Efter SD:s valresultat 2014 började trygghetsdebatten kantra åt ett helt annat håll – plötsligt lever vi i en extremt otrygg värld där ‘den vanliga människans’ ohyggliga rädsla inför kriminalitet och social oro som kan förknippas med invandring, den enda frågan som är värd att ta på allvar. Vi behöver fler poliser. Och trygghetsvärdar. Vi behöver stänga gränserna (som om de någonsin stått särskilt öppna). De tvära kasten i hur ‘nationens tillstånd’ beskrivs - som trygghetsbesatta neurotiker kontra potentiella våldsoffer framstår först som motsägelsefullt, men avviker inte från den borgerliga huvudlinjen: att angripa välfärden och de skyddssystem och samhällsinstitutioner som ger trygghet och social integration, och ersätta alla långsiktiga förebyggande insatser med polis, övervakning och straff.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vad vi lär oss är alltså att vi bör frukta både välfärden och varandra – trots att vi alla är Göteborgare. Vi bor i en och samma stad och är alla beroende av att ha ett fungerande samhälle.
Under midsommarhelgen gjorde sig trygghetsfrågan påmind igen. Tågkaoset i Stockholm påverkade sträckan Stockholm - Göteborg, under ett av årets största trafikhelger. Sådant slår mot förtroendet, det vill säga den trygghet man känner med SJ. Och för den regering som gick till val på att förstatliga järnvägsunderhållet.
Än värre är att tågstoppet berodde på en allvarlig arbetsplatsolycka där två personer skadades. Det långsiktiga, förebyggande arbetet mot olyckor där människor skadas och tågtrafiken lamslås är inte en polisiär fråga, eller en fråga om invandring. Den för oss snarare tillbaka till ‘trygghetsnarkomanin’ – säkerhetsföreskrifter, lagstiftning och fackligt skyddsarbete. Rätten till en säker arbetsmiljö.
När kritiska samhällsfunktioner bantas eller privatiseras sönder, och ska verka på en konkurrensutsatt marknad, är arbetsmiljö och skyddsarbete inte nödvändigtvis det som står högst på agendan. Otaliga exempel från bygg- och speditörsbranschen visar på ett utbrett slarv kring just kring säkerhetsrutiner.
Marknaden och samhället, demokratin går i otakt med varandra. Som bland annat Karl Polanyi och Wolfgang Streeck visar, står kapitalismen i direkt motsättning till samhället. Samtidigt förmår marknaden inte leverera om ingen sätter press på den - om man ger den fritt spelutrymme kraschar den sigsjälv och sina egna ekosystem. Den är beroende av regleringar och begränsningar, och vi behöver göra dem för att skydda samhället. Grenfell Tower kommer länge vara en dyster påminnelse om vad som händer när politiken går marknaden alltför långt till mötes.
En sak regeringen kan göra i det här är att lyssna på SEKOS krav om förstatligande av järnvägsunderhållet. En annan är att se över besiktningssystemet där företag såsom Bergkvara buss tillåts att besiktiga och godkänna sina egna fordon.
Det är även djupt olyckligt att man valt att inte lyssna på facken i frågan om begränsad strejkrätt. För det handlar om villkor, arbetsmiljö och lön, men även om säkerhet och att undvika störningar som kan drabba hela samhället.
Behovet av trygghet är inte nödvändigtvis en neuros, eller en polisiär fråga. Det kan också vara en progressiv politik för social rättvisa och en fungerande välfärd. En pension att leva på, klassutjämnande skolor, fungerande sjukvård och infrastruktur. Basfunktioner som krävs för att både Göteborg och resten av landet ska hålla ihop.
I dag, torsdag klockan klockan 17:30 på Drottningtorget hålls en stödmanifestation för Hamnarbetarna. De har det riktigt kämpigt just nu. De behöver oss där, och vi behöver dem.
