Ledare. Gert Gelotte.

2018-09-28 03:00
Foto: TT
Puffetikett
ETC Göteborg

Med marknadshyror följer sociala problem

Om Göteborg får marknadshyror, vad händer då? Philadelphia på USA:s östkust kan ge oss en fingervisning om konsekvenserna.

Att hyrorna stiger och segregationen mellan rika och fattiga tilltar är ett enkelt svar. Ett detaljerat svar för Göteborg har vi inte förrän marknadshyrorna är genomförda, om Allianspartierna får som de vill och då är det försent att ändra sig.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Philadelphia liknar Göteborg på fler sätt än att det rullar spårvagnar på gatorna. Philadelphia är en gammal hamn- och industristad som är mitt inne i en framgångsrik omvandling till kunskaps- och evenemangsstad. Det pågår en byggboom i centrum och staden växer kraftigt på grund av invandring.

Precis som i Göteborg är segregationen ett stort problem. Välavlönade och högutbildade lever i sina stadsdelar, lågavlönade och lågutbildade i sina.

Många tjänar för lite för att ha råd med ett eget hem. I stället är de hänvisade till att hyra rum eller sovplats i någon annans bostad – som i Göteborgs så kallat utsatta förorter.

Ytterligare ett bostadsproblem känns igen. När nedgångna bostadsområden renoveras, stiger hyrorna och lågavlönade tvingas flytta allt längre och längre från Philadelphias stadskärna.

Det finns också mycket som skiljer Philadelphia från Göteborg. Först och främst storleken. Med 1,5 miljoner invånare är Philadelphia tre gånger så stor som Göteborg och det amerikanska sammanhanget är mycket olikt det svenska.

Fattigdomen är mer iögonfallande och nerslitna bostadsområden mer nerslitna. Men ser vi till bostadsmarknaden är den helt dominerande skillnaden att Philadelphia har marknadshyror.

Den som vill hyra en bostad måste hyresförhandla för sig själv och hyresvärden kan begära hur mycket som helst. För låginkomsttagare får Philadelphias marknadshyror katastrofala konsekvenser.

En enkel tvårummare kostar i genomsnitt 1 003 dollar (cirka 10 000 kronor) i månaden, enligt vad officiell statistik beskriver som ”en juste marknadshyra”.

Omsatt i arbetstid innebär detta att den som arbetar för minimilönen 7,25 dollar i timman måste arbeta 106 timmar per vecka för att ha råd att bo och leva i en enkel tvåa med ”en juste marknadshyra”. Detta enligt samma officiella statistik.

Men juste är hyran långt ifrån alltid. Eftersom hyresvärdarna i praktiken kan bestämma vem de vill hyra ut till måste diskriminerade grupper räkna med att betala högre hyra.

En undersökning publicerad av CBS News i somras visar att svarta i genomsnitt betalar 2,4 procent mer i hyra i områden med vit majoritet. Undersökningen baseras på 400 000 uppgifter från 50 storstadsområden i USA.

I Göteborg finns gott om iminoriteter som kan räkna med samma behandling om marknadshyror införs.

Men bo måste man. Lösningen i Philadelphia är att ha flera jobb och/eller hyra ett rum och leva som inneboende i någon annans hem, alternativt bilda kollektiv och dela en bostad med andra.

Ett enkelt rum, med tillgång till kök och badrum i ett område som med svenska ögon sett gränsar till slum kostar cirka 400 dollar i månaden plus el, vatten och tillgång till internet.

Den som vill hyra ett sådant rum måste räkna med att få sin kreditvärdighet granskad samt betala två hyror i förskott och deponera motsvarande en hyra för eventuella skador på rummet.

Första hyran för rummet är då 1 200 dollar. Med dagens växelkurs blir det cirka 12 000 kronor.

Kombinationen låga inkomster och dryga hyreskostnader leder till att 56 procent av alla boende i Philadelphia betalar mer än 30 procent av sin inkomst i hyra. Då skall man komma ihåg att i en låg lön ingår vare sig sjukförsäkring eller tjänstepensionsinbetalningar från arbetsgivaren. Sådant måste den lågavlönade betala själv medan högavlönade kan räkna med att företaget betalar.

För att begränsa konsekvenserna av marknadshyrorna har Philadelphia ett program för socialt boende. Den som är tillräckligt fattig kan efter individuell prövning få flytta till en lägenhet där hyran subventioneras till 30 procent av hushållsinkomsten.

Problemet är att det bara finns 41 subventionerade bostäder för varje hundratal hushåll med extremt låga inkomster (mindre än 23 850 dollar om året).

Enligt stadens egna uppgifter innebär det att 60 procent av alla hushåll med extremt låga inkomster måste bo för en kostnad som egentligen överstiger deras betalningsförmåga.

Givetvis går det inte att jämföra Philadelphia och Göteborg rakt av, även om spårvagnarna gnisslar lika gällt. Men det går att dra lärdom av de sociala problem som marknadshyror för med sig i Philadelphia.

Problem som är så allvarliga att det förfaller direkt tokigt att, som Allianspartierna föreslår, lämna en kontrollerad hyressättning som motverkar sociala problem för att införa en fri hyressättning som främjar sociala problem.