är den pedagogiska funktionen, att leva nära matproduktionen så man vet var maten kommer ifrån och hur den kommer till, påverkar människans förståelse för miljöproblemen och vårt ansvar, säger hon.

Matsäkerhet

Sverige har en relativt låg matsäkerhet, och sett till alla matkategorier importerar vi ungefär 50-60 procent. Men det har inte alltid varit så.

– Vi har haft nationella mål för högre grad av självförsörjning och beredskapslager av mat. Man pratade om krig förr men avskaffade sedan beredskapslagen 1995 när vi gick in i EU.

– Nu har man börjat prata om beredskap igen, men man tänker inte i första hand på krig, utan snarare på vårt starka beroende av globala matsystem. Ponera att det skulle bli brott i logistiken eller datasystemen eller energiförsörjningen, plus att man kan tänka sig sabotage. I de långa matkedjorna förekommer också både terror och krig.

Gunilla betonar dessutom att lokal matproduktion inte handlar om tillbakagång till tidigare jordbrukssamhällen.

– Det här gäller ju matproduktion för framtiden, att finna lösningar som kombinerar lokal kunskap, hög kvalitet, lyhördhet för lokala ekosystemkrav och modern teknologi i den mån det passar. Detta arbete kräver kvalificerade människor och är ett utvecklingsjobb för framtiden. Den dimensionen är lite känd, menar hon.

Sonya Oldenvik Cunningham