Ledare. Tomas Kåberger.

2017-12-20 03:00
Foto: Sergei Grits

På kort tid har förnybar el blivit billig

Underskatta inte verkligheten. Den kan vara hemsk. Det är till exempel hemskt att två tredjedelar av väldens elproduktion fortfarande är fossildriven. Men den verklighet vi kunnat se 2017 har också njutbara iakttagelser att erbjuda.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Redan 2016 såg vi att elproduktion från förnybar energi blev billigare. Havsbaserad vindkraft i Europa föll i kostnad vid upphandlingar från 70 öre/kWh i juli, till 60 öre/kWh i september och sedan i november till under 50 öre/kWh när Vattenfall vann en upphandling i danska Östersjön. Men 2016 krävdes stöd. I april 2017 vanns en upphandling av vindkraft i tyska Nordsjön av Dong och EnBW där de lovade leverera el utan subventioner. När Holland nyligen utlyste en tävling om att få producera el i havet utan subventioner har bland annat Vattenfall lovat erbjuda sig att göra det.

Sol-el föll också snabbt i pris 2016. Först till ca 50 öre/kWh i Chile och Mexiko, sedan till 30 öre/kWh i Dubai, Chile och Mexiko. Under 2017 har vi sett priser på mellan 15 och 20 öre/kWh i Saudiarabien, Chile och Mexiko.

Trots att elpriserna hålls nere i Sverige av att riksdagspartierna avskaffat effektskatten på kärnkraften har det nu fattats beslut om stora investeringar i vindkraft på land. Först var det Vasavind som i juni beslöt bygga 288 MW, sedan Svevind som i november meddelade att man finansierat 650 MW och senast, i måndags, OX2 som meddelade att man skall bygga 357 MW. Totalt 1,3 GW som kommer att ge 4 TWh – ungefär som den årliga produktionen hos de gamla kärnreaktorer som stängts de senaste åren. Ingen annan ny elproduktion är lönsam i dag i Sverige, och värdet på elcertifikaten är nästan borta, De handlas nu för så lite som 3 öre/kWh, en tiondel av vad de var värda för några år sedan.

Det viktigaste är inte längre att priserna på förnybar el faller. Det viktiga är nu att de ger billigast el. På många håll kan de till och med konkurrera ut gamla kol och kärnkraftverk. Det öppnar två, för mänskligheten magnifika, möjligheter:

För det första finns det inte längre någon konkurrenspolitisk anledning att avstå från koldioxidbeskattning på elproduktion med fossila bränslen. Länder som gör det kommer att få se en snabb utfasning av fossileldade kraftverk, men övergången till förnybar el kommer inte att leda till ökade elkostnader för energiintensiv exportindustri, vilket hittills varit ett hinder mot nationella miljöskatter på elproduktion. På samma sätt skulle man kunna besluta att kärnreaktorernas ägare skulle vara tvungna att kunna betala för vad reaktorolyckor ställer till med. Det skulle leda till att reaktorerna stängdes snabbare och ersattes med förnybar el, men det skulle inte höja elpriset. Reformerna skulle inte försämra exportindustrins konkurrenskraft, bara minska behovet av att importera fossila bränslen och uran.

För det andra, ökar möjligheterna att stoppa kärnvapenspridningen i världen. Årets mottagare av Nobels fredspris, Ican, och andra har länge kämpat mot att länder som skaffat kärnreaktorer och anrikningsanläggningar använt förevändningen att det skall producera el för fredliga ändamål. Men nu finns inte längre någon trovärdighet i att detta är ekonomiskt rimligt. El från nya kärnreaktorer kostar nu tre, fyra, fem eller tio gånger mer är förnybar el. Från och med 2017 är det uppenbart att alla länder som investerar i ny kärnkraft gör det därför att det vill ha kärnteknologi för militära ändamål.

De tekniska och ekonomiska argument som hindrat oss från att lösa två av mänskligheten största problem har lösts upp, och försvunnit, tack vara den energi-industriella utvecklingen under 2017.

Men att argumenten inte finns kvar betyder inte att den verkliga utvecklingen kommer att leda till att världens politiska och ekonomiska makthavare räddar mänskligheten. De rikaste företagen i världen kan tycka det är viktigare att rädda sina tillgångar. Politiker med kärnteknologi och klyvbart material nog att tillverka kärnvapen kommer inte vilja bli av med den möjligheten.

Det kommer krävas en kunnig, väl organiserad, folklig opinion. Det kommer också att krävas att många företag och människor beslutar att investera i förnybar energi. Opinionen krävs för att inte demokratier skall tas över av välfinansierade kampanjer som driver förtal av motståndare istället för argument i sakfrågor. Nya investerare krävs för att inte gamla energiföretag skall kunna stoppa utvecklingen genom att inte själva investera.

I den politiska debatten kommer den första vågen av argument, lustigt nog, handla om att marknaden inte fungerar. Trots en entydig lag om att alla som handlar på elmarknaden måste ta ekonomiskt balansansvar så att produktionen och konsumtion är lika, kommer några hävda att de behövs särskilda subventioner till kol-och kärnkraft för att elsystemet skall fungera.

Verkligheten visar att elsystemen fungerar med stora andelar sol och vind. För att garantera balans finns många lösningar som är billigare än att subventionera fossil- och kärnkraftverk. 

Men underskatta inte de politiska problemen. I verkligheten är dessa hemska.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från ETC Göteborg utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom ETC Göteborg direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Tomas Kåberger
Tomas Kåberger 

Professor i Industriell energipolicy vid Chalmers och ordförande i Renewable Energy Institute, Tokyo. Han var tidigare generaldirektör för ­Energimyndigheten. Ledarskribent i Dagens ETC.