Kultur & Nöje.

2019-07-26 12:30
  • Bild: Sao-Mai Dau
  • Under våren har ett åter­förenat Lok turnerat på festivaler som Sweden  Rock och Peace and Love.   Bild: Therese Rasmusson
    Under våren har ett åter­förenat Lok turnerat på festivaler som Sweden Rock och Peace and Love.
Puffetikett
ETC Göteborg

”Jag vet inte hur vi ska hålla ner peppen så att den blir lagom”

Tjugo år efter att debutskivan släpptes, och sjutton år efter att de lade ner, har göteborgska rap metal-bandet Lok återförenats. Nästa helg spelar de inför ett fullsatt Pustervik.

”Vi har faktiskt roligt och det känns som när vi satte ihop det här i början och det bara var kul att repa”, säger basisten Daniel Cordero.

ETC Göteborg möter Daniel Cordero, basist i rap metal-bandet Lok, och trummisen Johan Reivén utanför deras replokal i Musikens hus i Majorna. Solen gassar där vi sitter lutade mot en tegelvägg bland pallkragar fyllda med sallad och tomatplantor och sörplar i oss snabbt smältande sorbet.

– Hur trodde du att vi skulle vara innan du kom hit? Många tror att vi är arga, säger Johan Reivén.

Snabba framgångar

I år har två decennier gått sedan deras debut­album, ”Naken, blästrad och skitsur”, släpptes. Jubileet till ära har Lok återuppstått, efter 17 års tystnad.

Johan Reivén, Daniel Cordero, sångaren Martin Westerstrand och gitarristen Thomas Brandt gick skilda vägar efter att de släppte sin tredje skiva 2002. Deras framgångar hade kommit fort. Som vinnare av musiktävlingen Partillerocken 1995 fick de möjlighet att spela in en EP, och trots att de själva trodde att rap metal-tåget redan hade gått vid det laget, fastnade publiken för dem.

Bandet som från början bara hade varit en rolig grej vid sidan av medlemmarnas andra musikprojekt blev nu mittpunkten i deras liv. Men deras personligheter clashade och till slut rann det över.

Slutade nästan spela

Konflikterna kändes inte så tunga för Daniel Cordero och han fortsatte att spela några år i Lillasyster tillsammans med Martin Westerstrand. Men för Johan Reivéns del har Lok varit ett stående inslag i hans terapibesök under åren som gått sedan splittringen.

– Jag mådde svindåligt efter att vi lade ner. Jag slutade nästan att spela för att jag hade sådan ångest. Jag kunde inte spela utan att må skit.

En återförening har varit på tapeten tidigare utan att det blivit något konkret, men när 20-årsstrecket närmade sig blev det oundvikligt. Johan Reivén mejlade med Martin Westerstrand om saker han behövde få ur sig.

– När jag väl hade sagt det och han hade sagt, ”Okej, jag hör dig”, att han förstod, så, ja.

– Då var det inte så mycket mer med det, fyller Daniel Cordero i.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

”Kommer bli galet”

I maj drog de ut på turné, med första anhalt Malmö rock festival. Via Sweden rock, Peace and love och Kristianstad rock fest har det nu blivit dags för dem att landa i hemstaden nästa helg. Den ena av två spelningar på Pustervik är redan utsåld när vi träffas knappt två veckor innan, och både Daniel Cordero och Johan Reivén är nervösa. Att spela utomhus framför tiotusentals festivalbesökare är en helt annan sak än på klubb för 800 personer som kommit dit bara för att lyssna på dem.

– Det kommer bli galet. Jag vet inte hur vi ska hålla ner peppen så att den blir lagom, säger Johan Reivén.

När de nu börjat spela ihop igen känns det inte som att 17 år har gått.

– Det är nog för att musiken har sin egen natur, den kan bara framföras på ett visst sätt. Hade vi gjort det på ett gubbigt sätt, ett dåligt sätt, ett trött sätt, då hade vi inte kunnat med oss själva, säger Johan Reivén.

När slår det över till gubbigt?

– När vi börjar sacka på låtarna och inte orkar spela dem som tänkt.

Om man börjar ändra och förenkla sina låtar för att de är för jobbiga att spela får man fundera på att göra annat, tycker Daniel Cordero. Men så är det inte i deras fall, säger han med eftertryck och tillägger att Lok nästan låter bättre nu, när de är mer trygga i sig själva.

”Inte riktigt opartiska”

Men de är osäkra på vilken publik de kan förvänta sig i dag. Troligtvis fans som kom till deras spelningar när det begav sig, men kanske även de som lyssnade på musiken då men var för unga för att komma in på klubbar och festivaler. Eventuellt har Lok också blivit retro vid det här laget; 90-talet har ju blivit stort igen, så möjligtvis dyker även några upp som nyligen upptäckt deras musik i jakt på fynd från förr.

Daniel Cordero har själv barn och de två äldsta, 18 och 20, har fått hänga med honom och bandet på festival nu. De verkar uppskatta musiken, men vad annat kan de säga?

– Det är svårt, för de är ju inte riktigt opartiska. Men de har inte svårt för att uttrycka vad de själva tycker, om man säger så.

”En sak i taget”

Om de har några särskilda mål med återföreningen eller tänker jobba på nytt material kan varken Daniel Cordero eller Johan Reivén svara på.

– Vi har faktiskt roligt och det känns som när vi satte ihop det här i början och det bara var kul att repa. Så vi har bara låtit det gå, vi har inte funderat så mycket, säger Daniel Cordero.

Det är bäst att inte räkna med något, anser Johan Reivén.

– Det kan ju brisera när som helst. Man får ta en sak i taget och hinna komma ikapp sig själv.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från ETC Göteborg utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom ETC Göteborg direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Lok

Bildades 1995 och splittrades 2002 efter att ha gett ut tre fullängdsalbum.

Största hiten var ”Lok står när dom andra faller” från första skivan ”Naken, blästrad och skitsur” som kom ut 1999.

Har återförenats i år, i samband med 20-årsjubileet av debuten.

Spelar på Pustervik 2 och 3 augusti.

Lok om bandnamnet:

Daniel Cordero: ”Det är så enkelt egentligen att det är något stort, tungt som kör rakt fram, ostoppbart.”

Johan Reivén: ”As­larvigt, banalt.”

Daniel Cordero: ”Men det går inte att misstolka. Vi tyckte det var jättecoolt och tufft just då, det passade oss.”

Johan Reivén: ”Vi hade lika gärna kunnat heta strykjärn.”