En ständig stress. Så beskrivs arbetslivet bäst. Vi stressar för att hinna i tid och hinna utföra våra arbetsuppgifter, som egentligen kräver fler händer. Jag har haft olika jobb sedan jag var 15 år. Arbetsuppgifterna har varit olika, med en sak gemensamt, den krypande stressen i nacken. Tiden eller orken har aldrig varit tillräcklig. Jag är tacksam över att jag har haft ett jobb att gå till, lång arbetslöshet är och förblir en av mina största rädslor.
Kanske finns det en lösning som kan rädda oss. En arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag med bibehållen lön skulle underlätta den segdragna kampen mot arbetslösheten, liksom den ständiga kampen mellan arbete och kapital. Det skulle dessutom innebära att det obetalda arbetet, som idag främst utförs av oss kvinnor, kan fördelas jämnare. Sex timmars arbetsdag skulle också bidra till att vi faktiskt orkar jobba in i ålderdomen.
Tanken på en kortare arbetsdag är revolutionerande och i grunden samhällsförändrande. Eller i klarspråk: en rättvisereform som kostar en tredjedel av vad den borgerliga alliansregeringen har lagt på skattesänkningar sedan 2006.
Göteborg ska äntligen genomföra ett försök med sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, projektet ska ske inom äldreomsorgen, en kvinnodominerad sektor med relativt hög sjukfrånvaro. Nyheten spreds i ilfart, medier från hela världen ville rapportera om denna unika händelse i lilla Göteborg.
Försöket med sex timmars arbetsdag är tänkt att löpa under ett år med forskning som ska belysa hur den psykiska och fysiska hälsan hos de anställda påverkas. Även vilka samhällsekonomiska vinster som kan göras av exempelvis Försäkringskassan och sjukvården kommer att studeras närmare. Dessutom undersöks om projektet bidrar till att skapa fler jobb.
Det moderata kommunalrådet Maria låter sig dock inte imponeras och kallar försöket för populism, i Metro (140408) förklarar Rydén:
”Jag tycker inte att det är en ärlig politik. Det är en populistisk politik och det är valår och jag tycker inte att det har med kvalitén att göra.”
De borgerliga partierna var som bekant även emot 40-timmarsveckan när den infördes i början av 70-talet. Drygt 40 år senare är de sig lika.
Reinfeldt & co har indoktrinerat oss att tro att arbete är det mest avgörande i livet. De har sannerligen lyckats, vi lever i ett sönderstressat arbetssamhälle.
I sin bok Arbetssamhället: Hur arbetet överlevde teknologin visar sociologen Roland Paulsen att 4-5 timmars arbete per dag skulle räcka för att producera det som krävs för att behålla dagens välstånd. I Sverige skulle vi kunna jobba halvtid och klara oss bra. Om man bortser från industrialismens hårdaste år har vi aldrig arbetat så många timmar per dag som vi gör nu. Samtidigt är arbetslösheten rekordhög, framför allt bland unga.
Robert Paulsen konstaterar att ingen, varken vänstern eller fackföreningarna, tar upp det faktum att vi förr om åren arbetade för att skapa tillväxt, i dag används tillväxten för att skapa arbete.
Men någonting har hänt, vi är många som tycker att det är hög tid att ifrågasätta åttatimmarsdagen.
Redan 1975 spådde Olof Palme: ”Det ligger mycket av en strävan till ett öppnare och mjukare samhälle och av mänsklig omtanke i kravet på 6-timmars arbetsdag.”
Palme pratade om framtiden. Nu är vi i den. Låt oss våga ha visioner om ett friskare arbetsliv.
