BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Och plötsligt är de där, två bastanta män som sätter en kraftfull huva om mitt blödande ansikte, bär ut mig till ambulansen, och åker iväg.
På akuten blir jag väl omhändertagen. Någon säger vänligt att det kommer att ta en stund innan jag blir behandlad. Men snart är en sköterska där, tvättar mitt nersölade ansikte och gör några snabba testfrågor: Mitt personnummer? Vilket år är det? Jo, hjärnan är intakt, jag vet till och med vilken dag som just har börjat.
Läkaren kommer in. Det gör lite ont när jag lägger bedövningen, säger han. Ja, lite ont, men bara lite, gör det. Sedan kommer nål och tråd fram. De få gånger jag har blivit sydd fascineras jag av att det verkligen är ett handarbete precis som myrgång och korsstygn. Det är jag som är tyget.
I sjukhusets stora maskineri är mitt fall en bagatell. Ambulansmännen, sköterskan och läkaren har i dag nog redan glömt mitt fall, ett rutinärende bland andra. Men för mig är det en stor sak. Redan sitter jag bakom mitt skrivbord som vanligt och med en fyrkantig plåsterlapp i pannan och en lätt nackspärr som de enda påtagliga följderna av min vådliga vurpa.
Sjukvården är en enorm apparat. En åldrande befolkning – där jag själv tillhör de åldrade – blir mer och mer beroende av den. I tidningarna och på tv talas det mycket om missförhållanden. Men det allra mesta fungerar och fungerar bra. Den lilla historia som jag just har berättat är en solskenshistoria; trots nackspärren minns jag den med glädje. Inte på någon enda punkt har jag något att anmärka.
Det har redan sagts många gånger, men måste sägas ännu fler, att dagens sjukvård inte skulle fungera utan alla dem som har en kort historia som svenskar. Mitt lilla fall blev en god illustration. Sköterskan och läkaren såg inte ut som om de kom från Sjöbo eller Hindås.
Sverigedemokraterna, dessa svurna fiender till all invandring, skulle inför mina exempel säga att både sköterska och läkare var väl integrerade i det svenska samhället. Det är främlingar som kommer i dag och i morgon som måste stoppas!
Men så sade sverigedemokraterna redan på 90-talet när de ännu erkände sitt nazistiska ursprung. Även då hette det att inflödet utifrån måste stoppas omedelbart. De som den gången var föremål för deras avsky, för det mesta flyktingar från det forna Jugoslavien, är nu inlemmade i samhället. Några av dem röstar till och med på Sverigedemokraterna.
Motsvarigheter till Sverigedemokraterna finns i våra dagar överallt i världen. Det går en våg av skräckblandad vrede inför vad som uppfattas som främmande. Brexit och Donald Trump är bara de mest spektakulära exemplen. De och deras motsvarigheter skulle dra olycka över sina länder om deras bisarra förslag skulle bli verklighet. Engelsk arbetsmarknad kollapsar utan EU-migranter, vad skulle USA bli om Trump fick stänga alla gränser?
Sverige och Göteborg behöver många nya människor utifrån för att klara sin framtid. Vi måste stå upp för detta och säga det så ofta vi orkar. Vad vore Sahlgrenska utan sina nya svenskar, och vad blir det i morgon om gränserna hålls stängda?
