Ett stort problem med Göteborgs kulturbransch är att de som jobbar inom den sällan utnyttjar kulturens fulla potential, speciellt inte där den skulle göra störst skillnad, det vill säga utanför ankdammen som de lever i, där de söker projektpengar, anställer varandra, dricker vin/lokalproducerad öl och går på varandras jippon. Kulturcheferna verkar ha glömt bort hur de en gång i tiden, med glittrande ögon och ivriga hjärtan, tänkte förbättra samhället med kultur. Dessa goda intentioner finns numera bara i form av osaliga andar under rubriken målsättningar i deras projektbeskrivningar. Mål som sällan uppfylls som de borde eller inte alls. Det som är riktigt problematiskt är att kulturcheferna och de konstnärliga ledarna fortfarande får betalt (med skattemedel ibland) även om de inte har gjort sitt jobb. Att de får lön trots att de inte har levererat, är lite som att betala en tandläkare som inte lagar ens tänder, trots att det är hål i dem.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Att ha ett skattefinansierat arbete inom kulturbranschen är ett förtroende man har fått av samhället. Det är därför ens skyldighet att vara lyhörd inför de kulturbehov som samhällsinvånarna har och se till att dessa uppfylls. I dag finns det en målgrupp som varenda kulturarbetare i stan måste satsa på och det är de nyanlända flyktingbarnen, i synnerhet de ensamkommande. Just nu finns det ett antal kulturinstitutioner som erbjuder kostnadsfria programpunkter och aktiviteter som dessa unga kan ta del av. Vid sidan av dessa finns det eldsjälar inom och utanför branschen som gör sitt bästa med de små resurser de har. Men vad som saknas är fler breda och kommunala kultursatsningar som specifikt riktar sig till nyanlända barn och ungdomar, där syftet är att uppmuntra och uppmärksamma deras kreativitet.
Olika sorters skapande verksamheter kan kanske hjälpa flyktingbarnen att bearbeta alla trauman de har blivit utsatta för. Genom att skapa forum där nyanlända barn och unga får uttrycka samt utveckla sin kreativitet, visar samhället att man värdesätter deras förmågor, kulturarv och berättelser. De barn och unga som lär sig bäst genom taktil lärstil kan lära sig svenska lättare genom att skapa. Kulturvärlden i sin tur uppfyller några av sina viktigaste mål – att ge plats samt låta sig berikas av nya röster, främja ungdomars skapande och framför allt låta kulturen hjälpa dem som behöver stöd mest. Genom att anställa kulturarbetare som talar samma språk som dessa unga så tar man vara på de språkkompetenser som finns inom Göteborgs kulturvärld och dessutom ökar man mångfalden inom en bländande vit bransch.
Enligt mig finns det tre saker på jorden som alltid kommer att ena människor oavsett deras bakgrund: sport, mat och kultur. Den rena demokrati som kan hittas inom dessa områden är ensam i sitt slag. I idrott eftersom samma regler gäller för alla, genom mat för att alla människor blir hungriga och i kultur därför att det inte finns något rätt eller fel i kreativitet, allas verk är lika mycket värda. När en nyanländ ungdom och hens jämnåriga kompis som har bott i Göteborg hela sitt liv soundcheckar ihop, så kommer det att göra mer för stan i form av ökad kreativitet och kulturutbyte, än allt som Göteborgs stads kulturtoppar kokar ihop tillsammans. Men detta kan bara ske om dessa chefer rycker upp sig, delar med sig av sina kulturpengar till de nyanlända barnen och blir den skillnad i samhället som de får betalt för att vara.
