Under modern historisk tid så har de som förespråkar förkortad arbetstid alltid fått rätt till slut. Det är väl för väl. Det är hög tid att ta ytterligare steg i den riktningen nu. För att reformen ska omfatta flertalet så vore lagstiftning att föredra. Men i avvaktan på den så är mindre försök värda att studera.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I Göteborg har arbetstidsförkortningen vid Svartedalens äldreboende varit utsatt för hårt politiskt motstånd från M sedan långt före dag 1. Men i slutet av 2015 kom följeforskarna med signaler gällande försöket och det bekräftade tidigare arbetstidsförkortningar – de anställda som berörs hade upplevt positiva effekter på humör, mer ork, mindre stress och fått tid att varva ner. Dessutom uppfattade de att omsorgstagarna också hade upplevt förbättringar. Har det här någon betydelse på sikt? För kvaliteten i servicen för de äldre och för livet som helhet för de anställda? Självklart har det det.
En mer omfattande rapport är på gång som rör Svartedalsförsöket. Där framkommer att sjukfrånvaron för de med förkortad arbetstid har gått ner med nästan 10 procent. Särskilt intressant är att kontrollgruppen och Göteborgs stad som helhet under samma period har ökad sjukfrånvaro med 20 procent respektive 12 procent. De anställda på Svartedalen uppger att de mår bättre, är piggare, mindre stressade och motionerar mer än tidigare.
Arbetstidsförkortning har fått dessa resultat också tidigare. Det som har gjort Hisingsförsöket så intressant är att de ekonomiska konsekvenserna ska belysas särskilt. Eftersom syftet i Svartedalen aldrig var att minska ner bemanningen så har 15 nya undersköterskor anställts för att fylla ut schemana. Efter tolv månader kan vi se att mer än halva kostnaden för anställningen av dessa 15 redan har betalat av sig. Den stora ”vinsten” ser a-kassan ut att göra, men för stadsdelsförvaltningen går också kostnaderna för timavlöning och sjukskrivningar ner tydligt. Den återstående nettokostnaden som fortfarande kvarstår är värd att resonera kring utifrån många aspekter, bland annat:
- Kvalitetshöjningsvärde för omsorgstagarna när personalen mår bättre och är mindre stressade.
- De 15 personer som tidigare var arbetslösa har fått en ny tjänst och med stor sannolikhet en känsla av sammanhang som en arbetslöshet har svårt att ge.
- Sannolikt påverkas barn till befintlig och nyanställd personal. Det finns gott om studier som visar att barns psykiska hälsa påverkas av föräldrarnas trivsel.
- Kommer de som jobbar på Svartedalen att vilja och orka arbeta ett par år efter att kontrollgruppen går i pension?
- Kan arbetstidsförkortning, kombinerat med bra arbetsmarknadsutbildningar, hjälpa nyanlända att snabbare komma i anställning? Då gynnas integrationsprocesser i vårt samhälle. Alla är väl överens om att ökad integration kommer att spara pengar och stärka samhället?
Svartedalsförsöket visar många positiva sidor av arbetstidsförkortning som vi givetvis ska gå vidare med. Det moderata motståndet är riktigt bakåtsträvande och att inte vilja slutföra för-söket med dess följeforskning är direkt imbecillt! Tur att Vägvalet insåg att det vore riktigt dumt att sluta i förtid. Förhoppningsvis är det sedan fler än de rödgrönrosa som inser att det dessutom är väldigt klokt att tänka framåt med ytterligare arbetstidsförkortning. Historien, men även den nu aktuella följeforskningen, visar att det är rätt väg. Nästa gång borde a-kassa, Försäkringskassan och kanske Västra Götalandsregionen medfinansiera förkortningen, då de alla drar nytta av effekterna.
För övrigt – regeringen – dags att också återinföra friåret! En framåtsyftande reform som kommer att ge fler intåg på arbetsmarknaden och tid för återhämtning för de som redan är där.
