BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Psykologiprofessor Keltner Dacher har under två decennier forskat om hur tillgången till makt påverkar människor. Hans studier har visat att maktpersoner beter sig som om de drabbats av en traumatisk hjärnskada – de blir mer impulsiva och mindre riskmedvetna. Men framförallt blir de mindre empatiska.
Nu kanske vissa invänder att det här är beteendevetenskaplig forskning och att de bara litar på det som går att visa naturvetenskapligt. För det första är det befängt, men det är en helt annan ledare. Så för det andra har Sukhvinder Obhi, neurolog vid McMaster University i Ontario, visat hur makt faktiskt förändrar hjärnan. De har kunnat visa det med hjälp av Transkraniell magnetstimulering (TMS). Du kan med andra ord se förändringarna.
Dacher och Obhis forskning kan hjälpa oss att dels förstå en av orsakerna bakom sexuella övergrepp och dels ligga till grund för förebyggande åtgärder. För även om forskning kring makt visar på deprimerande resultat finns det hopp. Den hybris och nedsatta empatiförmåga som drabbar de mäktiga kan motarbetas. Även om det är svårt att hindra förändringarna i hjärnan som makt skapar, kan du välja att anstränga dig för att inte känna dig mäktig. Och om din omgivning stödjer dig i detta kan du lättare komma ner på jorden igen.
Under #tystnadtagning har vi kunnat läsa om “manliga geniers” svineri inom teater- och filmbranschen. Problemet börjar inte när sexuella övergrepp och svinaktigt beteende accepteras utan redan då vi kodar vissa egenskaper som kvinnligt eller manligt och okritiskt upphöjer vissa egenskaper. Bilden av det manliga geniet är ofta kopplat till en romantiserad dekadent livsstil av “sex, drugs and rock n’ roll”. Geniets impulsiva, riskfyllda och hänsynslösa beteende hade framstått som patetiskt utan en publik som nickat gillande och groupies i olika former. Geniet behöver dessutom en motspelare: musan, en smickrande roll som dock bekräftar stereotyper och maktstrukturer.
Kändisskap och makt är attraktivt för många och människor med makt missbrukar den ofta. Ofta sker sexuella övergrepp i ett sammanhang av okritisk beundran där vissa individer inte tas ner på jorden. Det manliga geniets upphöjda ställning bekräftas av omgivningen, inte enbart av andra män. Ändå hörs återkommande krav på att just de omgivande männen ska ta ställning och inte hålla varandra om ryggen. Kvinnor som förövare eller medlöpare i en sexistisk kultur verkar oerhört svårt att föreställa sig.
Och det är just här som det börjar bli farligt för vänstern. Om vi stämmer in i kören som enbart kräver ansvar från ena halvan av befolkningen riskerar vi att låta högern kidnappa frågan såväl som lösningarna. Om vänstern fortsätter att blunda för kvinnors ansvar kommer vi aldrig komma med effektiva lösningar på ett strukturellt problem. Då lämnar vi fritt fram för högern att till exempel peka på kvinnliga förövare och säga: där ser ni, det handlar inte alls om struktur eller kön. Det är bara ett individuellt problem.
Sexuella övergrepp som begås av kvinnor reduceras ofta till förförelse eller att de är lite för närgångna. Vi har svårt att föreställa oss att en man ska bli annat än smickrad av en framfusig kvinna. Heteronormen gör sex utan ett stånd otänkbart. (Och har mannen stånd så ville han ju uppenbarligen, eller?) Därför har diskussionen om samtyckeslagstiftning helt missat att samtycke kräver att även kvinnor stämmer av att även mannen verkligen vill.
Heteronormen gör det svårt att föreställa sig kvinnor som sexuellt aggressiva eller döva för vad den andra parten vill eller inte vill. Det blir svårt att föreställa sig kvinnor som maktmissbrukare eller att en kvinna överhuvudtaget kan ha en överordnad position. Vänstern har inte råd att vara så naiv.
Tusentals kvinnor inom olika branscher har, stärkta av varandra, brutit tystnaden. Tillsammans klarar de nu av att trotsa den skam som ofta följer av att bli utsatt. Tillsammans lägger de nu skammen hos förövaren. Det är svårt att värja sig mot denna rörelse och de fruktansvärda övergrepp som den vittnar om. Kommer det krävas 10, 30 eller 70 år innan vi kan bevittna andra grupper bryta tystnaden och stigmat? Enligt RFSU är tabut kring män som offer för sexuella övergrepp detsamma som tabut var för kvinnor för 50 år sen.
När nu bransch efter bransch kläs av blir det uppenbart att den sexistiska kulturen genomsyrar hela samhället. Samhället misslyckas att hålla maktpersoner (oavsett bransch eller kön) nere på jorden.
Forskningen visar att makt förändrar oss. Oavsett kön. Den hybris och empatiförlust som drabbar de mäktiga kan alltså bara hållas tillbaka genom medveten ansträngning och en omgivning som inte höjer dem till skyarna. Därför räcker det inte att kräva att fler kvinnor ska få plats i toppen på den hierarkiska teatervärlden. Eller fler kvinnliga chefer eller toppolitiker. Istället behöver vi inse att problemet är vår tro på att det finns övermänskliga genier. Problemet är hierarkiska organisationer och samhällen. Hur kan vi hjälpas åt för att göra makt mindre attraktivt? Hur kan vi se till att makten i samhället fördelas jämnare? Hur kan vi se till att den makt som ändå koncentreras inte skadar våra hjärnor? En sak är säker, högern har inte svaret.
