BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Viljan att skapa förutsättningar för ett gott liv utgör, eller borde utgöra, en av politikens drivkrafter, och troligtvis accepterar vi ett bygge som bankar in klassklyftor i stadens DNA eftersom vi alla kollektivt drömmer om att få det bättre. Något som är lätt att förbise när den politiska striden står vid att försvara samhället mot de försämringar som kan väntas med en högerregering – inskränkningar i rättigheter och välfärd såsom lagen om anställningsskydd (las), skolor, vård och omsorg, samhällets fortsatta tillbakadragande från medborgaren. Slaget behöver både utkämpas och vinnas, men med fokuset på de taktiska frågorna uppstår också ett tomrum i samtalet kring vad ett bra liv innebär.
Här utgör Glenn Hysén en stor inspiration. Till rubriker och citat som ”Vad var det jag sa? Fan vad fint Göteborg är!”, ”Jag älskar Hisingen!” och ”Jävligt gött att bo här!” är det omöjligt att inte gilla honom, och jag kommer ofta att tänka på hans krönikor när jag ögnar igenom vänsterflankens kommunikation. Med anledning av att Moderaterna angriper las, driver LO frågan om trygghet på jobbet. På en pressad arbetsmarknad är det livsviktigt att villkoren inte försämras och striden om las vore kostsam att förlora, på samma sätt som den om välfärden. Men bortom detta berättar Glenn om det väsentliga: livet ska vara gött. Han påminner ständigt om varför politiken förblir nödvändig, oavsett vilken politisk tillhörighet han kan tänkas ha. Och han gör det precis på samma sätt som vi, när vi postar inlägg av glada semesterbilder och andra bra stunder med kommentaren ”såhär borde man alltid ha det!”
Så vad är ett gott liv? Familj, hälsa, vänner, boende, trygg boendemiljö, ekonomi, inre harmoni och ett kärleksförhållande är sådant vi värderar högst i Som-institutets undersökning om personligt välbefinnande och det goda livet. Mycket av det vi värdesätter påverkas av klass, medborgarskap, och villkoren för arbete – sådant som faller inom politikens domäner. Men partipolitiken i sig utgör inte slutmålet, det är själva välbefinnandet. När partistrateger och opinionsbildare glömmer bort det lämnas samtalet om vad som krävs för att vi ska utbrista ”Vad GÖTT det är i Göteborg” till oss andra.
Hotet mot las, utförsäkringarna av långtidssjuka som insjuknat av sitt arbete och en skolmarknad som sållar barn för att kunna dela ut vinster är sådant som behöver stoppas. Målet, bortom det, är ett samhälle som är till för människorna snarare än för att marknadsanpassa medborgare. Visionen bortom las-striden och säkrad anställningstrygghet rymmer tanken om att människan inte enbart existerar för arbetsmarknaden, och att arbetskraft är inte vilken vara som helst. Kanske, kanske är det också möjligt att drömma om en större frihet – från arbetsmarknaden, i form av längre semestrar, kortare arbetsdagar och lägre pensionsålder. Så att vi kan vårda hälsan och tillbringa tid med dem som står oss nära.
Under en period var det på modet att skriva surt om narcissismen i sociala medier samt att sucka över tråkiga Facebookvänner som inte var underhållande nog. Men jag är övertygad om att de flesta lajkar människors glada semesterbilder och konstfullt fotade restaurangbesök, barn och skogspromenader för att man på allvar gläds över att andra har det bra. När en gammal bekant lägger upp bilder på sig själv och barnen under påsklovet just med kommentaren ”såhär borde man ha det jämt!” trycker jag ett hjärta och tänker att ja, det borde du. För du arbetar i ett yrke där många bränner ut sig. Du har gått in i väggen tidigare, och jag hoppas att du slipper göra det igen. Jag önskar att du hade tid att lämna stan lite oftare och umgås i lugn och ro med din familj. Men just nu har du det riktigt bra.
Att trycka ett hjärta och läsa Glenn Hysén krönikor är visserligen inte samma sak som att föra det samtal som är så viktigt att vi inte kan överlåta det till partistrateger och opinionsbildare. Men vi kan heller inte överlåta den ideologiska visionen för det goda livet på Karlatornet.
