Armina Imamovic valde att medverka i Inte en främling eftersom hon vill visa hur snabbt tillvaron kan förändras.
– Vi måste lära oss av historien. Vi kan inte se andra människor som främlingar, generalisera en grupp människor genom att dra alla över en kam.
Armina Imamovic blev tillfrågad att medverka i boken i samma veva som våldsdåd med rasistiska och nazistiska motiv hade utförts i Stockholm 2013. Fackeltåg mot rasism anordnades, bland annat i Göteborg.
– Jag såg en likhet med det liv som jag hade innan som bara försvann över en natt, och alla föreställningar vi hade om varandra fanns inte längre. Vi var främlingar. Över en natt förändrades människor. Det får aldrig ske igen.
”Kan aldrig tacka nog”
I episoden som Armina beskriver i boken kommer grannen, Zora, in i huset när serbiska soldater beter sig hotfullt.
– Jag kan aldrig tacka henne nog för det hon har gjort för mig och min bror. Hade det inte varit för sådana människor hade vi kanske inte suttit här i dag. Det är oerhört viktigt att vi lyfter dessa människor, som inte sveps med i olika vågor av nationalism eller rasism.
Armina har fortfarande god kontakt med Zora.
– Jag blev lärare för att jag ville lära mig vad som hände med mitt land, läste engelska och historia. Det var viktigt för mig att förstå hur det kunde ske så snabbt, vad jag gjorde här i Sverige. Jag blev bortryckt från mina rötter. Jag åker fortfarande tillbaka till min hemstad och besöker platserna där jag växte upp, träffar de som bor kvar, som Zora.
”Måste ändra inställning”
I dag undervisar Armina Imamovic gymnasieungdomar i engelska och historia, medverkar i Toleransprojekt och anordnar utbildningsresor till Bosnien Hercegovina.
– Om vi ska se varandra som de vi är, då måste vi börja ändra våra inställningar. Vi svenskar älskar att resa och lära oss om nya kulturer och språk. Men hur ofta reser man ut till förorten här i Göteborg? Varför gör vi inte det? Vi måste skapa fler möten och mötesplatser.