BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I princip torde nästan alla svenskar vara överens. Det ska inte var möjligt för privata företag att plocka oskäliga vinster ur skattebetalarnas fickor. Inte byggbolag, inte gatuentreprenörer, inte vårdcentraler, inte snöskottare, inte livsmedelsleverantörer, inte någon och alltså heller inte friskolor.
När SVT lät opinionsinstitutet Novus undersöka stödet för vinstbegränsningar i skola, vård och omsorg blev svaret entydigt:
49 procent ansåg att vinster skulle förbjudas eller tillåtas enbart om de återinvesterades i verksamheten.
19 procent ville ha ett vinsttak på tio procent, på villkor att företagen uppfyllde kraven på kvalitet.
22 procent tyckte av vinsten kunde få vara hur hög som helst – förutsatt att företagen levererade utlovad kvalitet.
Sammantaget ville alltså 90 procent, enligt Novus, ha någon form av vinstbegränsning för företag som levererar välfärdstjänster för skattepengar.
SVT/Novus opinionsundersökning gjordes för ett år sedan, men ingenting tyder på att opinionen skulle ha väsentligt förändrats. Med reservation för att det finns fler än ett sätt att ställa en fråga och att man får svar som man frågar kan vi vara rimligt trygga med att en överväldigande majoritet av svenska folket är emot oskäliga vinster i välfärden.
Det borde alltså vara enkelt, men är det inte. Problemet är hur de oskäliga vinsterna på skattebetalarnas bekostnad ska stoppas.
Regeringen fick nyligen nej av riksdagen på ett förslag att begränsa vinstuttag i friskoleföretag till sju procent på det operativa kapitalet plus statslåneräntan. Det är en krånglig definition med en lika krånglig tillämpning. I varje fall enligt Riksrevisionen som i sitt remissvar skriver att vinstbegränsning på det operativa kapitalet är en helt ny företeelse i Sverige, som riskerar att leda till ”gränsdragningsproblem och rättsosäkerhet i redovisnings- och revisionshänseende”.
Jag är inte kunnig i företagsekonomi, men det skulle förvåna mig om inte Riksrevisionens kritik innebär farhågor för att det går att hitta kryphål genom det föreslagna vinsttaket.
Riksdagsmajoriteten, det vill säga allianspartierna och Sverigedemokraterna, röstade alltså nej till vinsttak. I stället vill riksdagen att regeringen tar fram förslag om ”nationella kvalitetskrav” samt regler för hur dessa ska mätas och följas upp. Enkelt uttryck anser riksdagens majoritet att friskolornas vinster ska begränsas på samma sätt som privata vårdcentralers – med strikta regler och stram kontroll av vad skattebetalarna får för sina pengar.
Och varför inte? Som Kinas förre parti- och regeringschef Deng Xiaoping påpekade spelar det ingen roll om en katt är svart eller vit, så länge den fångar råttor är det en bra katt.
Men regeringen står fast vid förslaget att vinstuttag i friskoleföretag ska begränsas till sju procent på det operativa kapitalet plus statslåneräntan. Till vilken praktisk nytta? Ingenting tyder på att det kommer att finnas majoritet för förslaget i riksdagen efter valet.
Vinstbegränsningsvägen är stängd men regelstyrningsvägen är öppen. Varför inte använda den?
Sällan har behovet av realpolitik i stället för princippolitik varit större.
Om Socialdemokraterna ser mer till målet än till medlet går det att förhandla fram en blocköverskridande riksdagsmajoritet för kvalitetskrav som omöjliggör orimligt höga vinster på friskolor.
Vårdcentraler som bryter mot avtalet med regionen stängs. Som den i Angered. På samma sätt bör friskolor som inte lever upp till nationella kvalitetskrav, som har för få lärare, sätter för höga betyg, sparar in biblioteken, inte följer läroplanen och så vidare tvingas att slå igen.
Skulle det trots tydliga regler och strikt kontroll visa sig att friskolor ändå är märkligt lönsamma bör vi nog leta efter förklaringen någon annanstans än i privat vinstbegär. Kan det vara så att kommunens skolor inte sköts på bästa sätt? Att löpande tillgång till skattebetalarnas pengar frestar till dålig ekonomisk kontroll?
Slöseri på skattebetalarnas bekostnad är inte bättre än orimligt stora vinster på skattebetalarnas bekostnad. Eller som den legendariske socialministern Gustav Möller (S) uttryckte det:
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.
