Ledare. Hanna Strömbom.

2018-10-30 08:33
Puffetikett
ETC Göteborg

Vågar du gräva där du står?

En del av den smuts vi ärvt var man helt enkelt inte medveten om riskerna av.

Göteborgs jord är smutsig. Så snart gammal industrimark ska få nytt liv måste de översta lagren först fraktas bort och läggas i depå. Vi ärver en kontaminerad jord nedsolkad med tungmetaller och föroreningar, det kunde vi ha sluppit. Man suckar. Vad i hela friden tänkte dom förr?

Igår kunde vi berätta om miljögifter och mikroplaster som finns i vattendrag runt om i stan. Annelie Moran har träffat dem som kontrollerar vattenkvalitén på 14 platser i Göteborg. Sammanställningen är inte vacker. Kvicksilver, bly, koppar, zink och cancerogena kolväten har mätts upp i för höga halter. Ett stort antal gifter återfinns på hälften av mätplatserna. Exakt var de kommer ifrån vet man inte, men att avslöja det står näst på kontrollanternas agenda.

Göta älv anses inte vara så problematisk, åtminstone inte ur gifthänseende. Älven har ”bara” högre halter av kväve och fosfor vilket innebär problem för övergödning och vattenmiljö. Staden vid havet är visst inte så fräsch.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Nu bör det också noteras att det som en gång var okej inte är det längre. Ibland går det fort. Kontrollerna som vi rapporterade om kommer av att miljökvalitetsnormerna skärps. EU vill satsa på giftfri miljö och plötsligt granskas drag som Fattighusån mera noggrant.

En del av den smuts vi ärvt var man helt enkelt inte medveten om riskerna av. Dels saknades förståelse för hur illa naturen for av nedskräpning och vissa ämnen, dels saknades kunskaper om somliga produkters skadeverkan. Insektsgiftet DDT sågs som bekant som en utmärkt lösning för odlingar utan skadedjur, räddade många människor undan malaria och renderade skaparen Paul Müller ett Nobelpris i medicin. När det sedan stod klart att den frikostiga användningen av mirakelämnet höll på att slå ut havsörnsstammen, upptäcktes i bröstmjölk, med mera så tystnade hurrakören. Närmre samtiden och den privata garderoben har fleecetröjan rasat från ett kramat återvinningsmaterial till en problemhärd som ger ifrån sig mikroplaster.

Det är svårt att veta vad man inte vet. Men på allt för många plan vet vi vad vi gör fel. I förra veckan röstade EU-parlamentet om att förbjuda plastsugrör, ballongpinnar, engångsbestick, med mera. Vi måste försöka få stopp på att plasten hamnar i haven. Vi vet ju det.

Ett av Sveriges miljömål, som baserats på EU-direktiv, gäller giftfri miljö. Halterna ska bli nära noll och påverkan på ekosystem och människors hälsa ska vara försumbar. På samma sida som målet ställs upp konstateras att det inte kommer att nås till 2020 och att vissa miljögifter ökar.

Tidigare generationer lämnar ett sorgligt arv till oss och vi för den trista traditionen vidare.

”Ingenting försvinner, allt finns kvar” var mantrat i det populära sommarlovsprogrammet Tippen i början av 1990-talet. Stadsteateraktuella Lasse Beichler med flera lärde landets alla ungar att bli miljövänner. De där ungarna är ungefär i min ålder och torde med råge räknas som vuxna. Ändå kastas det fimpar på gatan, bokas lågprisflyg till weekendresan och shoppas loss på snabbmode. Vi vet ju?!

Vi vet också att många av våra varor framställs miljövidrigt. Att vi äter för mycket kött. Använder energi som tär på planeten, brummar ut fossila bränslen och hettar upp klimatet. Vi vet.

I förra veckan kunde våra läsare ta del av ett uppslag om klimatflyktingar som ofelbart börjar röra på sig, fattiga kvinnor drabbas värst. Det är redan igång. Vad tänker vi?

Konsumentmakt är viktigt, men storskalig förändring måste komma uppifrån och den måste komma nu. I takt med att konservativa krafter tar makten i länder som USA och Brasilien och hotar att dra åt fel håll, måste de som tar ansvar ta lite mer ansvar. Rättvist är det inte, men det ger planeten blanka fan i. Klimatförändringarna är vad vi lämnar efter oss. Inte bara är havet fullt med plast, det kommer att stiga. Och inte nog med att marken förgiftats sedan tidigare, den kommer att pinas av ett väder som varken människor, djur eller natur hinner anpassa sig till. Förändringarna går för fort och det är vi som kan stoppa dem. Vi kan inte ens påstå att vi inte vet.   

Alarmen ljuder på alla nivåer. Och arbete är igång. Staden gör sina mätningar, ritar strategier och utvecklar klimatreglering, bjuder in till nytänkande om mer storskaliga delningsekonomiska verksamheter som prylbyte. Det är fint. Staden har också varit ofattbart trög på att släppa gasen och hoppa på eltåget, eller vara konsekvent i sitt gröna tänk när det kommer till turism och industri. Till exempel. Det går åt rätt håll, men oavsett kommande styre får det inte sakta in.

Högre upp behöver vi nyttja den europeiska unionen för att sätta emot den trumpistiska strutspolitiken. Ligga på för att bli underkända på fler områden om så krävs. Verka som en pådrivande faktor i en reaktionär politisk ström.

Och utan en regering är det svårt att veta vartåt det barkar, men nog vore det rimligt att under rådande situation kräva en högre växel oavsett koalitionsfärg.

Framtidens generationer struntar i vem som inte kom överens, det är jordens tillstånd som blir det verkliga beviset på om vi menade allvar, på om vi alls verkligen försökte.