– Det var läskigare än live-publik. Jag kände att jag inte hade någon aning om vad som hände där bakom kameran. Det spelades in också och kommer finnas kvar så man kan inte fucka upp. Det kändes också som att det var ett filter mellan mig och publiken som gjorde att jag måste leverera ännu mer, säger hon.
”Alltid älskat musik”
Nu sitter Lisa Wanloo, singer-songwritern från Hönö, på kaféets uteservering i sommarsolen och kan med facit i handen säga att hon ändå inte påverkats så mycket av världsläget.
– Pandemin hade nog påverkat mig mer om jag hade älskat att stå på scen. Jag har scenskräck. Jag känner mig naken på scen, det är ångestframkallande. Så på ett sätt är det lite skönt att jag nu kan sitta med mina demos istället.
I höst kommer hennes fokus vara att spela in låtar till ett album, hennes första. I dag har Lisa Wanloo börjat göra sig ett namn även utanför Göteborgstrakten. Men det trots allt bara sex år sedan hon bestämde sig för att ägna sig åt musiken. Och bara fyra år sedan hon bestämde sig för att satsa på den.
– Jag har alltid älskat musik, nästintill varit besatt av det. Jag har alltid sjungit och plonkat på gitarren lite till och från. Men det var inte förrän jag var 26 år som jag bestämde mig för att syssla med det på riktigt. Jag insåg då att jag inte visste inte hur man gör, det var svårare än jag trodde, säger hon.
Det var när hon började jobba på musikscenen Pustervik som hon kände att det lossnade.
– När jag jobbade på Pustervik kände att jag var i musiken, jag såg band och fick intryck i en miljö där alla var sig själva. Jag insåg att man kan göra vad fan man vill, säger Lisa Wanloo.
Debut-EP:n kom 2018
När Lisa Wanloo släppte sin debut-EP 2018 började saker och ting hända på riktigt.
– Jag fick fler spelningar och Fredrik Holmgren på skivbolaget Startrack hörde av sig av och sa att han gillade det, vilket var jätteroligt. Det tre låtarna jag släppte i våras var genom honom.
Hon fick spelningar både i Sverige och utomlands. En av de större i Göteborg det året var ETC:s och Pusterviks valvaka i september.
– Jag minns att det var nervöst, hela byggnaden var packad med folk. Det var en väldigt speciell dag att spela på. Även om det politiskt inte var en lika bra dag.
Nervositeten över att stå på scen finns fortfarande där, även om hon blivit bättre på att handskas med det. Hon känner också att hon fortfarande inte har hittat hela vägen fram som musiker än.
– Jag är i början av min utveckling. Jag känner mig som en rookie. Jag försöker fortfarande hitta mig själv i musiken, säger hon.
När hon nu ska sätta sig ner och spela in ett album ligger osäkerheten kvar som en hinna.
– Första albumet är svårt. Det är den här pressen. Därför känner jag att det skulle vara skönt att åka iväg någonstans och sitta sig med det själv. Jag tänker att det är lättare att säga det jag inte får säga, men vill säga, utan så mycket annat omkring mig, säger Lisa Wanloo.
Berätta om ditt kommande album.
– Jag vill fånga känslan av hur det var när jag började med musiken och vågade satsa på det. Men sedan kan det spreta lite åt olika håll. Eftersom det är mitt första album kommer jag inte ha något tema på det, inte så mycket struktur. Jag vill testa mer i låtarna, det kommer bli lite av ett testalbum. Det viktigaste är att det känns som jag.
Vad inspireras du av när du gör musik?
– För mig är det i texter man kommer närmast kärnan. Jag börjar med texterna och sedan bygger jag musik kring det. Det är väldigt mycket sorg, smärta, depression och ångest. Och om att känna sig liten i världen och handskas med det, de här existentiella frågorna. Jag känner mig lycklig när jag sätter ord på känslor. Det är som en tryckkokare, jag måste få det ut mig det jag känner annars får jag ångest och blir på dåligt humör, säger Lisa Wanloo.
