BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I dag kan alla enkelt få ut sitt budskap oavsett syfte. Gränserna mellan reklam, propaganda, desinformation och objektivt budskap har blivit otydligare. Okunskap och fördomar blir en hävstång för makt och inflytande. USA:s nye president relativiserar gång på gång sanningen och litar inte på pressen utan väljer att kommunicera direkt med sina följare via Twitter. Att det är han själv som står för otaliga felaktigheter och lögner hindrar honom inte från att anklaga traditionella medier för ”fake news”. 

När världens ”mäktigaste man” använder lögner, angrepp på rättsstaten  och på den fria pressen för att driva sin linje har något gått snett i demokratin. Hans sätt att bortse från fakta, hans devalvering av språket och ordens innebörd tycks syfta till att rubba tilltron till det som håller ihop samhället. Den orwellska dystopin rycker allt närmare. 

I Sverige ser vi hur M är inne i en begreppsförskjutning som ska möjliggöra ett regerande med stöd av SD. Taktiken vinner över den rakryggade ståndpunkten. I Ungern lagstiftar regimen mot fristående universitet i syfte att fortsätta en icke-liberal utveckling. Exemplen illustrerar faran med glidande värdeförskjutningar respektive en stegvis attack på det öppna samhälle som förutsätter tankens frihet. 

Kanske ska vi vara tacksamma för Trump som utan att blinka jämställer sanning och lögn. Han tvingar oss att vårda sanningshalten i det vi påstår. Lika viktigt blir det att i tal och handling stå över den brutala egoismen och den kortsiktiga cynismen. 

I klimatfrågan närmar vi oss en tipping point, när livsbetingelserna snabbt förändras för flora, fauna och människor. Vattenbrist, översvämningar och stormkatastrofer kommer att tvinga fram mycket större resurser än i dag för att upprätthålla en rimlig livskvalitet.

I USA vill man nu minska resurserna till klimatforskningen. Förnekarna förnekar sig inte. De vill blockera ökad kunskap. Utan forskning minskar sannolikheten att sanningen kommer fram. Så agerar diktaturer för att undvika obekväma fakta. Passiva, likgitiga medborgare är enklast. 

Varslar Trump-exemplet om en generell tipping point? Riskerar hela samhället och vårt urgamla kultururarv att landa i en återvändsgränd? Om ingen till slut vet vad som är sant, vem man kan lita på eller vad det innebär att vara människa återstår bara kaos och ett allas krig mot alla. Att stå upp för en sann världs- och människosyn blir allt viktigare. Det blir dags att damma av det gamla fina solidaritetsbegreppet. För att förhoppningarna ska vinna över rädslorna.    

Detta var min sista ledartext för denna gång. Var och en av oss behöver ta ansvar på någon nivå samt se och ta vara på möjligheterna tillsammans med andra. Så enkelt är det.