Att göra platsunika verk är karaktäristiskt för koreografen Benedikte Esperi. Att MO(R)D, en fristående fortsättning på hennes verk Mod, sätts upp just på Gullbergsbrohemmet beror delvis på byggnadens historia. Mellan 1895 och 1908 användes byggnaden nämligen som straffanstalt för kvinnliga fångar. Något som knyter an till Anna Månsdotter, den sista kvinnan som avrättades i Sverige på grund av det som kallas för Yngsjömordet.
Det är händelserna i Yngsjö, och det som hände med Månsdotter, som ligger till grund för verket. Månsdotter och hennes son Per Nilsson mördade tillsammans Pers fru, Hanna Johansdotter. Båda dömdes till döden, men i slutändan blev det bara Månsdotter som fick betala med sitt liv.
– Det slutade med att sonen benådades, men Anna avrättades. Jag har valt att använda mig av ett gammalt rättsfall, men det är ändå med en tanke om att jag vill diskutera vår nutid. Men nutiden kan vara svår att gestalta utan att det blir onyanserat, säger Benedikte Esperi.
Tydliga kopplingar till nutid
Kopplingarna till samtida rättsfall är tydliga, menar hon. Särskilt med tanke på det nyligen uppmärksammade fallet i Solna tingsrätt, där en man friades från misshandel av sin exfru, bland annat med motiveringen att han kom från en ”bra familj”. I Yngsjömordet menade man att sonen inte hade karaktärsdragen av en mördare, delvis för att han spelade musik.
– Det blir tydligt att 100 år inte är särskilt lång tid. Att det kan vara så godtyckligt är fruktansvärt. Med verket vill jag diskutera vem det är som får vara trovärdig och varför. Jag försvarar inte Anna Månsdotters handlingar på något sätt, men att hon avrättades och att sonen benådades är oerhört problematiskt.
Duodans på toalett
I verket får publiken följa med Benedikte Esperi och ytterligare fyra dansare genom byggnaden. I olika rum sätts olika delar av verket upp. En duodans görs inne på en toalett, i en blackbox visas ett videoverk, i ett rum läses citat från rättegångsprotokollen upp. Deltar gör också kören Corona, under ledning av Johan Hogenäs. Improvisationen får ta stort plats, och varje enskild kväll kommer att innehålla några unika moment.
– Tanken är att verket på så sätt ska kunna ta sig till nya platser under varje föreställning. Min förhoppning är att vi ska komma åt det där som gör att publiken möter verkets frågeställningar individuellt, säger Benedikte Esperi.
