Sommaren är över även om det är varmt fortfarande. De flesta har återvänt till sina arbeten efter några veckors vila och turistande. Själv har jag huvudsakligen varit i mitt sommarhus i Bohuslän tillsammans med barn och barnbarn. Valar av olika slag har setts längs Bohus-kusten, däribland många delfiner av olika arter, grindvalar och späckhuggare. Det verkar som att det blir vanligare med valar i takt med att klimatet blir varmare, eller är det bara så att val-stammarna börjar att återhämta sig efter att de nästan har utrotats och efter att deras mat nästan har fiskats bort. Ingen vet nog egentligen, och definitivt inte de hundratusentals turister, sommargäster och badgäster som har besökt Bohusläns kustsamhällen under de intensiva semesterveckorna.
Den korta säsongen och det stora behovet av bostäder under en mycket kort tid har bland annat lett till att allt fler sjöbodar har inretts till bostäder. Många betraktar det som ett problem, men frågan är om vi inte ska se det som en tillgång i stället. Sjöbodarna behövdes en gång i tiden för fisket. I dag finns inte längre det behovet. I stället används allt fler sjöbodar som sommarhus.
Många kustkommuner har förbjudit detta och motverkar det med stor kraft. Att sjöbodar används som bostäder är dock som jag ser det ett sätt ett bevara dem. För används de inte vill ingen sköta dem och de försvinner i så fall med tiden – i likhet med i stort sett alla vadräcken, torkställningar för snörpvadar och trålar, som inte längre behövs när antalet fiskebåtar har minskat kraftigt och redskapen är gjorda av konstfiber. Även torkställningarna för långa har försvunnit. Ingen långa torkas längre i Bohusläns kustsamhällen för att senare ätas som lutfisk. Fisket är försvunnet från många platser och där det finns kvar är det med ett par undantag bara en skugga av vad det en gång var. Fiskelägena har förvandlats till pittoreska turistattraktioner.
Kustkommunerna borde därför välkomna att sjöbodar används till det som de behövs för i dag. Annars kommer de att gå samma väg som vadräcken och annat som en gång behövdes för fisket. Vilket vore tråkigt, för utan sjöbodar skulle Bohusläns små kustsamhällen förlora en stor del av sin charm. För att bevara sjöbodarna är det rimligt att de faktiskt används och inte bara står tomma till ingen nytta och förfaller.
Därför borde det vara tillåtet att förvandla sjöbodar till bostäder. Men med vissa restriktioner. Tillträdet för alla och envar till vattnet får inte stängas av och i den mån det finns långa bryggor utanför sjöbodarna som i Smögen ska det vara allmänt tillgänglig mark. Utanför samhällena måste förstås alla människor också garanteras möjlighet att komma åt vattnet överallt och möjligheterna får inte blockeras av sjöbodsägare och husägare med strandtomt.
För ett levande Bohuslän i framtiden måste fiskelägena, kustsamhällena och landskapet utvecklas. Det görs inte genom att försöka bevara allting som ett enda stort utomhusmuseum. Att försöka med det är att sakta strypa landskapet och döda det. Ett sätt, som kusten och kustens samhällen kan utvecklas på, är genom att tillåta alternativa användningar av sjöbodar nu när de inte längre behövs för fisket.
