Nyheter.

2018-03-09 15:00
Till vardags spelar Max Gyllsten (till höger) i FIFH Sledgehammers Malmö. Här med klubbkamraten Rasmus Lundgren. Foto: Elias Håkansson.
Till vardags spelar Max Gyllsten (till höger) i FIFH Sledgehammers Malmö. Här med klubbkamraten Rasmus Lundgren.

Förlorade benet efter att ha kört alkoholpåverkad – nu tävlar han med landslaget

Han var en 19-årig hockeyspelare i division 2 med bleknade drömmar om proffskarriär och OS-spel.

Fem år senare är Max Gyllsten i Pyeongchang med kälkhockeylandslaget.

– Jag är tacksam över olyckan. Utan den hade jag hade inte varit där jag är i dag i livet. Jag har det fantastiskt bra

En tidig söndagsmorgon i januari 2013 körde Max Gyllsten på Boråsvägen någon kilometer söder om centrala Alingsås. Han var alkoholpåverkad och tappade kontrollen över bilen.

Kraschen gav svåra skador på Max båda ben. På tredje dagen efter olyckan tvingades läkarna fatta beslutet att amputera högerbenet ovanför knät.

Max Gyllsten låg på sjukhus i 79 dagar och genomgick 30 operationer innan han skrevs ut, dagen efter sin 20-årsdag.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


”Öppnats en chans”

Fem år och ytterligare ett tiotal operationer senare är han redo för sitt livs största idrottsäventyr: Paralympics i Pyeongchang, Sydkorea.

– Redan när jag började med kälkhockey 2015 fanns tanken ”wow, tänk om man kunde få uppleva Paralympics”. När jag var yngre drömde jag om att bli hockeyproffs och spela OS för Tre Kronor, men det där skulle jag aldrig ha fått uppleva, säger Max Gyllsten och fortsätter:

– Nu har det öppnats en chans i en snarlik sport med färre utövare och större möjligheter att nå långt. Det blir häftigt att uppleva mitt första stora mästerskap.

Vägen till Pyeongchang har varit lång – både idrottsligt och i livet i övrigt.

Tränar på egen hand

En svårighet har varit att närmaste kälkhockeyklubb finns mer än 30 mil bort. Max spelar bara enstaka turneringar med sin klubb som håller till i Malmö. I övrigt sköter han träningen på egen hand och tillsammans med hockeykompisar i Alingsås som får försöka agera kälkhockeyspelare.

– Det tog hårt på mig att inte längre ha ett lag som man kan träna och umgås dagligen med. Jag har saknat tugget i omklädningsrummet. Jag har också haft en stor saknad efter ishockeyn. Kälkhockey är jättekul och på många sätt snarlikt, men det är ändå en helt annan sport.

Vad har varit viktigast för att din väg vidare efter olyckan har blivit så bra?

– Min familj och mina vänner. Och att jag har satt mig själv på prov, utmanat mig varje dag. Saker som att helt plötsligt gå med protes. Att gå upp och ner för trappor, först hålla sig i räcket och sedan inte. Att göra utfall med protesen, att cykla, stå på skridskor igen, spela golf.

”Har gjort allt”

Max skrev en lista över aktiviteter som han hade gjort före olyckan och som han bestämde sig för att göra igen.

– Jag gjort allt nu, utom wakeboard. Men det får bli i sommar. Det läskigaste hittills har varit utförsåkning. Vi var fyra dagar i Vemdalen. Snowboard gick okej, men med skidor var det ganska läskigt. Det gick fort utför och protesen vred sig. För ett tag sedan började jag spela tennis med ett gäng. Ibland glömmer jag liksom bort att jag har protes. Då blir det steg som jag inte själv är beredd på och jag ramlar. Men det är ett bra sätt att psyka motståndarna …

Vad är viktigt i ditt eget förhållningssätt till utmaningarna?

– Humor och uppfinningsrikedom. Gör det inte så stelt, liksom. Ha skoj och ta vara på situationen i stället för att må dåligt av den. Våga hitta lösningar på saker och ting i stället för att klaga. Jag byggde min egen protes innan jag hade fått en riktig protes, bara för att få lära mig att stå upp igen.

En egenbyggd protes låter avancerat…

– Du, den bestod av en två-tum-fyra-planka, ett gammalt avloppsrör, ett spännband och en tvättsvamp. Det var inte hi-tech direkt, haha.

Hur tror du att olyckan och vägen vidare har förändrat dig som person?

– Till det bättre. Jag tror att jag har blivit mer ödmjuk inför livet och allt vad det erbjuder. Jag har lugnat ner mig lite och blivit en person som jag tror att många vänner har väldigt lätt att prata med. Det kanske låter konstigt, men jag är ganska tacksam över olyckan. Utan den hade jag inte varit där jag är nu i livet. Jag har det fantastiskt bra och är nöjd och lycklig med det.

Och nu ska Max Gyllsten göra något som han definitivt inte kunde göra före olyckan – spela med kälkhockeylandslaget i Gangneung Hockey Centre.

Du ska glida in på rinken där de ryska KHL-miljonärerna vann OS-guld för ett par veckor sedan. Har du fattat det?

– Det är jättesvårt att tänka sig det, alltså. Och vilken grej det blir att få göra OS-debut mot Kanada. Jag vet att de kanadensiska spelarna lever på att spela kälkhockey. Att börja mot Kanada tycker jag är det outstanding bästa alternativet.

Kanada är världsmästare

Kanadensarna är regerande världsmästare och vann över Sverige med 17–0 i fjolårets VM, men då var Max Gyllsten inte med.

– Vi får vara ödmjuka inför matchen och spela smart. Det blir nog mycket sarg-ut. Men sedan ska vi möta Norge och Italien. Även om båda är högre rankade än oss är det två lag som vi slår ifall vi har en bra dag.

Maximilian Gyllsten

Född: 1993.

Bor: Lägenhet i Alingsås.

Gör: Spelar kälkhockey
i landslaget och i FIFH -Sledgehammers Malmö.

Aktuell: Debuterar i Paralympics mot Kanada i Pyeongchang imorgon lördag.