Ledare. Janan Zapata.

2018-04-06 03:02
En affisch har satts upp i utanför fängelser i Neumuenster där Kataloniens presidentkandidat Carles Puigdemont hålls av den tyska polisen i väntan på rättegång. Foto: TT
En affisch har satts upp i utanför fängelser i Neumuenster där Kataloniens presidentkandidat Carles Puigdemont hålls av den tyska polisen i väntan på rättegång.

Kataloniens sak är vår

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

För två veckor sedan greps den folkvalde katalanske regionspresidenten Puigdemont i Tyskland. Som vanligt har de borgerliga ledarsidorna onyanserat valt den spanska centralmaktens sida. Jag inbillar mig att det är lättare för en vänstergöteborgare i periferin att känna sympati med den katalanska självständighetsrörelsen. Borgarstockholmare mitt i smeten verkar ha lättare att tycka som Merkel. De påstår att Spanien är en demokratisk rättsstat och att problemet är separatisterna.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det är ett aktivt förnekande av arvet från Franco. Regeringspartiet Partido Popular (PP) har sina rötter i Francos regim. Deras närmaste svenska motsvarighet är Sverigedemokraterna. Utvecklingen i PP:s Spanien präglas av allt annat än rättsstatliga och demokratiska principer.

Det spanska rättsväsendet har kritiserats av bland annat Europarådsorganet Greco för att vara politiserat. Spanjorerna håller med. Deras tilltro till rättsväsendets oberoende, främst från politisk inblandning, är bland de lägsta i EU. Spanske HD-domaren Pedro Llarena beslutade i början av året att avvakta häktningen av Puigdemont med förklaringen att Puigdemont skulle ha fått rösta i det katalanska parlamentet om han hade häktats redan då. Politiskt oberoende? Absurt nog hyllades förklaringen av spanska medier. Men så hamnade också Spaniens pressfrihet på 29:e plats i världen 2017.

Ytterligare en bottennotering får Spanien för sin korruption. Under PP har Spanien rasat till en 42:a plats, bland de värsta inom EU. En av de mest uppmärksammade korruptionsskandalerna rör PP. Partitoppar anklagas för dubbel bokföring och svarta löner.

Listan över konservativa våta drömmar som PP infört kan göras oändligt lång. PP har skärpt abortlagarna för bland annat 16–17-åriga kvinnor vilket har kritiserats av flera viktiga FN-organ. Men priset tar trots det säkerhetslagen, även kallad Ley Mordaza. Med löjligt höga bötesbelopp, upp till 600 000 euro för bland annat fredliga demonstrationer eller fotografering av poliser som begår övergrepp, vill PP skrämma och pacificera det politiska motståndet. Två av separatistledarna som fängslats i Madrid, på obestämd tid och utan rättegång, har anklagats för att ha organiserat fredliga demonstrationer. Spanien har kritiserats kraftigt för dessa brott mot de rättsstatliga principerna, bland annat av Amnesty och Human Rights Watch. Men Franco hade varit stolt.

Så ingen borde bli förvånad när Freemuse i en rapport nu visar hur Spanien är bland de tio länder världen över där den konstnärliga friheten är mest hotad (bland de andra länderna återfinns Kina och Iran). I rapporten kan du läsa om hur Spanien dömt rappare till mångåriga fängelsestraff, flera tusen euro i böter och upp till nio års bannlysning från offentliga uppdrag. Allt för att deras texter bedömdes ha glorifierat terrorism och/eller förolämpat kungahuset. Demokratisk rättsstat?

Veckan innan arresteringen av Puigdemont kom en dom från Europadomstolen som fällde Spanien för brott mot de mänskliga rättigheterna (mål nr 51168/15). Två unga självständighetsaktivister hade bränt ett foto av kungaparet vid en fredlig demonstration i Girona. Det spanska rättsväsendet löpte amok och dömde aktivisterna till 15 månaders fängelse för att ha förolämpat kungligheterna. Fängelsestraffet omvandlades till 2 700 euro var i böter eftersom aktivisterna tidigare var ostraffade, men om de inte betalade skulle skulle de kastas i fängelse. Demokratisk rättsstat?

Den katalanska självständighetsrörelsen kan självklart inte förstås utan den här bakgrunden. Lika lite som den går att förstå utan kunskap om hur Franco, och dessförinnan kungahuset i Madrid, behandlat Katalonien.

Du kan inte heller förstå den katalanska självständighetsrörelsen utan att förstå nationalismens moderna ursprung. Socialantropologen Ernst Gellner visade hur språklig och kulturell gemenskap på nationell nivå blev viktig först i det moderna och komplexa industrisamhället. Våra resurser skildes då från den lokala egenhushållningen. För att klara dig i det moderna samhället måste du ha tillgång till dess byråkrati och då måste du kunna dess språk och kultur. Tänk dig själv hur det skulle vara att leva i ett land där alla viktiga myndighetskontakter skedde på ett språk som inte var ditt och där du inte riktigt förstod alla kulturella signaler.

Den nuvarande katalanska självständighetsrörelsen är en reaktion på den spanska författningsdomstolens beslut 2010 att underkänna stora delar av den katalanska autonomistadgan från 2006. Den hade godkänts av både det katalanska och spanska parlamentet och i en laglig folkomröstning. Men PP ställde sig utanför förhandlingarna och anmälde istället autonomistadgan till författningsdomstolen. Partiledare Rajoy engagerade sig personligen i en kampanj mot autonomin. PP har därefter inte visat någon som helst vilja att få till en dialog om Kataloniens status.

Långt ifrån alla katalaner vill ha självständighet. Eftersom nationalstaten är ett symptom på vårt ekonomiska system, och den ojämlikhet som systemet föder, har jag svårt att se en ny nationalstat som en långsiktig lösning. Men om valet står mellan Rajoys auktoritärt centraliserade stat och katalansk självständighet inser jag som vänstergöteborgare att valet är lätt.

För borgarstockholmarna som skriver ledarsidor verkar valet också lätt. För dem verkar det enda möjliga valet vara Rajoys auktoritärt centraliserade stat. Jämför Spaniens utveckling med vad Sverigedemokraterna vill göra med Sverige. Insikten som drabbar mig är att borgerligheten inte kommer opponera sig nämnvärt om Sverigedemokraterna tar makten. SD hotar likt PP inte dem i centrum utan bara oss i periferin.

Därför är Kataloniens sak vår!

Partido Popular

l PP bildades 1989 ur Alianza Popular, AP. AP:s partiledare och grundare var Manuel Fraga Iribarne, en före detta inrikes- och turistminister under Francisco Francos diktatur. Exemplen på PP:s kopplingar till Franco är många och inkluderar ministrar i PP-ledda regeringar. År 2003 gav den PP-regeringen ett offentligt bidrag på över 150 000 euro till Fundación Nacional Francisco Franco (FNFF), vars mål är att bevara och hylla diktatorns minne. Den leds av Francos dotter. PP var också motståndare till socialistpartiets försök att läka såren från Francotiden genom La ley de la memoria histórica. Men istället för att ta bort lagen valde PP efter regeringsskiftet att strypa finansieringen. Det finns fortfarande över 2000 omarkerade massgravar från Francotiden, vilket placerar Spanien på andra plats bakom Kambodja i antal försvunna offer för politiskt förtryck.

Janan Zapata
Janan Zapata 

Ledarskribent i dagstidningen ETC Göteborg.