Ledare. Thomas Sterner.

2018-04-18 03:00
Foto: Thomas Johansson / TT

Många problem i plastcentrum

Jag har skrivit om plast (minst) en gång förut. Då låg tonvikten på insamling av plast. Det hade kommit fram att kommuner först förmår folk att separera ut plasten och lämna in plastförpackningar för sig och sedan inte lyckas finna en bra avsättning. Det är nämligen så att alla plastsorter är olika och inte kan blandas. Den insamlade plasten förbrändes istället och det var givetvis en skandal.

Det är alltför lätt att plastdebatten blir förenklad. Vi faller för en eller annan förenklad bild: ”Det finns mer plast i havet än fisk”. ”Plast bidrar till nedskräpning så därför skall vi förbjuda plastpåsar”. ”Insamlad plast återvinns inte så det är ingen idé att separera avfallet”. Plasten har en lång rad mycket attraktiva fördelar, allt från vatten och oljebeständiga skyddskläder till medicinsk utrustning eller ja – till vanliga plastkassar i affären. Mot dessa fördelar skall vi alltså ställa en lång rad problem som orsakas av plast men med sådana förenklingar som ovan kommer vi aldrig till rätta med de verkliga problem som är förknippade med plasten.

I dagsläget finns det ett stort antal olika ”plastproblem” snarare än bara ett enda. Plasten är till exempel oftast av fossilt ursprung och bidrar till klimatproblematiken. Plasten är svår att återvinna och plasten innehåller en lång rad tillsatser som kan vara farliga för miljö och hälsa. Men det jag ville nämna just idag är att plasten också kan innebära akuta lokala miljöproblem vid tillverkningen.

Stenungsund har ju blivit ett veritabelt plastcentrum med omfattande petrokemisk och plastindustri. I ett vetenskapligt projekt om olika aspekter på plast, som jag ingår i, har vi nåtts av larmrapporter från boende i området som vittnar om omfattande och allvarliga incidenter med stora utsläpp av rök och partiklar som medför en starkt stickande lukt och till och med omfattande buller. Fotodokumentation visar starkt orangea lågor som sägs vara 50 meter höga och dåna så att det är svårt att sova på natten. De kommer från Borealis anläggning i Stenungsund som är ritad på 60-talet. På den tiden var det kanske tillåtet att fackla av skadliga ämnen på detta vis. Idag har företag blivit bötfällda utomlands för sådan fackling.

För fullständighetens skull ska sägas att jag inte har vetenskapliga rapporter om detta eller omfattande bevis, men jag har träffat boende som ansträngt sig att noga och mödosamt dokumentera utsläppen och göra egna mätningar och observationer, eftersom de inte tycker sig få någon större respons varken från företaget eller myndigheter. Större utsläpp hos Borealis har tidigare lett till polisanmälan, 2016 gjorde länsstyrelsen en polisanmälan efter att ett fel i fabriken i Stenungsund lett till så kallad sotande fackling. Svart rök spred sig då över Stenungsund, men anmälan gjordes främst med tanke på utsläpp som gjordes till vattnet.

Det som är mest uppenbart störande är när det rör sig om sotande fackling. Det rör sig till synes om utsläpp av oplanerad eller extraordinär art när det uppstår produktionsstörningar som leder till att man behöver fackla av gasformiga utsläpp. Företaget Borealis skriver själva så här:

Stenungsund finns det sammanlagt fem facklor, varav fyra hos Borealis och en hos Perstorp Oxo. Facklingen är en del av vårt säkerhetssystem och är ett tecken på att läget är under kontroll, trots att processen inte fungerar normalt (till exempel när vi startar eller stoppar fabriken). Om en driftstörning inträffar ingår facklorna i ett system som gör att man inte behöver släppa ut de brandfarliga gaserna direkt i luften. Istället skickas de till facklorna, där de kan förbrännas på ett säkert sätt. Facklorna kan ses som en enorm säkerhetsventil. Vid sotande fackling bildas sot, som består av kolpartiklar som kan jämföras med kolpartiklar som uppkommer vid eldning i braskamin, biltrafik eller annan förbränning. Vanlig vattenånga tillsätts för att undvika sotande fackling och detta tar bort sotflagorna men i gengäld medför det buller.

Det känns som en litet väl tillrättalagd beskrivning. Det är klart att man måste ha säkerhetssystem för olyckor men i praktiken är dessa utsläpp inte alls ovanliga utan förekommer varje år vid ett eller ett par tillfällen. Ibland kan de vara ett eller annat dygn – vilket är mycket jämfört med koncessionstillstånd för att fackla i femton minuter. Men det tycks inte bli någon samlad reaktion. Plastindustrin och resten av petrokemin är ju de största arbetsgivarna i Stenungsund och det finns då ofta ett alltför stort intresse av att hålla sig väl med företagen. Varken länsstyrelse eller miljödomstol tycks våga ta sig an en så mäktig part.

En förklaring jag hört är att Borealis har för lite fackelkapacitet eller inte modernaste teknologi, vilket regelbundet leder till betydande sotande fackling med en varaktighet av många timmar ofta också upp till flera dagar. Sot från förbränning av fossila produkter innehåller stora mängder CO, VOC, mikropartiklar PM10 och PM2,5 samt PAH, allt detta i kvantiteter tusenfaldigt överskridande WHO:s och EU:s gränsvärden. Att då avfärda detta med att jämföra med braskaminer och dieselbilar kan vara direkt vilseledande när utsläppen är så oerhört mycket större. Det finns tydligen teknik att förbränna denna typ av avgaser rent, men kostnaden för sådan teknik har man kanske tänkt att bespara sig i Stenungsund.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från ETC Göteborg utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom ETC Göteborg direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter