– På många sätt är det allvarliga teman som är värda att ta på allvar, men det är samtidigt inte pretentiöst. Många förknippar humor med ytlig underhållning, medan det allvarliga är kultur. Men humor och allvar går att fläta in i varandra, och det tycker jag vi gör under det här spelåret. Det är många teman som har en relevans i vår samtid, säger hon.
Dogville blir teater
Hösten inleds med en Sverigepremiär när ”Dogville” går upp på Stora Scenen den 29 september. Filmen ”Dogville”, ett omskakande drama av Lars von Trier med Nicole Kidman i huvudrollen, hade premiär år 2003. Det handlar om Grace vars flykt undan maffian leder henne till den lilla byn Dogville. Till en början får hon bybornas beskydd – men sen börjar övergreppen.
Scenversionen är skriven av dansken Christian Lollike, som tidigare bland annat skrivit dramat ”Manifest 2083” om Anders Behring Breivik och massakern på Utöya. När Folkteatern sätter upp föreställningen är det Frida Röhl själv som står för regin.
– Manuset berörde mig på många sätt. Just nu har jag en period där jag är väldigt inne på sekter. Förskjutningar blir så tydliga där, medlemmarna accepterar saker som de annars inte skulle gått med på. Men de förskjutningarna sker ju i samhället i stort också, värderingar förändras och saker som tidigare inte accepterats gör plötsligt det, säger Frida Röhl och fortsätter:
– Det är ett sjukt välskrivet manus och en väldigt rik ensemble, så det ska bli väldigt roligt att jobba med.
Den 1 december går teatern in i Shakespeares värld då tragikomiska ”En vintersaga”, i regi av Dennis Sandin, har premiär. Därefter är det dags för ännu en klassiker i form av ”Jane Eyre”, dramatiserad av Tone Schunnesson och regisserad av Ragna Wei, med premiär den 2 mars.
– Tone är en så häftig författare. Hon har hittat nya perspektiv i den här berättelsen, säger Frida Röhl.
Roadtrip i regionen
På Folkteaterns lilla scen får den personliga monologen ”Allt som blev kvar”, av och med Kardo Razzazi, nypremiär den 24 november efter att ha gästspelat på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm under våren. Den 15 mars är det Göteborgspremiär för ”Klipp han” som handlar om dödsskjutningarna som drabbar unga i landets utsatta områden. Föreställningen bygger på dokumentära berättelser från offer och förövare.
Folkteatern kommer även att röra sig ute i regionen med den sista delen av Kristian Hallbergs Roadtrip-trilogi, som är en uppföljning av Göteborgs stadsmuseums utställning ”Vi är romer”. De två tidigare verken heter ”Jag var här först” och ”Här skulle vi leva tillsammans”, och hade sina urpremiärer 27 januari 2016 samt 18 mars 2017. Den sista delen har fått namnet ”Och nu, vart far vi nu?”. Verket är ingen teaterföreställning i klassisk bemärkelse, utan kommer att framföras på biografer. Publiken kommer för att få lyssna till akt ett via hörlurar, för att sedan höra slutet av historien samtidigt som bioduken fylls av bilder.
– Det pratas ständigt om digitaliseringen som sker i samhället, och vi har en idé om att försöka hitta uttryck för det konstnärligt. Det här verket blir lite av en egen genre och vad den genren innebär kommer visa sig över tid. Det är ett sätt för konsten att inta ett rum som alla just nu håller på att utforska, säger Frida Röhl.
Kulturpolitiska debatter
Det är inte bara teater, utan även politik som står på schemat. Under Göteborgs dans- och teaterfestival den 25 augusti passar Folkteatern på att rikta ljuset mot de kulturpolitiska frågorna genom att anordna debatter, dueller och diskussioner mellan konstnärer och politiker.
– Det känns angeläget att prata om kulturpolitiska frågor inför det kommande valet eftersom de ofta knappt nämns. I stället för att tala om hur konsten kan skapa kreativitet och innovation i samhället blir diskussionen ofta en fråga om kostnader. Det är anmärkningsvärt med tanke på att all kultur utgör cirka 0,8 procent av statsbudgeten. Jag tror också att det tyvärr är ytterst relevant att lyfta frågor om armlängds avstånd och yttrandefrihet inför det kommande valet, säger Frida Röhl.
Hur känns det inför det kommande spelåret?
– Lustfyllt! Jag hoppas att det kommer vara mycket folk här som bullrar och syns och hörs. Det känns som att vi har ett spelår som är väldigt relevant.
