Det är en del liv och rörelse i lokalen innan fredagskvällens föreställning ska sätta igång. Men mindre än man kunnat tro. Ensemblen har rutinen i ryggraden, kamerorna står där de ska och det faktum att ETC Göteborgs reporter ihop med bild- och ljudtekniker bildar den enda närvarande publiken gör säkert sitt till.
– Det senaste året har ju varit ett helvete även för oss. Vi insåg rätt snabbt att vi inte kunde fortsätta med föreställningar så olika saker ställdes in. Men vi märkte att det funkade bättre att streama impro än vad vi kanske trodde från början. En hel del publik satte sig framför skärmen istället, och dessutom fick vi en del ny publik som inte hade tagit sig hit förr, berättar teaterchefen och ensemblemedlemmen Anton Romanus något tidigare i en av lokalens soffgrupper.
På tre ben
Gbgimpros verksamhet står egentligen på tre ben. Förutom föreställningarna som sker varje fredag så har de även ett digert kursutbud och gör dessutom föreställningar och workshops för företag eller privata tillställningar. Eller gjorde. De delarna av verksamheten ligger nere under det gångna året.
– Hade det inte varit för att folk var så givmilda och donerade pengar, ihop med det kulturstöd vi fått, så hade vi inte kunnat fortsätta, säger Anton Romanus.
Göteborgs improvisationsteater startade 1997 och hette från början ”Teaterhjulet”. De är en ideell, fri förening även om några av medlemmarna har deltidsanställningar i lite olika former. De flesta gör något annat parallellt. Anton Romanus själv började engagera sig 2012.
– Jag började med improteater kring 2004, men då var scenen inte så stor i Göteborg. I runda slängar så var det Gbgimpro och Improverket och några smågrupper inom studentteatern som fanns. Det var i studentteatern jag själv började. Men sen fick jag nys om det här och After Work-impro som fanns då. Det var mer eller mindre en öppen scen, så jag bänkade mig alltid längst fram och räckte upp handen och började så småningom känna de som var här. Det var ett sätt att få mer scentid, berättar han.
Några är skolade
En del i ensemblen kommer från mer traditionell teaterbakgrund och gått mer traditionella skådespelarutbildningar. Anton Romanus har snarare skolat sig själv via kurser och workshops på alla möjliga ställen i länder som USA, Kanada och Tyskland. I USA är improformen ett än vanligare instrument inom komedivärlden. Anton Romanus exemplifierar med klassiska tv-serien ”Saturday night live”, där många av personerna bakom kommer från ”impro-comedy”.
– Där förknippar man improteater nästan uteslutande med sketch-humor. Saturday night live har ju varit en grundstomme i amerikansk humor sedan 70-talet. I USA finns det skolor som helt fokuserar på impro och sketch, där man använder improvisationen som redskap för att komma på sketcher och generera material.
Måste inte vara rolig
Men improvisationen behöver inte handla om att vara rolig betonar Anton.
– Det finns ju improvisation inom musik, dans och handlar bara om att man inte har något förutbestämt, utan gör det i stunden. För mig är det framförallt en kollaborativ konst, att man gör det tillsammans.
Inom manusbaserad teater är den så kallade ”fjärde väggen”, den mot publiken, något man vanligtvis inte bryter. Då rasar lätt illusionen. Skådespelaren på scenen är inte sig själv, utan bara sin karaktär.
– I improteater blir det där mycket mer luddigt. Det blir en överenskommelse mellan mig och publiken att jag inte heller vet vad som ska hända. Så jag blir tydligare mig själv på scenen. Det blir en annan energi mellan skådespelare och publik, menar Anton.
Publik känner delaktighet
Där är kanske källan till varför improteatern klarat sig relativt bra i pandemin. Publiken känner sig delaktig och många är flitiga på att chatta fram idéer på vad som kan hända härnäst. Just den här kvällen bara råkar ”ETC” figurera bland de där idéerna och minst två karaktärer råkar få namnet ”Christian” efter att ensemblen berättat att de har besök.
– Det som händer på scen kommer ju aldrig hända igen. Det är ju tjusningen med improvisation, att det liksom inte går att buteljera eller fånga. Men det värsta är ju tvärtom, när man värmer upp innan och då råkar bränna av det bästa, jäkla numret. Men det går inte att återskapa en gång till ens om man hade velat, säger Anton.
Är allt improvisation?
Det är den vanligaste frågan de får. Om allt verkligen är improviserat? Och han bedyrar att så är fallet.
– Många undrar om inte musiken i alla fall är förberedd. Men jag brukar svara att det hade varit mycket svårare att sätta vissa delar i förväg än att ha det helt fritt. Men vi har ju alltid någon form av ram, som en speciell typ av föreställning, att förhålla oss till. Ikväll är det roadmovie, en annan gång high school-musikal och så vidare. Då finns det ju karaktärer och genregrepp man förknippar med det och använder sig av.
Gbgimpros föreställningar sänds gratis via Facebook. Men den som vill bidra till att den kanske sista kulturen som i alla fall visas någorlunda live ska kunna fortsätta uppmanas av ensemblen att swisha en slant för underhållningen.
